Popsång min mun, vol. 1: ”Lento” av Julieta Venegas (2003)

Foto: Wikimedia Commons/Julio Enriquez

Väntar på beställning, en completo italiano. Klassisk chilensk snabbmat. Radion börjar spela Julieta Venegas låt ”Lento” som betyder slow, långsam. Försäljaren och hennes kollegor vid stekplatserna börjar genast sjunga med i refrängen. Otroligt fint, som en popsång i min mun.

Poplåtar kan vara enkla, näst intill simpla, men samtidigt ha något som aldrig tröttar ut, hur mycket det än upprepas. Det behöver inte handla om ett unikt, felfritt, livsavgörande mästerverk. Det kan räcka med att det finns en idé som håller, som en refräng, en harmoni eller en synthslinga. Som känslan av ett tuggummi som aldrig tappar smaken (och helst behåller konsistensen).

Skelleftebandet Hardy Nilsson beskrev det här i en tidlös låt ett par år in på nittiotalet. ”Popsång i min mun, som gör mig verklig en sekund”. Förutom att ge en genial förklaring, var de med om att öppna upp ett norrlandsfönster på ett sätt som inte ens GIF Sundsvall hade lyckats med. I källaren på Sundsvalls kårhus, fyllde den dansgolvet på fredagsklubben Strawberry.

Det görs trots allt otroligt bra popmusik även söder om Skellefteå. Något av det bästa med att bo i Latinamerika är att flera radiostationer spelar grymt bra popmusik, hela tiden. Några av spåren som snurrar mest frekvent är tidlösa popsånger från platser som Boston, Bristol, Concepción och Malmö. Den här artikelserien börjar i den mexikanska gränsstaden Tijuana.

”Ser delicado y esperar

Dame tiempo para darte

Todo lo que tengo”

En vacker och intelligent bagatell om att ge lite plats, att inte skynda på. Om att låta någon annan visa sitt bästa jag, innan det är dags att gå vidare i relationen. Med en melodi som fastnar, stannar och aldrig tröttar ut.

Musikern och sångaren Julieta Venegas är en skatt för den som vill upptäcka latinamerikansk pop och indie. Uppväxt i Tijuana, Baja California, och senare, på andra sidan gränsen i San Diego, inspirerades hon tidigt av artister som Suzanne Vega, Prince, David Bowie och Charly Garcia. Hennes låtar kan dyka upp på indiekalaset, men likaväl på värsta bröllopsfesten (Andar conmigo), eller som ett rungande ”ciao jag drar nu” (Me voy), dagen efter.

Ibland lyser det mexikanska igenom tydligt, som i hennes vackra dragspel, men Venegas är för det mesta en artist utan kulturella gränser. Hon slog igenom någon gång runt Alejandro González Iñárritus mästerliga debutfilm Amores Perros (uttrycket kan översättas till dåliga, destruktiva kärleksrelationer, men på svenska biografer blev titeln Älskade hundar, som i och för sig är en del av historierna i filmen).

Filmen hade ett soundtrack som lyfte fram den aktuella mexikanska scenen med bland annat Café Tacuba, Control Machete och Ely Guerra.

Hennes andra album Bueninvento (2000) anses ofta som höjdpunkten, där Venegas slog ihop sina referenser och inspiration till något som gjorde ett stort intryck på den latinamerikanska indiescenen.

Bueninvento kan absolut vara hennes stora album, med influenser från alternativ rock, electronica och bossanova. Men därefter har hon levererat ett antal briljanta popsinglar.

Singeln ”Lento” och uppföljaren ”Andar conmigo”, som gick vidare på temat om att ge tid för att lära känna varandra “hay tanto que quiero contarte, hay tanto que quiero saber de ti”, innebar en ny väg för Venegas. Hon hamnade plötsligt på Billboard och andra topplistor.

Under de senaste åren förvånade Venegas säkerligen många med ett samarbete med Bad Bunny, en artist som kan verka stå långt iväg från hennes ideal.