Popsång i min mun, vol. 2: ”Getting Away With It” av Electronic (1989)

I hate that mirror, it makes me feel so worthless. Bitterljuvt, dansant, i skarven mellan åttiotalets new wave och nittiotalets britpop. Electronic var ett dream team som levererade. Idag, drygt trettio år senare, snurrar singeln ”Getting Away With It” fortfarande frekvent på chilensk radio.

Ärligt talat. Singelns omslag gillade jag aldrig, trots att Peter Saville hittade fotot på ett glas whiskey on the rocks, och placerat det på en svart bakgrund.

Om det stämmer, att tre av mina favoriter, Bernard Sumner (New Order), Johnny Marr (The Smiths) och Neil Tennant (Pet Shop Boys), skrev en parodi över artister (läs Morrissey), som ”kommer undan med” sin svåra och självömkande stil, känns inte det heller särskilt upplyftande.

Men resultatet blev helt fantastiskt. Bitterljuvt, dansant, helt enkelt en ljuvlig popsång. Oumbärlig när solen lyser in genom balkongdörren. När du upptäcker att mörkret var ditt eget, inte vinterns fel. När du minns hur du valde att gå ut i regnet, to get wet on purpose.

Jag minns det som en total överraskning, att låten kom ut överhuvudtaget.

I min värld var New Order i toppform. De hade precis släppt ett fantastiskt album, Technique, med ett anslag som lät som början på något nytt. Pet Shop Boys var fortfarande världens bästa popgrupp. ”Domino Dancing” öppnade mina öron för den latinamerikanska musiken. Albumet Behaviour hade inte ens släppts ännu. Att Johnny Marr var ledig var kanske inte så märkligt. The Smiths var ett avslutat projekt.

När Electronic följde upp första albumet med singeln ”Disappointed” kändes det som att bandet var här för att stanna, men snart sänktes nivån och de verkade tappa inspirationen. Både Sumner och Tennant gick tillbaka till sina band.

Pet Shop Boys gick in i nittiotalet med Very och Bilingual som blev definitiva dörröppnare för en publik i Latinamerika. New Order fortsatte med några hyfsat bra album, och singlar som ”Regret” och ”Crystal” även om de aldrig skulle nå tillbaka till vad de en gång varit.

Ps. För den som vill hitta tillbaka till den tidiga New Order-känslan, och samtidigt få en spansklektion, kan jag rekommendera låten ”Los Adolescentes” med chilenska Dënver.