Idag släpper Goran Kajfeš Tropiques sitt andra album Into The Wild, en innovativ resa i både musik och lyssnande. När det kommer till nyare jazzskivor är det här bland det mest fantasifulla jag hört på länge. Med en intressant instrumentuppsättning förenar albumet abstrakta melodier med rörande helhetsintryck.
Första spåret ”Traces Left Behind” inleder med ett melodiöst trevande, men allteftersom finner den en form som skickligt sammanförs av ensemblen. Till en början kan musiken tyckas vara något som uppstått på måfå men det visar sig under låtarnas gång att det finns en mening i musikens uppbyggnad. Ett exempel är användningen av synthesizer på låten ”Flood” där ljudeffekter förenas med en överväldigande ljudbild. Som namnet antyder skalas den sakta av till enstaka tongångar för att åter svälla över i ett intensivt rytmiskt flöde.
Multiinstrumentalisten Christer Bothén har en stark närvaro på albumet med sitt favoritinstrument basklarinetten samt den minst sagt udda jägarharpan Donso Ngoni, ett instrument han lärde frijazzmusikern Don Cherry att spela. ”So Don” saknar samma intensitet som resten av albumets låtar och lämnar istället utrymme åt detta spännande instrument. Bothén är en viktig länk till albumets influenser från frijazz som även Kajfeš har en bakgrund inom, i synnerhet under sin tid med Nacka Forum. Kanske kommer albumets äventyrslust ur mötet mellan de två men överlag kryllar det av innovationer – som orgelspelet i den stillsamma inledningen på sista låten ”Swirls”.
Det kan vara svårt ta till sig musiken om den inte lyssnas på ”fokuserat”. Jag ska inte påstå att det är speciellt lättillgänglig musik men det tycks samtidigt vara tanken att lyssnaren tar sig tid till musiken då det finns mycket att upptäcka. Dels i det experimentella som fungerar väldigt bra, men även att den får en att stanna upp och bejaka sin egen äventyrslust som lyssnare.
[Headspin Recordings, 22 febrauri]
