Solen strålar över Majorna när jag går uppför backen till Stigbergstorget. På skuggsidan är det fortfarande ganska kyligt, men på solsidan är det varmt och härligt. Jag ska träffa Hanna Helperin och prata om hennes musik.
Hon släppte sin debut-EP mitt under pandemin och gjorde nyligen sin första livespelning som soloartist på Oceanen i Göteborg. Passande nog har vi bestämt att vi ska träffas på Oceanen även denna kväll.
Varför musik, Hanna?
– Jag har vuxit upp med musik och min far är trumpetare. Jag har sjungit så länge jag kan minnas. Min mamma sa att jag började sjunga innan jag pratade, berättar Hanna med ett leende.
– Jag har alltid haft ett behov av att hålla på med musik och musik är något som alltid kommer tillbaka till mig.
Hur föddes ditt musikintresse?
– Jag minns att jag såg Livet enligt Rosa på TV när jag var i tioårsåldern. Hon spelade gitarr och jag heter också Rosa i andranamn så då ville jag också spela gitarr. Jag började ta lektioner, men sedan blev jag inspirerad av min fars kompis Claes Carlsson som spelade saxofon och det ville jag också göra. Jag började spela sax i 12-13-årsåldern. Saxen blev därefter mitt huvudinstrument, tillsammans med sång.
”Saxen blev därefter mitt huvudinstrument, tillsammans med sång”
När började du skriva låtar?
– Det började med att jag satt på mitt rum i tonåren och började skriva en vers eller en refräng, men det blev egentligen aldrig några hela låtar. Det var först på Högskolan som jag skrev en hel låt första gången. Vi fick det som uppgift när jag läste till musiklärare. Jag satte mig ned och bara skrev. Allt bara kom ur mig.
Vi har suttit i skugga ett tag, precis bredvid entrén till den lummiga trädgården, men plötsligt når solstrålarna fram, förbi fasaden, och det blir genast varmare. Det är en hel del folk som sitter utmed fasaden och det är en fin inramning.
När insåg du att du är bra på att skriva låtar?
– Jag insåg det direkt, säger Hanna spontant. ”Firestorm” var den första låt jag skrev på Musikhögskolan och jag kände direkt att jag hade något där. Först startade jag ett band för att spela mina låtar, men det funkade inte så därefter har jag tagit in musiker istället. Mina låtar handlar inte så mycket om mig. De handlar mer om andra människor.
Du släppte din debut-EP 2020. Vad kan du berätta om den?
– Jag tror att den var ett viktigt första steg. Helt enkelt att släppa något, att få det gjort. Det var som att dra plåstret på armen precis mitt i pandemin. Jag tycker om låtarna mycket och jag gjorde detta för att jag tycker att det är roligt. Det är så roligt med musik och det var skönt att ”bocka av” dessa låtar så att jag kunde fortsätta med ny musik.
EP:n heter Hanna With the Dry Lips. Vad innebär det?
– Jaaaa, utbrister Hanna.
– Jag är så extremt beroende av lypsyl. Jag minns inte exakt, men det kan ha varit det officiella namnet på bandet på slutet, The Dry Lips. Det är min grej, att vara beroende av lypsyl, säger Hanna med ett leende.
– Det var roligt att döpa EP:n till det.
Hanna är väldigt generös med att berätta om både sig själv och musiken. Det är tydligt att hon är stolt över det hon har skapat hittills.
Jag såg dig live här på Oceanen för några veckor sedan. Det var ditt första gig som soloartist. Vad minns du från den kvällen?
– Det var väldigt kul. Jag var avslappnad i flera veckor innan konserten, men några minuter innan jag skulle gå på scen blev jag skitnervös. Benen skakade och jag tänkte att det inte får synas att jag blev skakig. En bit in i konserten minskade nervositeten. Jag har spelat mycket fotboll och efteråt fick jag samma känsla som efter en fotbollsseger. Jag var lite hes under veckan, men rösten höll. Jag vill gärna uppleva detta igen. Det var bättre än jag trodde.
Din senaste singel heter ”Mörkret” och du skriver både på engelska och svenska. Vad avgör vilket språk det blir?
– Jag tror att det handlar om musikstilen, men jag ville även träna på att skriva text på svenska. Att skriva en text på svenska är väldigt svårt. Med ”Mörkret” kom jag in i folkmusiksvängen och den svenska visskatten.
Vad kan du berätta om ”Mörkret”?
Hanna blir tyst en stund.
– Jag tror inte att det är mer än så att jag ville skriva på svenska och hela naturgrejen. Jag är uppväxt på landet och ville beskriva Sveriges natur. Men det kanske även handlar om mörkret inom mig? Det är så grått långa tider i Sverige och då blir man själv också lite grå.
Vad händer framöver?
– Jag planerar att släppa en ny singel som heter ”Azalea”. Den planerar jag att släppa när azaleorna blommar. Låten handlar dock inte om blommorna. Man får tolka den själv. Det är oklart om jag hinner ha en releasespelning, men kanske…
”Jag är uppväxt på landet och ville beskriva Sveriges natur”
Den singeln ser jag fram emot när azaleorna blommar. Hannas musik tilltalar mig mycket och det ska bli väldigt spännande att följa denna begåvade låtskrivare framöver.
Jag lämnar Oceanen och Hanna sitter kvar i solskenet. Den grå tiden är över och kvällssolen strålar över Stigbergstorget när helgen är på väg att göra entré.
