To Those Left Behind är det femte albumet från Blessthefall och med säkerhet bandets mest välarbetade skiva hittills. De strålar återigen samman med metalcoreproducenten Joey Strugis, som vid det här laget arbetat upp sig till en av de ledande producenterna inom genren.
Skivan är vid första lyssnigen lite ojämn, på första delen av plattan känns det som att bandet är lite överallt och prövar stilar. Vissa låtar ter sig som om de vore födda ur den mörkaste ilskan man kan hitta, medan nästa låt skulle kunna platsa på poptimmen på MTV (om den kanalen spelar musik numera?). Jag får liksom inget riktigt grepp om vad de försöker göra. Andra halvan känns mer lättflytande och man kan se en helhet. Trevligt nog vänjer jag mig vid första halvan ganska snabbt, det är mest vid första lyssningen som jag blir lite tagen på sängen av genrehoppandet.
Blessthefall lyckas med den här plattan att klättra ut ur gamla spår och är inte längre bara ett band i det stora metalcorehavet. Som att de tar steget ut i djupsnön istället för att gå längs den fina upplogade vägen, även om de håller sig ganska nära plogkanten.
Många metalcoreband har försökt få in lite electro i deras musik, något som ofta blir för påtvingat. Vad gäller Blessthefall känns det emellertid som att electrodelen har varit med i grunden av låtarna redan från början och smälter därför in, som en pusselbit som sätts på plats.
Utöver electroinfluenserna tycker jag det är extremt stor skillnad på trumtekniken jämfört med tidigare. Kompen är mer utmanande och ibland det som gör själva låten. Detta hörs exempelvis tydligt på låten ”Dead Air”, en låt som annars hade varit ganska tråkig blir helt plötsligt intressant när virveltrumman börjar smattra. Jag vet inte om det är så att trummisen Matt Traynor har börjat gå någon trumkurs, eller om han bara sitter hemma och nöter filmen Whiplash, men vad han än gör så bör han fortsätta med det.
Överlag så är det ett roligt och till viss del utmanande album, och helt klart det bästa exemplet på att få in electro i metalcore, speciellt om man räknar in faktorn att Blesstehfall-kärnan finns kvar. Jag skulle dock önska att de verkligen vågade ta steget och göra något helt oväntat. Jag får känslan att de vill försöka med något nytt och chockernade, men att de helt enkelt inte vågar släppa taget om det som fungerat tidigare.
[Fearless Records, 18 september]
