Vi lever i en tid där streamingtjänster styr vårt lyssnande, men det är ingen nyhet att andra faktorer än personlig smak bestämmer vad som spelas och hörs. B-sidan hördes inte lika ofta som a-sidan på radion, vilket minskade chansen för ett större genomslag. Listan över 60-talets 100 bästa b-sidor visar dock att flera av dessa låtar blivit klassiker. Det är dags att presentera toppskiktet.
I likhet med tidigare sammanställningar gästas denna lista av någon eller några med ett stort musikintresse; denna gång har turen kommit till Tobias Isaksson, aktuell med klubbprojektet Nite Flights, samt Johan Alm från skivbolaget PNKSLM. Två hängivna musikprofiler som lever för populärkulturen.
Tobias inleder med att ge sin syn på 60-talet:
– När jag fick frågan om jag kunde lista mina favorit-b-sidor från 60-talet tänkte jag att det skulle bli enkelt, men när jag väl satte mig med uppgiften så var det som att öppna Pandoras Box. Om man vill brodera ut så finns det ju exakt hur mycket bra musik som helst från 60-talet. Jag har gjort galna gräv ända sedan jag fick låna LP-skivor av min kompis pappa tills Spotify kom in i bilden och jag och Terry Ericsson satt och Facebookade överkurslistor fram och tillbaka i alla genrer vi kunde komma på. Softrocklistan var vår heliga Graal och framför allt är jag ett stort fan av det romantiska 60-talet, kammarpopen och crooners, Motown, bossa nova, folkpsykadelia och countrypop. Men för att gå rakt på hjärtat valde jag här 10 låtar av de tre artister som jag lyssnat mest på någonsin, som uppfostrat mig och följt med genom alla år. Scott Walker, Tim Hardin och Astrud Gilberto. Och precis i enighet med din tes så visade sig flera av deras bästa låtar vara utgivna som b-sidor.
The Walker Brothers – Another Tear Falls. B-sida till Saturday’s Child, USA, 1966.
The Walker Brothers – Archangel. B-sida till Deadlier Than The Male, USA, 1966.
Scott Walker – Always Coming Back To You. B-sida till Joanna, USA, 1968.
Scott Walker – Two Weeks Since You’ve Gone. B-sida till The Lights Of Cincinnati, USA, 1969.
Astrud Gilberto – Who Can I Turn To (When Nobody Needs Me). B-sida till Funny World, USA, 1964.
Astrud Gilberto – O Ganso. B-sida till The Shadow Of Your Smile, USA, 1965.
Astrud Gilberto – A Certain Sadness. B-sida till A Certain Smile, USA, 1967.
Tim Hardin – It’ll Never Happen Again. B-sida till Hang On To A Dream, USA, 1966.
Tim Hardin – Reason To Believe. B-sida till Hang On To A Dream, UK, 1966.
Tim Hardin – Black Sheep Boy. B-sida till The Lady Came From Baltimore, UK, 1967.
En Spotifylista med de låtar som Tobias valt.
Scott Walkers ”Two Weeks Since You’ve Been Gone” finns inte på Spotify.
Johan ger sin syn på 60-talet:
– Band som The Velvet Underground, The Stooges och MC5 lade grunden för punken och senare indie/alternative (eller vad man nu vill kalla det), samtidigt som det släpptes otaliga fantastiska singlar från garagerockband, där många finns samlade på Nuggets-samlingarna. Samtidigt debuterade bland andra Neil Young, Gram Parsons och Gene Clark och gjorde detsamma för den mer rockinfluerade countryn. Två separata rörelser som varit speciellt viktiga för mig och sedan finns den självklart otroligt mycket annat som jag själv inte har koll på men önskar att jag hade såsom Motown-soul, brasiliansk tropicália etc.
En Spotifylista med Johans favoriter.
Och slutligen min topp 25. Platserna 100-76, 75-51 och 50-26 har redan publicerats.
25. Jacques Dutronc – ”On Nous Cache Tout, On Nous Dit Rien” (1966)
Black Lips cover på Jacques Dutroncs ”Hippie Hippie Hourrah” från 2005 fick mig att upptäcka originalet. Två år senare släppte King Khan And The Shrines hyllningen ”Le Files De Jacques Dutronc”. Det finns med andra ord gott om fans. B-sidan ”On Nous Cache Tout, On Nous Dit Rien” är hämtad från fransmannens andra singel ”Les Play Boys”.
På 60-talet skrev Dutronc låtar till 60-talsikonen Françoise Hardy – de gifte sig i början av 80-talet – och ”Va Pas Prendre Un Tambur” är en av dessa (båda a och b-sida mellan åren 1962-1963). En annan Dutronc-favorit är a-sidan ”Le Temps De L’amour” från samma period.
Zouzou är en annan 60-talsstjärna som fick hjälp av Dutronc och a-sidan ”Il Est Parti Comme Il Était Venu” från 1966 är en given favorit och detsamma gäller baksidan ”Puisque Tu Es Revenu”. Fransk pop med stora kvalitéer.
24. Leonard Cohen – ”So Long, Marianne” (1968)
Dubbeln ”Suzanne”/”So Long, Marianne” imponerar och båda dessa låtar finns med på Cohens klassiska debutalbum Songs Of Leonard Cohen från 1967. Marianne Ilen är sångarens dåvarande norska flickvän.
23. The Beatles – ”I Am The Walrus” (1967)
Musikhistorien är full av litterära referenser och ”I Am The Walrus” har hämtat inspiration från Lewis Carols The Walrus And The Carpenter från 1871. Låten blandar brittisk humor med blinkningar åt ”Lucy In The Sky With Diamonds”.
Det är många som tolkat The Beatles och Marcia Griffiths version av ”Don’t Let Me Down” från 1969 är en av de bättre. Originalet är b-sida på ”Get Back”. Under denna period släppte även Griffiths fina baksidan ”Tell Me Now”.
22. The 13th Floor Elevators – ”Splash 1” (1968)
Austin är ett mecka för garagerock och bland de mest banbrytande banden hittas The 13th Floor Elevators. Ursprungstanken var att ha med 1966 års b-sida ”Tried To Hide” på denna lista, men singelversionen är klart mycket sämre än albumversionen. Det blir med andra ord endast en placering för Roky Erickson och Tommy Hall.
The 13th Floor Elevators anses vara en av de första som använde begreppet psykedelia, men de var inte ensamma. New York-bandet The Holy Modal Rounders tänkte tidigt i dessa banor och deras tolkning av ”Hesitation Blues” från 1964 innehöll ordet psykedelia. Tar tillfället i akt och tipsar om bandets skruvade b-sida ”Bird Song” som släpptes fyra år senare.
21. MC5 – ”Borderline” (1968)
Mellan åren 1965-1968 utvecklas garagerock till punkrock. Mc5 hade varit otänkbara 1965, men en realitet 1968. B-sidan ”Borderline” är ren rock ’n’ roll-magi. Versionen på 1969 års debutalbum är som bekant en livetagning.
20. Bread – ”You Can’t Measure The Cost ” (1969)
Los Angeles producerade sjukligt många bra band under 60-talet. Bread är ett av dessa. I likhet med MC5 och The Stooges släppte gruppen sin musik på Elektra, men där förstnämnda gjorde allt för att väsnas, valde Bread en mjukare framtoning och skapade utrymme för 70-talets softrock.
19. Bob Dylan – ”Don’t Think Twice, It’s All Right” (1963)
Det går inte att tänka sig 60-talet utan Dylan. Personen, musiken och myterna är identitetsmarkörer som är omöjliga att ignorera. Populärkulturen utvecklades snabbt och endast 2 år efter ”Don’t Think Twice, It’s All Right” valde Minnesota-sonen att ”vända folkscenen” ryggen. Dagens föränderliga musikscen är inte unik för vår tid.
18. The Rolling Stones – ”You Can’t Always Get What You Want” (1969)
The Rolling Stones ägnade hela 60-talet åt att härma och kopiera den amerikansk populärkulturen och ”You Can’t Always Get What You Want” fulländar denna ambition.
17. Etta James – ”I’d Rather Go Blind” (1967)
Etta James kämpade mot missbruk och en massa andra elakheter. Under 60-talet gick situationen att kontrollera och låtar som ”I’d Rather Go Blind” fullständigt golvar lyssnaren. Hjärta, smärta och pondus. James förstod även vikten av att stå upp för kvinnors rättigheter och genom att ändra ett par rader i ”I Just Wanna Make Love To You” gjorde att Muddy Waters original fick en helt annan framtoning (en b-sida från 1961 som matchar legendariska a-sidan ”At Last”).
Det finns som bekant otaliga soullåtar som behandlar förlorad kärlek och förutom ovanstående vill jag rekommendera Maxine Browns magiska b-sida ”Yesterday’s Kisses” från 1963. En annan favorit är Loretta Williams ”I’m Missing You” från 1965. Förstklassig b-sida som utstrålar raka motsatsen till northern soul-svängiga a-sidan ”Baby Cakes”. Båda är omistliga. Detsamma går att säga om Yvonne Bakers stämningsfulla b-sida ”You Didn’t Say A Word” från 1967. En Bond-låt utan att vara en Bond-låt.
16. The Sonics – ”Psycho” (1965)
Trummor ska användas till kortare intron, att skapa struktur, samt ge en känsla av ordnat kaos. Det förstod Bob Bennett.
Vad vore 60-talet utan alla garageband? Ingenting är svaret. Av de mer oetablerade banden vill jag gärna lyfta fram The Intruders fuzziga ”She’s Mine” , The Hangmens melankoliska ”The Girl Who Faded Away” och The Kitchen Cinqs ”You’ll Be Sorry Someday” (samtliga b-sidor från mitten av 60-talet).
Sedan är det givetvis inte bara västvärlden som påverkades av garagerocken. I Japan blomstrade exempelvis surfscenen och 1968 släppte Mie Kakao underbara b-sidan ”Sharock No 1”. Ett favoritalbum är Jacks Vacant World från 1968.
15. The Stooges – ”1969” (1969)
Iggy Pop fäste blicken mot ett nytt årtionde och klassiska låtar som ”I Wanna Be Your Dog”, ”No Fun” och ”1969” öppnade dörren till 70-talet (eller rättare sagt sparkade in den).
14. Them – ”Gloria” (1964)
Van Morrisson låter nonchalant, uttråkad och grinig. Ungefär som idag, skillnaden att musiken håller sämre klass dessa dagar. ”Gloria” är en smittsam garagelåt som resulterade i många efterföljare.
Garagerock är en av de genrer som upptagit mest av min tid. I mitten av 2000-talet bodde jag i New York och under denna period fick jag möjligheten att vara DJ på en massa klubbar, där målet vara att spela slitna sjuor tills morgonen knackade på dörren. Det hände att Them hördes i högtalarna, men även Downliners Sects fantastiska b-sida ”Outside” från 1966. En b-sida som endast gavs ut i Sverige.
För att sätta in ovanstående låtar i sitt sammanhang passar jag på att tipsa om Frankie Valli & The Four Seasons magiska b-sida ”Silence Is Golden”. Den musikaliska bräden var stor. The Four Seasons ligger för övrigt bakom originalversionen av ”The Sun Ain’t Gonna Shine (Anymore)” som blev en stor hit för The Walker Brothers.
13. The Band – ”The Night They Drove Old Dixie Down” (1969)
Levon Helm är en av mina favoritsångare och ”The Night They Drove Old Dixie Down” är en av mina favoritlåtar, vilket ger detta singelspår en självklar plats på denna lista. Helm vägrade att framföra låten efter The Last Waltz 1976. En bestämd krutgubbe som avled i sviterna av cancer 2012 .
12. John Coltrane – ”I Love You” (1963)
Jazzen i skarven mellan 50- och 60-tal är något alldeles extra och John Coltranes ”I Love You” från 1961 års Lush Life är ett livselixir i musikform. Ger energi och ofta sätter jag på denna låt på morgonen för att få en bra start på dagen.
En annan favorit från denna tid är Sun Ra And His Arkestras b-sida ”State Street” från 1961.
11. The Stooges – ”Real Cool Time” (1969)
The Stooges influerades av frijazzen, men i slutet av 60-talet handlade det mesta om att skapa dagens punkrock. Den självbetitlade debuten är producerad av John Cale och det hörs i de mer suggestiva tongångarna.
10. The Velvet Underground – ”I’ll Be Your Mirror” (1966)
Jag har lyssnat ohälsosamt mycket på The Velvet Underground, vilket resulterat i att jag tragglat Lou Reeds sömnigaste soloskivor, lagt ner tid på att försöka förstå Doug Yules Squeeze-album. Till plussidan hör upptäckten av Reeds tidiga doo wop-inspelningar. The Jades b-sida ”So Blue” är en av dessa.
The Velvet Undergrounds ”I’ll Be Your Mirror” är Nicos uppvisning.
9. Bob Dylan – ”Queen Jane Approximately” (1965)
Jag har ett gott öga åt Dylans mer återhållsamma sida och” Queen Jane Approximately” är ett av de bästa exemplen.
Det är många som tolkat Dylan och Marie Laforets b-sida ”D’etre Á Vous” från 1969 är en given favorit. Den svenska supergruppen Made In Sweden med Jojje Wadenius i spetsen släppte 1969 b-sidan ”Lay Lady Lay”. Ett spår från Dylans countryperiod.
8. Buffalo Springfield – ”Expecting To Fly” (1967)
Buffalo Springfields ”Expecting To Fly” är vanligtvis a-sida, men släpptes som b-sida i Storbritannien. Detta spår är en av Neil Youngs största stunder under 60-talet. Låten producerades av Jack Nitzsche som under första halvan av 60-talet spelade in surfklassikern ”The Lonely Surfer” med ”Song For A Summer Night” som b-sida. En bra start på en fantastisk karriär.
Förutom Young återfanns Stephen Stills i nämnda band. 1968 tvingades David Crosby lämna The Byrds och samtidigt splittrades Buffalo Springfield. Tillsammans med The Hollies frontman Graham Nash bildades Crosby, Stills & Nash. Denna konstellation resulterade i utmärkta b-sidan ”Long Time Gone” från 1969. Young anslöt sig senare.
7. O.V. Wright – ”That’s How Strong My Love Is” (1964)
Det finns gott om soulballader, men få äger samma känsla som O.V. Wrights ”That’s How Strong My Love Is”. Otis Redding släppte låten som b-sida året efter (men Reddings version är snäppet sämre).
Redding lyckas bättre med b-sidan ”Just One More Day” från samma år. En annan favorit är Wilson Picketts ”I’m In Love” från 1967 (denna b-sida skrevs av soullegenden Bobby Womack). Och avslutningsvis kan jag nämna James Carrs sorgsna ballad ”Forgetting You” från 1966.
6. Sly & The Family Stone – ”I Want To Take You Higher” (1969)
Sly & The Family Stones singel ”Stand”/”I Want To Take You Higher” är inte att leka med. En högstanivå som når himmelska proportioner.
5. Neil Young – ”Everybody Knows This Is Nowhere” (1969)
”Everybody Knows This Is Nowhere” gavs ut som b-sida i Storbritannien med ”The Loner” som a-sida. Och det är vid denna tidpunkt som Neil Young börjar hitta formen på allvar. Den självbetitlade solodebuten är endast en försmak av vad som komma skall.
4. Love – ”A House Is Not A Motel” (1968)
Jag älskar allt med den här låten. Gitarren, Arthur Lees sätt att formulera ord, trummorna som studsar fram och tillbaka och avslutningen som bryter samman. Dessvärre hade Lee problem med att hålla sig undan sina egna demoner, men de följande åren resulterade ändå i bra musik.
3. The Velvet Underground – ”Femme Fatale” (1966)
En tidlös klassiker. Låten har en trevande inledning, men utvecklas i takt med Nicos karakteristiska röst. Denna b-sida är ryggmärgen i den amerikanska alternativrocken.
2. Sam Cooke – ”A Change Is Gonna Come” (1964)
Sam Cooke sköts till döds 1964 och strax efter släpptes singeln ”Shake”/”A Change Is Gona Come”. B-sidan är en av de starkaste låtarna om rättvisa, jämlikhet och medmänsklighet som spelats in. Dessvärre är låten lika aktuell idag som vid tillkomsten.
Cooke fick mig att upptäcka gospeln och det är inte alls nödvändigt att vara religiös för att uppskatta låtar som The Soul Stirrers b-sida ”Be With Me Jesus” från 1955 (med Cooke på sång). The Stapel Singers blev ett kommersiellt alternativ och 1968 års b-sida ”Stay With Us” är ett ypperligt exempel. Låten är hämtad från gruppens Stax-debut.
1. The Beach Boys – ”God Only Knows” (1966)
”God Only Knows” fick inledningsvis nöja sig med att vara b-sida. A-sidan ”Wouldn’t It Be Nice” har ett mer direkt anslag och passade bättre för radio, men pophistorien har visat att baksidan är minst lika bra, om inte bättre. Skivbolagens tvekan inför singlars hitpotential och listframgångar fick många spår att hamna i skymundan av mer radiovänliga inspelningar. ”God Only Knows” fick dock snabbt ett eget liv.
I detta sammanhang vill jag även lyfta fram Dennis Wilsons underskattade b-sida ”Celebrate The News” från 1969.
En sammanställning av de låtar som finns på Spotify.
