SYML – The Day My Father Died

Brian Fennell (från bandet Barcelona) har döpt sitt soloprojekt till SYML som är walesiska för ”simple”, dvs. enkelt. Han skapar under detta alias melankolisk indie-folk som har landat väl hos en internationell publik och hans tidigare släppta musik har streamats flitigt.

Just simple är en bra beskrivning på den musik han skapar under sitt egna flagg. Det är nedtonat och avskalat, med inslag av folkmusik av det lugnare slaget som för tankarna till band som Band of Horses eller Mumford and Sons. Dock är det rent hantverksmässigt avancerat och just “enkelt” är mer en bra beskrivning på själva musiken. Pianoballader och klassisk loungemusik med mjuka kanter.

Brian adopterades som liten till Seattle men hans biologiska föräldrar kommer just från Wales, och därav namnet.

Jag ska ärligt erkänna att jag inte är någon större fan av den här typen av musik. Det blir ofta lite tråkigt i längden. Lugnt och avslappnat, men problemet är att jag inte riktigt vet när jag ska lyssna på detta.

Men oavsett, det märks att Brian är en skicklig musiker som hanterar ett brett musikaliskt spektra, stråkarrangemangen är fina och texterna personliga och djupa. Men som sagt, personligen har jag tyvärr lite svårt för den här typen av musik. Därför blir albumets räddning istället de lite mer upptempo-låtarna som ”Laughing at the Storm” och ”Lost Myself”, eller ”Sweet Home” när blåset förstärker den annars nertonade låten.

Skivans två höjdpunkter är låtarna ”Chariot” där energiska trummor ligger och pumpar under de vanliga pianospåren, tillsammans med ”Baby Don’t Lie” som för tankarna åt 60-talets powerpop-grupper. Fler sådana låtar hade gett mig mer av plattan.

Fotnot: SYML gästar även Lana del Rays kommande platta.

[Nettwerk Music Group, 3 februari]

5