Albumaktuella baula är suckers för melodier

Foto: Greta Maria Asgeirsdottir

Det är en stilla eftermiddag i Göteborg. En koltrast sjunger från sitt hustak och kullerstenarna ligger prydligt på plats när jag går utmed de mysiga gatorna runt Kronhusbodarna. Jag ska träffa Karolina Thunberg och Ísak Ásgeirsson. De är en duo som i musiksammanhang kallar sig för baula, Karolina spelar gitarr och sjunger och Ísak spelar trummor. Vi träffas vid det mysiga caféet vid Kronhusbodarna. 

Hur föddes baula?

– Vi möttes i Karlstad när vi spelade teater ihop, men vi ville istället göra musik ihop. Så föddes baula för ungefär tio år sedan, inleder Karolina.

– Vi började skicka låtar mellan oss och de var ganska deppiga, minns Ísak. Det blev mörkare och vi byggde en annan ljudbild. Vår debut-EP Drought släpptes för cirka fem år sedan. Då var det mycket keyboard och därifrån har vi gått mer till gitarrer.

– Det var svårt att göra skitig musik med piano, konstaterar Karolina med ett skratt.

”Vi möttes i Karlstad när vi spelade teater ihop, men vi ville istället göra musik ihop”

Ni är aktuella med ert debutalbum heavy heart, no tears som släpps den 26 april. Vad kan ni berätta om det?

– Temat är destruktivt, inleder Karolina. Det är mörkt och draget till dess spets. Vi spelade in alla instrument hemma förutom trummorna i Welfare-studion och sången i Music A Matic-studion. Det har tagit lång tid.

– Ja, det är coolt att vi har fått ihop det efter fem år, konstaterar Ísak med ett leende. Vissa låtar är inte planerade att vara deppiga, det har bara blivit så. När vi skriver låtar blir det väldigt deppigt och det är där vi möts. Vi har inte upplevt allt själva, men vi kan associera till känslorna. Nu går vi ”all in” i deppigheten. Hur mörkt kan det bli?

Foto: Greta Maria Asgeirsdottir

Hur beskriver ni er musik för någon som aldrig har hört er?

– Jag kallar det för indierock, den genren, inleder Ísak. Vi har haft de tankarna från början, men hört lite olika från andra. Några tycker noisepop, flera har sagt shoegaze.

– Vi hade ”Tarantinogitarrer” på förra EP:n och vi har mycket melodier, fortsätter Karolina.

– Det är distade gitarrer, en melankolisk och vemodig ljudbild och en större ljudbild än tidigare, säger Ísak. Vi är suckers för melodier.

Vårt trevliga samtal hamnar ofta i det deppiga som baulas musik utstrålar, enligt Karolina och Ísak, och vi pratar mycket om musik i allmänhet. Detta är två musiker som verkligen brinner för musiken och trots att det deppiga får stort utrymme i tonerna får leenden och skratt stort utrymme under vårt samtal. baula gillar, liksom jag, The Raveonettes och de älskar popmusik. De är, som de uttrycker det, svaga för starka melodier och när de spelar live har de med sig Jasmine Sahlén (bas) och Robin Dahlgren (gitarr) på scen.

Jag vet att Baula är ett berg på västra Island och du kommer från Island, Ísak. Vågar jag påstå att ert bandnamn har med berget att göra?

– Alltså, har och har, säger Ísak snabbt? Vi var på Island när vi skapade bandet och vi reste runt där. Då åkte vi förbi berget Baula. Jag hörde om Baula i min barndom. Man kan klättra upp till toppen och där finns en liten damm. Bandnamnet är taget därifrån.

Låten ”mercury in retrograde” som ni släppte som singel i februari gillar jag mycket. Vad kan ni berätta om den?

– Vi skrev den tillsammans med Jasmine. Du ville ha ”tvättmaskinstrummor”, säger Karolina och riktar sig mot Ísak.

– Ja, monotont, bara på en ton och ingenting händer. Vi skickade låten fram och tillbaka.

– Det är en deppig text som vanligt, skrattar Karolina.

Till sist, vad händer framöver?

– Vi har längtat efter vårt vinylsläpp, inleder Karolina.

– Den 27 april har vi releasespelning på Heaven Up Here i Stockholm, i maj spelar vi på Bakgården i Karlstad och på Skogsfesten i Dalsland i månadsskiftet maj/juni. Vi ska även göra en ny EP och ambitionen är att släppa den inom ett år, berättar Ísak.

– Ja, det ska bli en snabbare process, konstaterar Karolina.

Det blir slutorden och vi reser oss från bordet på det mysiga kaféet. Hunden Buffy har legat under bordet större delen av tiden, men nu får Buffy plötsligt större utrymme och det är alltid underbart att möta harmoniska djurs blickar. Vi skiljs åt utanför, en stund senare, och jag har ett nytt album under armen som Karolina och Ísak generöst ger mig. Några dagar senare lyssnar jag på det och det är verkligen ett väldigt fint album baula släpper idag. Det bör du inte missa.

Lyssna på dagsfärska albumet nedan: