Neil Young har alltid varit en av mina största favoriter, och den som mest inspirerat mig att själv spela gitarr och munspel. Det började med att min pappa gav mig en gammal LP i mitten av 1980-talet av skivan Comes a Time. Han gjorde sånt – gav mig skivor han visste jag en dag skulle tycka om men som då var helt ointressant för mig. Det var så jag senare började lyssna på Leonard Cohen, Benny Goodman m.fl. Men Neil Young fick jag för att pappa hade köpt den för 5 kronor på ett loppis och tyckte att den var skit. Tack pappa! Men tji fick han. Neil Young, och speciellt Comes a Time blev en framtida favorit, något jag dock aldrig lyckades övertala pappa med.
Neil Young har en extremt säregen röst som mer ofta än sällan låter falsk, vilket inte blir bättre av att han sjunger väldigt högt. Antingen älskar man det – eller hatar det. Han började i band som Buffalo Springfield och Crosby, Stills, Nash & Young på 1960-talet innan han påbörjade en extrem berg-och-dal-bana till karriär. Under 1970-talet höll han sig främst inom genrer som country och folkrock, men sedan började ett utforskande av olika stilar som få lyckats med och överlevt. Album i olika stilar som rockabilly, synth, grunge och smörig country. Mycket modigt, men under väldigt lång tid visste man aldrig var man hade Young. Varje album var en chansning.
Det blev extremt många skivor, och hans senaste, Before+After är den fyrtiofemte i ordningen av studioalbum. Det är nyinspelade versioner av äldre låtar men ofta okända sådana, och i linje med Neil Youngs nyare stil är det ett långt spår utan pauser mellan låtarna. Neil Young spelar alla instrument och han låter som han alltid gjort, det är bara små indikationer att han faktiskt är 78 år gammal. Hans aptit för musik är bland den hungrigaste i branschen. Han släpper ständigt nya album (som akustisk soloartist eller med sitt gamla band Crazy Horse), gamla liveupptagningar, gamla skivor som aldrig släppts tidigare, bootlegs, heminspelningar och så vidare. Det fullkomligt pumpas ut musik av honom.
Before+After innehåller en akustisk version av grungelåten “I’m the Ocean” och låtar från hans tid med Buffalo Springfield, mest känd är “Mr Soul” som finns i otaliga versioner, men också en ny version av “Comes a Time” och med den låten är cirkeln sluten.
[Reprise Records, 8 december]
