För två år sedan släppte Pale Honey sitt hyllade debutalbum. Nu är bandet på gång med uppföljaren. Vi mötte upp Tuva Lodmark (gitarr, sång) och Nelly Daltrey (trummor) efter deras spelning på Peace & Love förra veckan.
Hur långt har ni kommit i arbetet med den nya skivan?
Tuva: – Den första singeln, som antagligen släpps i september, är helt färdig. På resten av låtarna har vi spelat in rätt mycket, men vi ska fortsätta finslipa dem, arbeta med dem. Vi skriver fortfarande hela tiden så det kanske blir någon ny låt också.
Nelly: – Vi är mitt inne i det nu. Och det kan ta ett tag innan låtar sjunker in.
”Just nu känns det som att vi har så många bra låtar så det är svårt att veta vad vi ska ta bort”
Tuva: – Det måste kännas som att skivan fungerar som helhet. Så vi måste välja ut låtar, tänka på det så. Just nu känns det som att vi har så många bra låtar så det är svårt att veta vad vi ska ta bort.
Hur länge har ni arbetat med den här skivan?
Tuva: – Vi började i början av det här året. Vi har det lite lyxigt för vår producent har en egen studio i Nacksving i Göteborg. Det är skönt att kunna sprida ut processen. Och känner vi ”fan vilken inspiration vi har, nu kör vi” så kan vi göra det och behöver inte vänta en månad på att få spela in.
Vem är det som producerar?
Tuva: – Anders Lagerfors, som också spelar med oss live. Han började köra med oss live efter sommaren 2014.
Nelly: – Det var han som spelade in vår första skiva också, det var så vi började samarbeta. Sen, någon månad innan vi skulle ut på Europaturné, så bestämde vi att han skulle med och spela.
Tuva: – Det var väl bara någon vecka innan?
Nelly: – Ja just det.
Hur går det till när ni spelar in?
Nelly: – En sak som är kul med att ha tillgång till studion är att om någon hittar på en gitarrslinga så kan vi spela in den direkt, och just den demoinspelningen kan vara den som vi använder på skivan. Så gjorde vi mycket på första skivan också.
Tuva: – En del grejer är inspelade med min iPhone, med iRig. T.ex. är refrängsången på ”Over Your Head” inspelad med min iPhone. Jag gillar det, det känns som att man bevarar nånting som finns i den första idén. Den känslan man får, att den får vara kvar.
Nelly: – Det är inte alltid samma känsla kvar när man kört en låt hundra gånger.
Försöker ni göra något annorlunda musikaliskt på den nya skivan?
Tuva: – Vi går nog väldigt mycket i samma spår. Jag vet inte, det är svårt att prata om det innan det är klart. Jag skulle säga att det är som första skivan men mer destillerat.
Hur går det till när ni skriver musiken?
Tuva: – Det är lite olika. Det kan vara Nelly som skickar en gitarrgrej t.ex. Och så spinner jag vidare på det hemma. Eller tvärtom. Och Anders är också väldigt inblandad i låtskrivandet.
”Är det något som inte funkar så tror jag alla känner det”
Nelly: – När vi spelade in första skivan så bodde Anders i Paris och då var han mer enbart producent, inte låtskrivare i den utsträckning han är nu. Det har blivit mer samarbete nu när han också bor i Göteborg. Det är väldigt mycket att vi sitter hemma och jobbar med låtar och skickar idéer till varandra. Det är t.ex. inte jag som lägger alla trummor och bestämmer allt om det. Vi har inget ego på det sättet. Är det något som inte funkar så tror jag alla känner det.
Tuva: – Jag tror vi alla känner ganska mycket när det inte känns helt hundra.
Nelly: – Det kan vara en ganska känslig process. När man skickar iväg något, och så funkar det inte. Det är känsligt när man gör något kreativt och så räcker det inte riktigt till. Men egentligen så är vi ju alla i det känsliga tillståndet när det kommer till det vi skapar. Så det är fint att vi litar på varandra. Och att vi får ge varandra tid, är det något som ingen annan tycker om så kan vi vänta en vecka, gå tillbaka till det och se vad man tycker då.
Skriver ni texter båda två också?
Tuva: – Ja, och där jobbar vi ännu mer så, vi sitter hemma men skriver i samma dokument. Och ibland gör vi det samtidigt i google docs, och kommenterar det den andra skriver, det blir som en låtskrivarchat.
Nelly: – Det är många gånger som vi hittar en rad i något annat och tänkt ”det här är så jävla fint”.
Tuva: – Som i ”Tease”, raden ”Why you tease me so” var från någon töntig engelsk gammal film, där mamman säger till pappan ”Oh why you tease me so”. Och vi bara ”ja vi tar det”.
Har ni några mer gig på gång?
Nelly: – Det blir inte så mycket nu. Men det kanske är bra, lugnet före stormen.
Tuva: – Jag blir lite otålig när vi inte spelar mycket. Men när vi släpper singeln i höst så kommer vi spela Malmö, Stockholm och Göteborg. Singelreleasevända. Och så har vi lite strögig här och där. London tror jag.
Brukar ni dra mycket publik när ni spelar utomlands?
Nelly: – Jo, men det brukar vi ha.
Tuva: – Vi var ute på en Europasväng förra våren, och då var det ganska mycket. Vi var mest i Tyskland och Ungern då. Det känns som att i Ungern så är det inte så vanligt med ”brudar som spelar rock”. Så det blev kanske lite en sån grej, något exotiskt kommer till stan.
Nelly: – Vi hade en spelning som var i en biograf, som såg ut som en skolsal, lysrörsljus i taket. Vi visste inte riktigt hur det skulle bli. Men på kvällen så var det verkligen knökfullt. Bara tjejer som stod längst fram, och det blev moshpit.
”De stod och headbangade och var så jäkla dedikerade, det var skitkul”
Tuva: – De stod och headbangade och var så jäkla dedikerade, det var skitkul.
Nelly: – Det var fint. Det kom fram en ljudtekniker och sa ”jag tog med mig min dotter till den här spelningen, hon är sju år och vill också spela trummor”.
Tuva: – Så fick hon pröva att spela, du gav henne trumpinnen.
Nelly: – Jag gav henne trumpinnarna men hon gav tillbaka dem. Du får behålla dem sa jag. Hon var jätteblyg.
Har ni spelat något i USA?
Tuva: – Nej ingenting. Har aldrig ens varit i USA. Men det hoppas vi det blir ändring på. Vi ligger på ett amerikanskt skivbolag och de vill att vi ska komma dit. Vi har smidit lite planer. Så det är på gång.
