Willie Nelson är en av få levande legendarer inom countrymusiken. Han har spelat med i princip alla stora artister, korsat okonventionella genrer gång efter gång och överlevt stora personliga och ekonomiska förluster – men alltid kommit tillbaka. Han är marijuanaförespråkare som kämpar för den lilla människan, ofta USA:s farmare. Gudsälskaren som bejakar Djävulen inom sig själv. Mannen med rösten som nästan alltid ligger lite före musiken. Han spåddes inte ha en framtid som sångare när han började även om hans låtar redan från dag ett erkändes som blivande klassiker. Willie Nelson är en kämpe och överlevare.
Vid 88 års ålder släpper han sitt andra album 2021, och sitt 71:a sedan debuten. Med The Willie Nelson Family spelar han åter igen många av sina klassiska sånger under åren. Skivan inleds med en fantastisk version av ”Heaven and Hell” som Willie och Waylon Jennings gjorde till en hit på 1970-talet. Willies röst är mörkare, säkert på grund av ålder men också av decennier av whiskey och marijuana. Han låter lugn, självsäker, ödmjuk och klok.
Willies syster Bobbie Nelson har spelat i hans band av och till i decennier och hon gör ett fantastiskt pianosolo som efterföljs av Willies gamle vän Mickey Raphael på munspel. Sen kommer Trigger. Trigger är Willies gitarr som han haft sen urminnes tider. Det är den mest slitna halvakustiska gitarr som existerar, med ett stort hål i kroppen efter Willies strummande, år efter år. Men ljudet som Trigger skapar är pseudonymt med Willie. Det är en röst i sig och när Willies gamla, men stadiga hand spelar ett solo känner man igen duon Willie och Trigger.
På skivan spelar och sjunger även Willies två döttrar Amy och Paula samt hans söner Micah och Lucas. Lucas Nelson är känd för sitt band Lucas Nelson & Promise of the Real, som kanske mest är bekanta som ett av Neil Youngs kompband de senaste åren.
Många av sångerna är fantastiska på skivan, men en del känns överflödigt. Speciellt när Lucas Nelson sjunger ”All Things Must Pass”. Jag har alltid varit stort fan av George Harrison och blev mycket positiv när jag såg att den låten skulle vara med på skivan. Men blev inte lika positiv när det inte var Willie som sjöng den, och att Lucas försöker låta som George. En högst onödig låt på skivan.
Lucas gör ett bättre jobb att sjunga på ”Keep It On the Sunnyside”. Även de långsamma kristna sångerna ”In God’s Eyes” och ”I Thought About You, Lord” kunde gärna ersätts av snabbare, medryckande låtar från Willie Nelsons karriär, nya låtar eller någon annan cover. De är inte dåliga, men eftersom skivans första hälft är så bra och det efter mitten är svårt att hitta något som griper tag i en, hade något mer upbeat behövts.
Jag kan lyssna på dessa låtar till dagen är slut och fortfarande tycka de är lika bra. Det känns väldigt personligt och familjen Nelson har säkert sjungit dessa låtar många kvällar vid lägerelden. Helheten betyder säkert mer för dem än för oss som lyssnar. Den personliga och avslappnade känslan känns igen från Johnny Cash American Recordings-album som han avslutade sin karriär med.
Skivan avrundas med ”Why Me”, en låt av Kris Kristofferson som Willie Nelson spelade ihop med supercountrybandet The Highwaymen på 1990-talet. En vacker låt, men denna version är väldigt långsam och ett sämre val av slutlåt får man leta efter. Och inte heller hjälper det att det främst är Lucas som sjunger. Hans röst är svag och oinspirerande.
Albumet som börjar så bra med ”Heaven and Hell” och den svängande countrylåten ”Kneel At the Feet of Jesus” och ”Laying My Burdens Down” samt den odödliga klassikern ”Family Bible” dalar snabbt och hittar inte fotfäste igen.
Visst har Willies röst börjat visa starka bevis på ålderdom och trötthet, men det är en sån trötthet som Johnny Cash hade så länge som så många älskade. Jag hoppas, och tror, att Willie liksom sin vän Cash kommer fortsätta spela in skivor till den dag han dör. Även om Willie Nelson känns som en superhjälte som aldrig kommer dö. Han känns odödlig och är en institution i sig. Det kommer säkert bli många framtida låtar från hans songbook, men även säkert mycket nytt. Jag hoppas dock att han håller i mikrofonen själv på kommande skivor.
Jag ser fram emot framtida album, även om denna tyvärr inte får mer än en femma.
[Sony Music Entertainment,19 november]
