Dimman skymde solen när jag tog min morgonpromenad genom ett yrvaket Utrecht och la en blomma till lilla Anne Frank som står staty utanför Janskerk. Dagen fortsatte med fina besök till bland annat en mosképlats i Lombok, caféet The Village, ölkyrkan Olivier och skivaffären Plato.
Överallt blev jag påmind om musik på olika sätt, kanske framför allt vid det underbara Museum Speelklok, ett museum fullt av speldosor. Självklart blev det även ett kort besök vid Le Guess Who?:s officiella dagcenter, Kapitaal, några stenkast från hotellet.
Fredagens festival inleddes med colombianska Lucrecia Dalt som numera är baserad i Berlin och hon ägnar sig bland annat åt synthbaserad, experimentell musik. Hon spelade på Pandorascenen på TivoliVredenburg och började strax före sex. Jag stod med en orange strålkastare i ögonen i den annars nedsläckta lokalen och den stora ljudbilden fick mig att känna mig som att jag befann mig i en skog i en Sagan om ringen-film där musiken höll mig fast. Jag såg drygt halva spelningen innan jag gick vidare.
Spirit Fest är ett popband med rörelser ut mot psykedelisk pop och är uppbyggd runt den japanska duon Tenniscoats med medlemmar bland annat från The Notwist och Jam Money. De spelade högst upp i konserthuset, på Cloud Nine, och det var en konsert som påminde en hel del om Tenniscoats spelning igår, men med poppiga inslag. Höjdpunkterna var vackra ”The Snow Falls On Everyone” och ”Mirage”
Lucrecia Dalt.Foto: Tim van Veen
Lael Neale kommer från Virginia, men bor numera i Los Angeles. Hennes album Acquainted with Night förförde mig fullständigt tidigare i år och när jag kom fram till Janskerk där hon spelade var kyrkan i stort sett fullsatt. Hon gick på scen tillsammans med en annan musiker och konserten handlade mycket om ovanstående album. Det var en väldigt vacker konsert och en fantastisk ljussättning. Redan från inledande ”Blue Vein” lät det strålande och när hon sjöng ”Acquainted with Night” stod tiden helt stilla. Med senaste albumet är Lael Neale definitivt en ny gnistrande stjärna på musikhimlen.
Därefter skulle jag egentligen ha sett Londonkvintetten Vanishing Twin i TivoliVredenburg, men kön var lång så det blev inte så. Det var betydligt mycket mer människor på festivalen under fredagen än dagen innan.
Singer-songwritern Mariee Sioux stod på tur och är en artist jag inte hade hört talas om före årets festival, men när jag startade hennes cover av The Cures ”Lovesong”, och hörde några av hennes egna låtar, var jag fast. Hon gick på scen halv elva inför sittande publik på Hertzscenen och hade med sig ytterligare en gitarrist. Scenen var vackert ljussatt i vinrött och svart medan sex blålila strålkastare träffade golvet. Vi bjöds på en härlig stund och om jag bara väljer två låtar som särskilt fina blir det ”Grief in Exile” och ”Baby Wave”.
Rulltrapporna gick nedför och en stund senare hade jag hämtat min jacka och gick återigen på vackra Utrechts trottoarer. Lael Neales textrad ”I’ll be moning tonight” följde med mig genom natten och den vackra kanalen glittrade på avstånd.
