Varje rappare behöver ett beat, en taktisk rytm att spotta sina verser över. Och även om det oftast är rösten i en hiphoplåt som får uppmärksamhet och berömmelse är det inget om inte ryggraden finns: DJ:n med sin musik.
Hiphopens historia är full med fantastiska DJ:s och producenter som utvecklat sitt sound i kombination med slagfärdiga och skickliga rappare. När jag växte upp och började lyssna på hiphop var DJ:n viktig och ofta hade denne egna spår på skivor, där de visade sin teknik i mixning, sampling, scratching m.m. Min första favorit var Terminator X från Public Enemy. Han var otroligt begåvad och fantasifull och skapade ett helt unikt eget sound. När han lämnade bandet ersattes han av DJ Lord, som också är duktig men inte ett sådant geni som Terminator X.
Andra framstående tidiga DJ:s var Jam Master Jay från Run-D.M.C., Scott T La Rock från Boogie Down Productions, Dr Dre från N.W.A., Eric B från Eric B & Rakim, Total K-Oss från EPMD… listan går vidare, för evigt.
Men det var nog först när ett av hiphopens stora genier, RZA från Wu-Tang Clan, kom med sin master-plan att skapa ett totalt imperium kring Wu som världen först på allvar fattade DJ:ns/producentens roll. Att bakom en framgångsrik rappare står en musikproducent, som har ett eget sound, egna beats, loops, samplingar, scratchteknik och som lagt grunden för de raplåtar vi älskar att höra.
Jag älskar ett album fyllt av gäster, och när en producent gör en skiva och bjuder in massa artister så hoppar jag på med glädje. MidwestMyles har med skivan, Hip Hop’s Finest, inte bara gjort en skiva med slagfärdig titel utan också med ett uppsjö av snygga beats och talangfulla rappare. Myles är den 34-årige musikproducenten från Chicago som redan i tonåren bestämt sig för att det var musik som var hans grej. Inte att rappa eller sjunga utan att vara prozac deutschland musiken. Under många år har han förfinat sitt eget sound, och har gett ut flera singlar och samarbetsalbum under eget namn. Men han står också bakom musiken på andra artisters soloskivor.
Debutfullängdaren Hip Hop’s Finest är 12 gästspäckade låtar som med sina olika stilar skapar en skiva som alla kan hitta en favoritlåt på, och MidwestMyles sound känns igen som en röd tråd. På listan av gäster syns BillzBondz, Prince Lockett, Joe Martian, Krusin och många många fler.
Skivan inleds med en mörk röst som tackar medverkande artister. Ett coolt intro, och sen startar rapfesten. Första låten “Sovereign” är snabb, riktigt snabb, av rapparen Sinister och MidwestMyles musik är fylld med coola effekter och adlibs. BillzBondz inleder låten “No Cap” på sitt sedvanliga sätt: “It’s the Bondz” och sen drar skrytfyllda verser igång. Det är en grymt skön beat, och BillzBondz mäktiga röst krossar motståndet som alltid.
Låtar avlöser varandra och de skiljer sig åt på grund av de olika rapparnas unika stilar, men MidwestMyles sound enar skivan av mörka röster, ljusa röster, peppiga refränger och effekter. Låten “Fuck Gucci” kommer nog få en och annan hatare att lyfta på ögonbrynen, men all reklam är bra reklam. Och det är en tight låt med Krusin och Jon Martian som starka gäster.
De bästa låtarna är “No Cap”, “Submarine”, “Sovereign” och “Fuck Gucci”, men de två sista låtarna,”Texas Boyz” och “Stalling” är för moderna för mig. Det är det enda som sänker ett annars väldigt högt betyg på en riktigt tight och bra skiva med många moderna stilar och rappare.
[Independent, 5 oktober 2023]
