Willie Nelson har överraskat – igen. På sin 89:e födelsedag släppte han albumet A Beautiful Time, vilket är hans 72:a studioskiva. Jag upprepar det: hans sjuttioandra. Sedan debuten 1962 har Willie varit enastående produktiv och han har provat genres som ingen trodde skulle passa hans unika röst och stil: jazz, blues, populärmusik, ballroom music.
Willie har provat det mesta och trots att recensenter varit tveksamma inför vissa släpp så har hans fans alltid funnits vid hans sida, oftast i alla fall. Vidare har Willie Nelson samarbetat med de största inom countrymusiken: Merle Haggard, Waylon Jennings, Johnny Cash, Kris Kristofferson, men också med stora artister utanför countryn: Paul Simon, Bob Dylan, Neil Young, Ray Charles med flera.
Bara sex månader efter albumet The Willie Nelson Family släpps A Beautiful Mind. Det är en väldigt bra skiva. Willies röst är lika stark som någonsin, klart det märks lite här och där att han närmar sig 90 men hans fingrar är lika snabba som tidigare när han knattrar fram solon och riff på sin gamle vän: gitarren Trigger. Speciellt märks detta i solot på ”We’re Not Happy (Till You’re Not Happy)”.
Skivan präglas av riktigt starka sånger, många lugna men även lite mer fart, som ”I Don’t Go to Funerals” och ”Don’t Touch Me There”, men mest är det ett album av lugna, tänkvärda sånger: både Willie Nelson-orginal men även intressanta covers av bland annat The Beatles och Leonard Cohen.
Många av titlarna är melankoliska och har fått namn som ”I’ll Love You Till the Day I Die”, ”Leave You With a Smile” och ”A Beautiful Time”, men trots dessa titlar känns det inte som att Willie Nelson är på väg att lägga Trigger på hyllan, utan han har nog redan börjat planera nästa skiva.
[Sony, 29 april]
