Scott H Biram är the dirty-one-man-band. Han är killen som under de senaste decennierna spelat på alla sjaskiga hak i USA – och flera i Europa. Känd för att leva på vägen och turnera med sin enmanshow: en distad elgitarr, effektpedaler, munspel, tamburiner och en distad lo-fi-röst. Det är skitig blues, blandad med folk, punk och country. Han kan få ur sig vackra ballader, smutsiga rockblues, galet bra och snabba gitarrplock, men även gospel/spirituals.
Senaste albumet The One and Only Scott H. Biram låter som han alltid gjort. Samma skitiga röst, samma distade instrument, samma blandning på countrypunk, deltablues och samma lo-fi. Coolaste spåret är ”Easy Rider” som är en gammal blues av Huddie Ledbetter och Birams version är lika medryckande som originalet. Det känns som att man sitter i en juke joint i Mississippi. En bakgrund av handklapp och massa körer gör att det känns som en live-låt.
”Sinner’s Dinner” är en driven bluesinspirerad låt med hammond, tamburin och en distad elgitarr som får lyssnaren att dras med i en mörk och dystopisk värld av bra musik och obscena oljud. Den följs av en punkig countryblues, ”Rather Be High”, som även den har tamburin som drivande kompinstrument.
Sista låten, ”Death Has No Mercy” är en akustisk blues med snygga fingerplockande rytmer. Scott H Biram visar återigen att han är ett skitigt dirty-one-man-band, och i vid åldern 50 har han blivit än skitigare. Men musikaliskt mer varierad.
[Bloodshot Records, 29 mars]
