Under stora delar av mina tonår fanns det få saker jag kände en så stark avsmak för som den lilla ort jag växte upp i, men nu när jag är vuxen och utflyttad sedan många år så längtar jag oförklarligt tillbaka dit. Inte alltid, men ibland. Att Hanna Järver bär på samma typ av kluvenhet inför den ort hon växte upp i blir uppenbar när man lyssnar på Närke. Hon radar upp nostalgiska Örebro-referenser som på pärlband: Satin, East West Sushi, Svartån.
Den där ambivalensen som väldigt många landsortsbor inflyttade i en storstad känner igen är svår att förklara i ord. Hanna Järver har däremot lyckats fånga den känslan och lindar in Närke i en tunn slöja av melankoli och hemlängtan med en exceptionell skicklighet. Det är som att hon gjort en biopsi på mina känslor, granskat dem under lupp och använt resultatet som utgångspunkt i sina, många gånger enkla, men samtidigt träffsäkra texter.
Jag skulle kunna fortsätta den här recensionen med att berätta om hur otroligt bra Närke faktiskt är, jag skulle kunna beskriva den sinnrika ljudbilden eller diskutera val av synthljud. Jag skulle också kunna prata om hennes genialiska texter som känns så äkta att de gräver sig hela vägen in och ger tårsuddig blick. Samtidigt finns det andra saker jag också gärna pratar om.
För Närke är ett viktigt släpp, inte enbart på grund av det uppenbara skäl att Hanna Järver gör väldigt bra musik, utan också för att hon just nu tillhör ett kluster av DIY-musiker som gemensamt ger ett långfinger rakt upp i ansiktet på en mansdominerad musikbransch, där kvinnor många gånger förminskas och reduceras till fina sångröster.
Hon har själv tagit makten över skapandeprocessen från början till slut; hon skriver texterna, gör musiken och sedan producerar hon det hon skapat. Hanna Järver är självständig hela vägen fram till mixning. I framtiden kan hon därför komma att vara en av de kvinnliga artister som stod bakom förändringen av den bransch som just nu genomsyras av nepotism och män som gör saker tillsammans.
I sällskap av en handfull andra kvinnliga artister är Hanna Järver på väg att bli symbol för den feministiska våg som den svenska musiksfären just nu färdas i.
[Cosmos, 27 april]
