Synthinspirerade Sad Devotion är ett soloprojekt av Gustaf Hull, producerat och mixat av vännen och producenten Tobias Isaksson aka Azure Blue, som även gästar på sång och remixar titelspåret. I nära samarbete har de gjort en maxisingel av låtarna “Where Are You” och “First Kiss”. Två klassiska synthlåtar och en storslagen remix som har premiär på HYMN idag. Nedan hittar ni även en intervju med nämnda musikskapare.
LYSSNA NEDAN!
Berätta om bakgrunden till Sad Devotion.
Gustaf:- Allt började 2006. Vi hade precis lagt ner ett indierockband som jag var sångare i och kände att jag ville göra något eget. Eftersom elektronisk musik var det som jag började med redan i unga år blev det Sad Devotion. På den tiden var MySpace fortfarande grejen och jag hade några låtar där som fick en del lyssningar. Sedan 2010 medverkade jag på hyllningsplattan till Page 30-årsjubileum Tiden Går. Efter det lade jag projektet till is. Tills nu då!
Producent och featuring på maxi singeln är Azure Blue. Hur startade ert samarbete?
Gustaf:- Jag är bara glad och tacksam att Tobbe vill gå in och sätta sitt namnsom Azure Blue på mina låtar. Innan vi kände varandra lyssnade jag på Azure och tycker fortfarande att det är en av Sveriges bästa artister i synth-indie-genren. Hoppas även att hans fans gillar det.
“Jag tycker Gustaf är väldigt bra på melodier och ljud”
Tobias:- Jag fick höra Gustafs work in progress och fick omedelbart pepp och idéer om hur jag skulle vilja producera upp materialet till färdiga låtar. Jag tycker Gustaf är väldigt bra på melodier och ljud! Och han är ju som redaktör på Synth.nu expert på genren.
Vad är det som gör er till ett bra team?
Gustaf:- Först och främst att vi är väldigt goda vänner. Sedan har vi samsyn i vad som låter bra och vi har liknande DNA musikaliskt även om våra karriärer ser helt olika ut. Jag har hjärtat i att skriva låtar och Tobbe är en skicklig producent, så jag låter honom göra sin grej. Det blir bäst så anser jag!
Tobias:- Att vi redan pratar dagligen på messenger gör att vi har en naturlig kommunikation. Sen är Gustaf väldigt öppen för mina produktionsidéer det var bara ett lite korvigt 101-sound som fick stryk på foten. Haha.
Hur är det att äntligen släppa sin officiella debutsingel?
Gustaf:- Haha, jag det kan ju låta lite tragiskt. Men det var som sagt andra tider 2006. Att ge ut min musik på Future Sound of Stockholm är en unik möjlighet att nå ut. Det är en helt clean start! Så kul att få visa en ny sida som jag tror kommer att tilltala en ännu bredare publik.
Singeln “Where Are You” präglas av ett klassiskt synthsound. Vad är det som attraherar med denna genre?
Gustaf:- Det har med mitt DNA att göra. Jag lyssnar på otroligt mycket olika musik, men med en uppväxt i 80-talet finns det ingen genre som gjort större intryck på mig än musik från synth-eran. När jag skriver låter hamnar jag där hur jag än gör på något sätt. Jag är sucker för syntbas, snygga slingor och starka melodier fyllda av vemod helt enkelt!
Vilka är de största inspirationskällorna?
Gustaf:- Lite som jag sa – alltså 80-talsmusiken. Rena influenser tror jag är uppenbara för den som lyssnar, men det är också tydligt att den synthwave-våg som svept över oss de senaste 6–7 åren också gjort sina avtryck i det jag gör.
Ni är personer med stenkoll. Hur är det att ha detta sitt bagage och samtidigt göra musik som känns genuint personlig?
Gustaf:- Jag skriver låtar som du kan spela och arrangera på vilket sätt som helst. Att hitta en nerv att trycka på. En traditionell melodiös vers och refräng kan du göra vad som helst med. Sedan gör jag dem i syntharrangemang. Resten är den magi som Tobbe förgyller låtarna med.
Tobias:- Jag har levt över ett decennium i karaktären Azuren som är en förlängning av min själ. Men jag har en väldigt bred musiksmak så därför är det skönt att ha något med väldigt exakta riktlinjer som huvudprojekt. Och Gurras Sad Devotion ligger väldigt nära den synthigaste delen av min musiksmak. Plus vänskapen. Bromancen. Att välja bland favoritljud med en vän blir väldigt personligt.
Det andra nya spåret “First Kiss” är mer atmosfärisk. Hur växte detta spår fram?
Gustaf:- Jag skrev den på typ en timme i somras. Grunden kom av sig själv med ett vanligt pianoljud. På demon lade jag ett pad-ljud på slingan och det satte den vemodiga grunden. Men den blev lite trevande i mitt första utkast kan jag tycka…
Tobias:- Här ändrade vi upplägget lite för jag är alltid en sucker för fullt ös. Så jag föreslog att vi skulle låta den bli en bombastisk stegringslåt istället för en mer grubblande låt i mellantempo med pauser och lugnare känsla.
Gustaf:- Jag blev totalt blown away när jag fick höra Tobbes version. Helt magiskt!
Vad handlar texten om?
Gustaf:- Nästan samma dag som jag skrev den var jag på bröllop och då kom texten av sig självt. “Something borrowed, something blue, something old and something new” … ja, inte superoriginellt kanske men det passade låten. Som helhet handlar låten om ett långt och lyckligt äktenskap. Alla dagar är inte som dagen man gifter sig, men det ingår också i äktenskapet och det ska man vårda.
Vad händer fram över. Bir det fler nya låtar?
Gustaf:- Absolut! Det här är bara början. Jag har en hel hög med låtar som jag ser fram emot att färdigställa. Måste ju få ihop material till ett live-set. Drömmen är ett album. På vinyl. Om folk vill lyssna och ha mer vill säga …
Tobias:- Vi planerar redan nu maxi-singel två.
