A.M.E. har landat i sitt sound

Foto: Kristoffer Nilsson

Det är en mulen fredagsförmiddag i Göteborg, men vid lunchtid bryter solen igenom det lätta molntäcket och strålade varm mot de ljusgröna träden och Fyrens Ölkafés uteservering vid Stigbergstorget. 

Denna fina majdag är fokus bland annat på A.M.E.s releasespelning som ska streamas på storbildsskärm på Fyrens Ölkafé under kvällen. Bakom A.M.E. står Anna Maria Engberg och hon släppte sin senaste EP Titel okänd på skivbolaget Våga Våga den 7 maj. EP:n innehåller fem låtar som har snurrat flera varv hos mig de senaste dagarna.

Konserten livestreamas från Sonya Studios vid Stigbergstorget och jag kontaktade Anna Maria Engberg på förhand och frågade om jag fick göra en kort intervju och besöka inspelningen en stund och det fick jag. Min tanke är att se inledningen av konserten i studion och sedan gå över gatan och se slutet av konserten på Fyrens Ölkafé. Två perspektiv på livemusik i tider av pandemirestriktioner.

Vi träffas vid 16-tiden och sätter oss i Oceanens lummiga trädgård med varsin kopp kaffe och pratar om EP:n och den kommande streamingen. 

”Jag har landat i en ljudbild som jag har letat efter länge”

EP:n släpptes i fredags, vad kan du berätta om den?

Var ska jag börja? För ett år sedan började det ploppa upp svenska texter i mitt huvud och det dök upp fem låtar snabbt. Jag har ju mest släppt på engelska tidigare och mitt senaste album ”Veins” släpptes under hösten 2019. Det går ofta fort när jag skriver, spelar in och producerar. Sedan tar det i regel lite längre tid innan det mastras och släpps. EP:n mastrades i februari och släpptes nu i början av maj. Jag har landat i en ljudbild som jag har letat efter länge.

Det är releasespelning ikväll, en vecka efter det att du släppte EP:n, hur känns det?

Det känns bra att prata med dig nu för då släpper nervositeten, skrattar Anna Maria. Jag är lite orolig för tekniken. Annars känns allt bra. Vi är förberedda och jag vill uttrycka varenda ord.  

Du har tidigare arbetat med engelska texter, men nu är det fem låtar på svenska. Hur kommer det sig?

Första låten kom egentligen helt omedvetet. Jag tror att det var ett sätt att gå vidare efter ”Veins”. Mina referenser inom musik har främst varit på engelska så det har därför varit naturligt att skriva på engelska. Jag har skrivit dagböcker och dikter på svenska och när jag började skriva pop i tonåren var texterna på svenska. Jag har hittat tillbaka till det nu och det är mer spännande, mer naket. 

Vad händer framöver?

Det är väldigt ovisst. Jag har redan börjat arbeta med videos till alla låtar på EP:n, precis som jag gjorde med låtarna på ”Veins”. Annars har jag inga direkta planer med A.M.E. just nu. Vi börjar med releasespelningen om en stund, skrattar Anna Maria. 

Det blir slutorden på en kort och väldigt trevlig pratstund och jag är tacksam för att jag fick träffa henne så nära inpå releasespelningen. Jag tror inte att ordet ”men” användes en enda gång. A.M.E. arbetar snabbt och målmedvetet och utmed den stigen finns nog inte utrymme för så många ”men”. Jag funderade en del på vad hon berättade och upplever den direkta och varma beskrivningen av hennes sätt att arbeta med sin musik som klockren. Och vilken genuin musikälskare!

Klockan närmar sig kvart i sju när jag ställer mig utanför Sonya Studios och blir väl mottagen av Joakim Fritzner som, tillsammans med Matilda Sjöström och Karin de Frumerie,varit med som musiker på EP:n. Matilda och Joakim är även med och spelar under kvällens konsert.   

Det är en dunkel belysning i studion och härligt avslappnad stämning. Det är några minuter tills det är dags för sändning och man har en dialog med Fyrens som snart också är klara för sändning. 

Strax efter sju inleds konserten och trion spelar ”Måste bara gå”. Matilda körar och spelar keyboard, Joachim spelar gitarr och Anna Maria spelar fiol och sjunger sina texter på ett väldigt fint sätt. Det är lågmält, naket och vackert. Jag stannar kvar även under den andra låten, fina ”Såren”, innan jag lämnar så diskret som möjligt och beger mig snabbt över gatan till Fyrens Ölkafé. 

Nedanför trapporna sitter publiken med goda avstånd och kollar på storbildsskärmen. Även om jag är väldigt van vid denna lokal känns det faktiskt lite konstigt att komma ned och se sändningen från den studio jag precis lämnat. 

Det låter bra även från storbildsskärmen, det är bra bild och härliga applåder efter låtarna på Fyrens. På borden brinner ljus och publiken äter och drack gott. Anna Maria frågar mellan två låtar om det var någon fyr på Fyrens och det kan man absolut säga att det är. Det enda som saknas är nog att man inte kan kommunicera mellan lokalerna under konserten. Men i tider som dessa är detta en perfekt start på helgen och efter sista låten ”Samma igen” blir det högljudda applåder som filmasoch skickas över till studion. 

Kort därefter tar sändningen slut och några minuter senare är musikerna på Fyrens Ölkafé tillsammans med publiken. Det är så klart märkliga tider som gör att man tvingas hantera en releasespelning så här, men det fungerar utmärkt, och Anna Maria Engbergs leende ansikte möter mig strax innan jag lämnade Fyrens Ölkafé. Det gör mig lite extra glad. 

Hela A.M.E.s EP Titel okänd, som rekommenderas varmt, hittar du här: