V/A – Hello Mark Linkous – A tribute to Sparklehorse

För snart två år sen tog Malmöbon Jon Rinneby initiativet till det som hittills resulterat i en konsert och ett album i Mark Linkous ära.

Förutom Jon Rinneby själv så medverkar tolv andra artister på hyllningsalbumet Hello Mark Linkous – A tribute to Sparklehorse. Enligt Rinneby valde han artister som var baserade i Malmö och som fått för lite uppmärksamhet – och så Nina Persson. När Hymn intervjuade honom berättade han att Persson bidrog med mycket eftersom hon stod Mark Linkous nära. De samarbetade bland annat genom att han producerade hennes soloprojekt A Camp.

Så vem var Mark Linkous? Jag, precis som några av artisterna på albumet, hade inte någon relation till Linkous sedan tidigare. Mark Linkous var en amerikansk musiker och frontperson i indiebandet Sparklehorse. Han avslutade sitt liv dramatiskt 2010. Den vetskapen ligger som en slöja över hela albumet.

Varenda en av de tretton låtarna på Hello Mark Linkous har sin egen karaktär. Låtarna växlar i genre och framtoning men den röda tråden är integriteten och skörheten. De är smärtsamma och varmt omfamnande samtidigt, vare sig det rör sig om en sensuell gitarrballad som ”It’s a Wonderful Life” (Rinnebys eget bidrag under aliaset Watch Out Jon), försiktig folk som Sistership bidrar med i låten ”Galveston” eller ”Apple Bed” med triphop-influenser framförd av artisten Lo.

Det är sällan jag sätter mig i soffan enbart för att lyssna på musik, men det gör jag när jag lyssnar på Hello Mark Linkous – låtarna kräver min fulla uppmärksamhet. Jag uppfylls av känslan av att vara tretton år och helst av allt vilja försvinna från livet för det gör så jävla ont, men samtidigt står man ut lite till när man är i sin frizon. Frizonen skapade jag med min mp3-spelare när jag låg i min tonårssäng och höll andan.

”Saturday” får mig att sjunga med i stämmor till Nina Persson, ”Cruel Sun” får mig att vilja äga ett dansgolv någonstans där ingen känner mig, ”Eyepennies” får mig att vilja gråta och jag önskar att det var jag som hade skrivit ”Gold Day”.

Jag hade som sagt ingen relation till Mark Linkous eller hans musik sen tidigare, men jag har det definitivt nu. Albumet Hello Mark Linkous är en skattkarta, en bättre introduktion till Mark Linkous musik kan man inte få.

[Sound of Wool, 7 maj]

9