Man skulle kunna tro att ett tjugotal konserter under helgens VIVA SOUNDS-festival i Göteborg hade täckt konsertkvoten med råge, men det kändes ändå självklart att ta sig fram genom snö och slask på Göteborgs trottoarer även på söndagskvällen. Det engelska bandet black midi var på besök på Musikens Hus och det ville jag inte missa.
Klockan hade precis passerat nio när de fem musikerna gick på scen och det började i ett rasande tempo med ”953”. Trummisen Morgan Simpson satt längst till höger på scenen med trummorna ställda parallellt med scenen och spelade i riktning mot de övriga fyra musikerna.
”Speedway” följde som andra låt och sedan fortsatte det på inslagen väg. Mer lågmälda partier avlöstes av noiserockliknande ljudbilder och ständiga temposkiftningar. Jag kan lätt förstå om man upplevde det som rörigt, men för min del var det oftast bara härligt. Bäst lät det när saxofonisten Kaidi Akinnibi tog i från tårna och blåste ut rader av höga toner tillsammans med övriga musikers larmande.
Låtarna drevs ofta fram via kortare inslag av äldre musikstycken eller låtar. Verdis La Donna è mobile före ”John L” tillhörde en av de lyckade medan jag lätt hade klarat mig utan Queens ”We Are the Champions”. Men det är en parentes i en annars härligt rörig konsert genomförd av otroligt skickliga musiker.
Bandets andra konsert i Göteborg var absolut en succé och stora delar av publiken såg väldigt nöjda ut med vad de fick uppleva. Allt slutade med orden ”let’s go to the casino” efter drygt en timme innan Carl Douglas ”Kung Fu Fighting” rullade ut ur högtalarna i den dunkelt belysta lokalen.
