Götegorgseftermiddagen präglades av regn, men det var ändå mycket folk i rörelse i de centrala delarna av staden när jag snabbt gick utmed Magasinsgatan. Kvällen bjöd på massor av konsertalternativ och jag hade valt två evenemang som kändes bra för en oktoberkväll.
Vid åttatiden regnade det fortfarande, men på Fyrens Ölkafé var det varmt och en härlig atmosfär inför kvällens konserter. Det var dunkel belysning och känslan att få stå framför en livescen var det nog många som njöt av medan Buzzcocks underbara ”Harmony in My Head” strömmade ut ur högtalarna.
Först ut var Farstun som var en ny bekantskap för min del. Jag hade lyssnat på en låt före konserten, som låg på deras SoundCloud-sida, men det visade sig att det inte var deras låt så jag gick till konserten med ett blankt blad. Trion inledde taktfast med en snygg bas och trummor medan gitarrtonerna svävade ut i lokalen. Det lät bra och trion bjöd oss på en halvtimmes härlig garagerock. Favoriten blev ”Faller” (tror jag att den heter). Jag vill definitivt höra mer av Farstun och hoppas på något låtsläpp framöver.
Kvällens huvudakt på Fyrens var Dirty Burger som släppte det grymma debutalbumet Part Time Loser för ett år sedan. Jag rankar det som ett av fjolårets finaste. Kvartetten gick på scen strax före nio och konserten handlade mycket om låtar från debutalbumet. ”Video Violance”, ”Straight Shooter” och favoriten ”Drained” var några av höjdpunkterna och i den sistnämnda var sångaren och gitarristen Henrik Bäckström ute och spelade i den dansande publiken. Dansen fortsatte i avslutande ”Bathroom Boogie” och lördagskvällen gungade ordentligt.
Jag lämnade Fyrens blixtsnabbt för konsertkvällen fortsatte på Skjulet. Lisa Wanloo stod på scen i rödblått sken när jag kom dit 21:45 och jag hann se trions tre avslutande låtar. Jag möttes av en mycket större ljudbild än jag är van vid när det gäller Lisas musik och det lät grymt bra. Publiken skanderade ”Lisa” efter konserten och det ska bli mycket spännande att höra nya låtsläpp framöver.
På Skjulet spred discokulan lilaaktigt sken över väggar och golv och det var vackert i den helt fullsatta lokalen. Feststämningen var på topp och Up the Punx hade, som så ofta tidigare, lyckats perfekt med arrangemanget.
SUNHILL stod på tur och det vara bara två veckor sedan jag såg dem göra en strålande konsert under SPOT-festivalen i danska Århus. Precis som då inledde kvartetten med ”All Above” och det lät precis lika bra denna kväll. SUNHILL går från klarhet till klarhet och kvällens höjdpunkter var favoriten ”Spot in the Shade”, som fick hela den gamla fiskhamnen att gunga, samt senaste singeln ”Golden Days”.
Kvällens femte och sista konsert bjöd på psykrock. End of Fun släppte en ny singel tidigare i veckan och det skulle så klart firas på bästa sätt. Bandet inledde med fina ”Sleep” och ljudbilden träffade mig mitt i hjärtat från början. Därefter var det dags för nya ”Take Me Out” tätt följd av ”Here to Fail (again)” i snyggt blått sken. Drivet som End of Fun skapade med den skickliga rytmsektionen och Michaela Åbergs briljanta tamburin var perfekt. Tillsammans med det bjöds vi på magiska slingor från keyboard och gitarr tillsammans med Michaelas sång. Skjulet var en perfekt scen för bandets låtar och publikjublet mellan låtarna var starkt trots att klockan hade passerat midnatt. Favoriten ”Thelma & Louise” avslutade i blått sken och det var faktiskt bara grymt vackert.
Jag lämnade fiskhamnen och gav mig hemåt genom den mörka Göteborgsnatten. Det hade slutat regna och jag kom att tänka på texten jag hade läst på en lapp i ett fönster tidigare under dagen, gissningsvis med syfte på pandemin: ”När allt detta är över blir det en snällare värld”. Jag tänkte på orden och hur kvällen hade påverkat mig. Med sådana här kvällar, där människor möts i glädje, blir det garanterat en snällare värld så väldigt mycket mera sånt helt enkelt.
