Michael Malmgren, basist i Bo Kaspers Orkester, har ett nytt projekt, La Vague, ihop med flickvännen Yasmine Garbi. Idag 6 maj släpps debut-singeln ”L’anamour”. En Serge Gainsbourg-cover trogen originalets yé-yé-stil, den franska pop med inslag av chanson, jazz, soul och bossanova som slog igenom på 60-talet. Yasmine är tyvärr sjuk men jag får en pratstund med Michael och undrar varför de fastnat för just den genren och vad vi kan vänta oss i framtiden från La Vague.
Varför yé-yé?
– Yasmine är ju fransktalande och hade en fransktalande pappa, så hon har bott i Paris och är uppvuxen med den här musiken. Själv älskar jag ju den eran, både i Frankrike och Europa men all musik mellan 1969–71 är ju så jävla grym. Yasmines idé var ju att göra något på franska och där kom jag in från mitt håll med lite mer amerikanska, men fortfarande retro, grejer. En sorts boogaloo-jazz tillförde jag i projektet då.
”Ungefär halva albumet är inspelat”
När fick ni den här idén?
– Vi fick idén redan 2018 men det var under pandemin som vi fick tid att sparka igång det när man ändå inte kunde vara ute och gigga. Nu äntligen ska vi börja släppa musiken. Vi spelade in en del förra året. Ungefär halva albumet är inspelat.
Debutsingeln ”L’anamour” ni släpper nu är en Gainsbourg-cover. Men det kommer ett par singlar till i sommar och ett album i höst. Blir det covers där också?
– Vi tyckte den var ett bra startskott, en presentation av vad vi gör. Den är också en hyllning till Gainsbourg och kärleksförklaring till den låten och den eran. Men sen kommer vi med eget material och en del andra influenser också. Yasmine har skrivit egna franska texter till mycket. Men det är främst yé-yé-inspirerat och retro. Jazzigt på ett bluesigare sätt kanske. Men Yasmines röst, hennes tilltal och närhet, finns ju fortfarande kvar när vi gör lite andra grejer och det påminner ju mycket om Françoise Hardy, Jane Birkin och andra.
Ni har en 16-mannaorkester, blås och kör på ”L’anamour”. Det är en stor produktion, ingen hemma-studio-grej precis?!
– Nej, det är ju helt autentiskt och så kommer väl fortsättningen också vara. Vi kommer spela in i studio och vi är ju ett band. Vi vill ju spela live, våra kompisar som är med. Några är från Bo Kaspers också. Fredrik Dahl på trummor, Jonne som spelar trumpet och Pablo och även Niklas Gabrielsson på slagverk. Eftersom vi kan spela så är det ju lite magiskt om man kan utnyttja det. Det är meningen att vi ska ut och göra först klubb-gig och sedan mer föreställning kanske. Vi ska ju absolut till Frankrike och spela.
Hur blir det med Bo Kaspers nu då?
– Det kommer löpa parallellt. Bandet stöttar ju det här också och flera har andra projekt. Det är roligt med andra impulser som kan smitta av sig på det vi gör.
