Till slut har nu indiepunkbandet Viagra Boys släppt sitt debutalbum Street Worms och som gammalt Hives-fan känner jag mig direkt som hemma. Det är Pelle Gunnerfelt, som ju producerade albumet Tyrannosaurus Hives, som tillsammans med Daniel Fagerström (Skull Defekts & Chronic Heist) har producerat Viagra Boys.
Det låter precis lika rått och oberäkneligt som The Hives, men har inte samma utstickande, memorabla refränger. Mycket av musiken bara vevar på i ett långt spann för att snarare sätta en stämning än att ge någon rockig dansant känsla. Det skapas ett skönt flöde som får mig att uppskatta även de längre instrumentala partierna som för tankarna till The Stooges. Flowet ger mig en känsla av att jag hela tiden rör mig framåt i en tungt pulserande takt medan livet omkring mig bara glider förbi i periferin.
Jag har aldrig tidigare lyssnat ordentligt på Viagra Boys och blir imponerad av att hela albumet håller sig till en röd tråd och ständigt återkommer till vissa utmärkande nämnare. Teman som skola, idioter, hundar och sport dyker upp titt som tätt och skänker en intressant helhet till skivan. Även spåret “Best In Show”, som i sig inte ens är en låt, utan en sarkastisk imitation av en kommentator från en Dog Show – ett spår som först inte verkar ha någon betydelse – får i det stora hela en djupare innebörd.
Albumet berättar en historia. Kanske en delvis självbiografisk historia om sångaren Sebastian Murphy som själv är från Kalifornien. Kaliforniens stränder är en överensstämmande plats för många av de scener som utspelar sig i texterna, som i tex “Shrimp Shack”.
Skivan förtäljer berättelsen om en snubbe som funderar och reflekterar över människorna som cirkulerar i hans omgivning. Själv är han bland sina jämnåriga en normbrytande karaktär, utan intresse för vare sig sport eller grillfester på stranden. Som den “udda killen” blir han i någon mening en underdog, men lyckas vända det till något åtråvärt. Styrkan finns i att gå sin egen väg och våga sticka ut.
Det är med förakt Murphy beskriver “den manliga förebilden” i “Just Like You”, som han är så äcklad av och tacksam att han undsluppit att bli det minsta lik. Det är även här dog show-kommentatorns snack gör sig påmint.
“He wags his tail because he knows he is a winner. He is not a product of what is expected of a dog, but he is above that, he has risen, he has ascended above the clouds, he´s looking down upon planet Earth and urinating in the mouths of those who thought a canine would never walk upon the moon”.
Murphy fullständigt pissar på idealen han inte kunde leva upp till och inte ville sluta upp kring. Och de idioter som trodde att han aldrig skulle åstadkomma någonting, de är nu förlorarna som blickar uppåt och ser honom gå på månen.
Mot slutet av albumet kommer den reflekterande låten “Worms”- som med ett makabert drömscenario beskriver hur vi alla en dag kommer nå vår slutdestination. Att både du och jag kommer stifta vår sista bekantskap med maskarna. De kommer kräla över oss, smaska på oss och stegvis göra oss alla till samma jord. Det är ett tänkvärt slut på den kaxiga, gapiga plattan. Att vi alla lever som vi lär, men är lika inför döden.
Jag vill se det här live! Viagra Boys spelar två konserter i Sverige i slutet av sin Europaturné, en i Göteborg och en i Stockholm. Turnén börjar den 29 september och jag tror helt klart att man inte vill missa detta.
[YEAR0001, 28 september]
