”Det är skymning över Småland”. Ett ensamt piano går från moll till dur. En resa från Husqvarna till Stockholm. Inledningen på Lars Winnerbäcks tolfte studioalbum, ”Tror jag hittar hem”. Låten breder ut sig över drygt sex minuter men känns som en evighet. En oändlighet av dunkel, ett välkomnande av vemod, en paralysering av tid.
Lars Winnerbäck har skapat ett rum jag inte vill lämna, även fast jag måste. En kapslad trygghet där varje klump i bröstet krackelerar. Släpp mig var som helst i världen, jag tror jag hittar tillbaka till det där rummet. Att motstå sig att tumla runt i denna rymd är ogörligt. Men det här vet ni så klart redan…
Sedan den 17 september har Lars släppt en låt per dag från det nya albumet Eldtuppen. Lagom till fredagens albumrelease kommer samtliga låtar finnas tillgängliga som digitala singlar. Ett nytt sätt att portionera ut helheten, i alla fall för Winnerbäck.
Precis som på tidigare album har Lars och Co. vänt tillbaka till Grouse Lodge studios på Irland för att spela in. Ett sound verkar har tagit form och etsats sig fast på insidans av huvudpersonens hjärnbalk.
Ibland känns Eldtuppen som om Winnerbäck tolkar Winnerbäck. ”Skulle aldrig hända oss” är en glad och rivig version av ”Hosianna” medan ”Död och himmel” är ett omarbete av ”Granit och morän”. Det kan tyckas att han gjorts sig skyldig till lättja men jag vill hävda motsatsen då Lars istället jobbat hårt för att förfina sin egen kvarlåtenskap. Eldtuppen är nedärvda fragment från de senaste sex åren som slipats och pysslats om med varsam hand.
Lasse som under åren varit mycket noggrann med att behålla sin integritet har skapat en autenticitet kring sitt artisteri få andra svenska musiker kan stoltsera med. En säkerhet om att det han skapar alltid håller för sin egen vikt och aldrig svajar.
På avslutande ”Hymn” blir det än mer tydligt att han, på sitt eget sätt, närmar sig kärnan av den svenska folkmusiken storhet. Detta genom att Ulf Lundellskt pratsjunga sin lyrik: ”Jag tycker att jag känt rätt mycket kärlek/jag tycker att jag fått rätt många barn/jag tycker att jag förstår, kanske bättre än dom flesta/men så tänker kanske alla”.
Det är skymning över Sverige och fram till vårens gryning borde vi alla vältras och förkovras i elva sånger vars omslag pryds av en tupp.
[Lars Winnerbäck/United Stage Artist, 27 september]
