Det finns inget tråkigare än att få det som förväntas av ett band. Jag förstår att det kan vara problematiskt att ständigt brottas med en publik, som antingen växer, förblir oförändrad eller minskar – och för många musiker handlar det om att kompromissa mellan kreativ frihet och ekonomisk vinning [skivförsäljning/konsertintäkter]. Bakomliggande strukturer avgör mer än de flesta vågar erkänna. Publiken ska dock inte underskattas, men det går även att ställa sig frågan: vilka lyssnare är värda att kämpa för?!
För ett par veckor sedan intervjuade jag Johan Duncanson och Martin Carlberg – duon bakom The Radio Dept. – och de hade inga ambitioner på att locka till sig moderatpubliken eller Da Buzz-lyssnarna. De svarade på frågan om det fanns någon borte gräns för att nå ut med sin budskap.
I takt med ett hårdnande samhällsklimat, har The Radio Dept. blivit allt mer politiska och på nya skivan Running Out Of Love sträcker sig kritiken bortom ex-statsministern Fredrik Reinfeldt (”Freddie And The Trojan Horse”), för att tydligare fokusera på den svenska samhällsapparatens misslyckande. Polisväsendet får sig en känga i ”We Got Game”. Det ska dock sägas att politiska frågor har funnits med sedan starten, men dessa har ventilerats i intervjuer.
Varken Duncanson eller Carlberg är intresserade av att tumma på sina värderingar. ”Swedish Guns” är politisk dub och klubbiga ”Occupied” beskriver det egna skivbolagets negativa inflytande. Ingen av dessa låtar gick att föreställa sig för ett par år sedan och det är tjusningen med The Radio Dept. – de utmanar både sig själva och publiken. Och som belöning har de beskrivits som legender av The Guardian. Inställningen har med andra ord etablerat dem i stora delar av den alternativa popvärlden.
Sex år efter kritikerrosade Clinging To A Scheme har ingenting hänt, samtidigt har allt förändrats. Johan och Martin är fortfarande kompromisslösa, men ljudbilden är långt mer synthbaserad, dansant och radiovänlig. Och shoegaze-influenserna lyser med sin frånvaro (My Bloody Valentine-referensen har inte varit användbar sedan början av 2000-talet).
Öppningspåret ”Sloboda Narodu” går att härleda till slagordet Smrt Fašizmu, Sloboda Narodu/Death to fascism, freedom to the people, som myntades av den jugoslaviska motståndsrörelsen i samband med den tyska ockupationen under andra världskriget [Stevan Filipović]. Temat är med andra ord svårsmält. Inbjudande synthar blandas med upproriska texter.
Drömska ”Can’t Be Guilty” omgärdas av ett romantiskt skimmer och präglas av en text som är både svårtydd och rakt på sak – handlar låten om den påklistrade naivitet/oskyldighet som präglar vissa människor? Jag famlar gärna i blindo. På andra håll är agendan lika övertydlig som proggen på 70-talet.
The Radio Dept. har varit personliga favoriter ända sedan debutalbumet Lesser Matters från 2003. Bandets fjärde album cementerar denna åsikt.
[Labrador, 21 oktober]
