Han har hängt med i mer än 25 år och deltagit i en uppsjö olika projekt. Nu är Henry Bowers, även känd som Nils Jansson, tillbaka på skiva igen med A Delicate Craft – den första plattan på sex år. Fredrik Bergström träffade Henry för en intervju.
Henry Bowers är sen. Tio minuter efter utsatt mötestid kommer ett meddelande där han säger att han är halvvägs och på väg. Sen går det ytterligare tretton minuter innan han till slut dyker han upp. Dagen innan vi ses kom han hem från Haparanda där han hållit en workshop i poesi och hiphop tillsammans med en av systrarna Märäk. En workshop som även behandlade resterande tre element som tillhör hiphop. Dagen efter ska han iväg till Skåne och roasta Simon Gärdenfors i Skåne. Han är således ursäktad.
Han är en av landets mest flitiga underhållare och har dykt upp lite överallt både fysiskt och i mediala sammanhang. Från programmet Big Words i Utbildningsradion till Tror du jag ljuger i SVT tillsammans med komiker. Han undrar själv hur han hamnade där.
– Under din ungdom, lyssnade du på programmet Hassans busringningar? Hur skulle du reagera om någon ringer dig och säger ”hej mitt namn är Hasse Pihl” med en väldigt karaktäristisk röst? Det var väldigt många Hassansketcher som började så.
Han menar själv att det är ett steg på väg mot hans dröm om att få tävla i På Spåret.
Den artistiska inspirationen kommer från alla möjliga ställen och Henry har verkligen haft svårt att hålla sig från att ha näsan i blöt. På meritlistan står till exempel: svensk mästare i Poetry Slam, battlerapmatcher i England och Kanada och icke att förglömma föreställningen Gud har annat för sig som spelades på Reginateatern i Uppsala där han spenderat tid med att översätta Tom Waits-texter.
– Under en lång period så kunde jag bara inte hålla mig ifrån att översätta Tom Waits-låtar som jag gillade, så till slut satt jag där med en trave på typ fjorton låtar av Tom Waits översatta. Och då pratade jag med Sam Kessel och Dag Telander och så bestämde vi oss för att sätta ihop en teaterföreställning med storytelling blandat med svenska översättningar av Tom Waits-låtar.
Intresset för hiphop kommer direkt från Public Enemy. Via en kompis fick han en dag höra ”Burn Hollywood Burn” och från den stunden kom insikten att han ville göra det själv.
– Alla skulle spela fotboll, jag spelade också fotboll men jag var så dålig på det, och alla skulle heja på sitt hockeylag. Jag hejade också på ett hockeylag, jag hejade på Färjestad för att Philip i klassen gjorde det och jag ville inte att han skulle vara ensam. Men jag hade aldrig nån koll. Jag kände att ”jag har ju ingenting”, men så hörde jag Public Enemy och det hade jag helt plötsligt koll på. När folk pratade om hiphop så kunde jag prata en massa om Public Enemy. Helt plötsligt insåg jag att jag hade något. Och sen började jag rappa i samma veva som jag hörde dem.
”När folk pratade om hiphop så kunde jag prata en massa om Public Enemy”
Det var känslan av att han tappat fokus från att göra musik som gjorde att han valde att göra uppehåll från battlerappandet. Istället började Bowers skriva på A Delicate Craft och han insåg att han blivit en bättre rappare efter battlandet tack vare pressen av att vara bättre än någon annan.
– Det blir du bara om du om du inte nöjer dig med de första grejerna du skriver, du blir bara bättre om du inte är nöjd med dina grejer.
Det är även kontrollen över hur han själv vill att han ska låta som gör att han lyckats. Experimenterandet har tidigare varit ett lite av ett signum, men det är annorlunda på den nya skivan.
– Med den här skivan har jag inte varit så experimentell utan jag har bara gått in för att göra sån hiphop som jag gillar, såna låtar som jag gillar och det har gjort att den här skivan låter som boom bap, klassisk hiphop som jag lyssnade på när jag var yngre. Och jag hoppas på att det inte ska låta som att jag försöker göra DJ Premier-hiphop, utan jag vill bara rappa på såna beats jag gillar och göra det på det sättet som jag rappar idag.
Bowers har tidigare varit ganska ensam i sin musik och sparsam med vilka han har samarbetat med tidigare. Men på A Delicate Craft besöks låtarna även av en uppsjö av kända och mindre kända gästartister som till exempel den brittiske battlerapparen Oshea, Amsie Brown och Promoe från Looptroop Rockers.
– Det är grymma folk jag lärt känna under åren. Kul att göra grejer med personer man gillar. Har ju då och då haft lite gäster med på låtar tidigare också, fast kanske mer sällan? Amsie Brown och jag har stött ihop under åren, och pratat om att det vore fett att göra nåt ihop – så det var kul att det äntligen kom till skott.
För oss som lyssnat på Henry sedan mitten av 90-talet är vägen lång från de första demokassetterna. Med nittiotalsbandet 2 True 2 Be Good och diverse hardcoreband har han lyckats staka ut sin egen väg. Lyssna nu på A Delicate Craft.
’A Delicate Craft’ släpptes den 22 maj via Kafkaotiska inspelningar.
