Under fredagskvällen meddelade den holländska regeringen hårdare restriktioner vilket från början såg ut att kunna rasera festivalen, men de kreativa arrangörerna skapade snabbt ett program som anpassades till det rådande läget. Det innebar att konserterna tidigarelades och arrangerades under eftermiddagen. Efter klockan 18:00 var det slut.
Lördagen handlade för min del uteslutande om John Dwyers bokningar till festivalen. De var dessutom placerade långt ifrån konserthuset TivoliVredenburg vilket passade mig perfekt. TivoliVredenburg är väldigt fint, men rockkonserter har en förmåga att inte alls lyfta på samma sätt där som de gör på en klubb. Eftermiddagens värdar var klubbarna De Helling och LE:EN, det vill säga i centrala Utrechts södra delar och det tar ungefär två minuter att gå mellan ställena.
Men först blev det ett besök på festivalen U? Det är en gratisfestival som äger rum parallellt med Le Guess Who? och som främst fokuserar på artister från Holland. Det blev en fin promenad utmed kanalen Oudegracht för att ta sig till Studio Patrick i ett industriområde där en rödhake sjöng sitt vackraste.
Festivalmässigt handlade det om postpunk från Utrecht i form av kvartetten Combo Qasam och de gick på scen strax efter tolv. Den bunkerliknande byggnaden innehöll ett litet rum där kanske 40 personer fick plats och det var fullsatt. Utrechtkvartetten fyllde rummet med musik till bristningsgränsen och det blev en fin start på dagen. Från början hade jag tänkt se flera artister under U?-festivalen, som jag tycker är ett mycket fint inslag under festivalen, men när restriktionerna förändrade förutsättningarna prioriterades Le Guess Who?-programmet istället.
Los Angeles-trion Automatic släppte det strålande debutalbumet Signal 2019. De spelade denna dag på De Helling som är en av mina favoritklubbar i Utrecht. Trion gick på scen klockan 14:00 och inledde därmed deras Europaturné i den fullsatta lokalen. De gav oss en härlig stund och från början var det inte svårt att gissa att Devos klassiker Q: Are We Not Men? A: We Are Devo ingick i bandmedlemmarnas skivsamlingar. Ljudbilden rörde sig mycket åt det hållet. Konsertens stora höjdpunkter var ”Strange Conversations” och ”Too Much Money”.
Brigid Dawson var nästa artist på De Helling. Hon hade med sig The Mothers Network som innehåller medlemmar från Sunwatchers och Brigid Dawson har en ganska lång historia i Thee Oh Sees som körsångerska och keyboardist. I fjol släpptes det fina albumet Ballet of Apes och konserten kretsade en hel del kring det. De fem musikerna inledde med ”Is the Season for New Incarnation” och Brigid Dawson sjöng enastående vackert medan övriga musiker kompletterade med en stor och vacker ljudbild. Det fortsatte med härliga ”The Fool” och hela konserten var otroligt vacker, full av långa instrumentalpartier som stundtals lyfte lite extra av Jeff Tobias saxofon.
Kvintetten Gustaf kommer från Brooklyn i New York och avslutade festivaldagen på LE:EN. De gick på 17:20 och inledde konserten med ”Design” och sedan fortsatte det på inslagen väg. Det kändes stundtals som att vi befann oss i ett gympass. De fem musikerna avslutade nästan exakt klockan sex med en snabbare version av ”Mine” och en härlig festivaldag fick ett fint slut.
Det är omöjligt att inte ösa beröm över arrangörerna, som med kort varsel och med helt andra förutsättningar, lyckades lösa så att det kunde bli festival även under helgen.
