Charley Crocketts liv är nästan som ur en countrylåt. Innan genombrottet kämpade han som gatumusikant, tog ströjobb och har till och med haft ett par duster med lagens långa arm. En Merle Haggard-liknande historia om hur musiken visade vägen ut ur ett brokigt förflutet. Det förflutna spelar också stor roll i hans musik. Om Crocketts sound ska sammanfattas med ett ord så det retro. Senast i februari spelade han in en skiva med låtar av kultförklarade honkytonk-puristen James Hand som gick bort förra året. Crockett har under sin sexåriga karriär visat sig vara en oerhört produktiv artist och nu mer än någonsin när han släpper 16 nya låtar med Music City USA.
Crockett skrev låtarna på en vecka tillsammans med producenten Mark Neill som han även samarbetade med på förra årets Welcome to Hard Times. Förutom två covers i form av ”Skip a Rope” samt ”Muddy Water” är samtliga låtar utmärkta Crockett-original som lyckas kombinera kvantitet med kvalitet. Albumets höjdpunkt är blandningen av country och närliggande genrer som i bluesiga ”This Foolish Game” eller ”I Need Your Love” där han uttrycker sin passion för soul.
I onsdags fyllde countryns första stjärna Jimmie Rodgers 124 år. Han var den första inspelade artisten som visade hur sammansvetsade countrymusikens rötter är med blues vilket även Crockett gör med tilläggen soul, R&B och rock. Nu är Crockett ingen Jimmie Rodgers men han gör en liknande poäng, nämligen hur bred countryn är som genre och hur stor del den är av en större amerikansk musikkontext. Att blanda genrer är inget nytt för Crockett men aldrig tidigare har han gjort det med så stor medvetenhet.
Music City USA är lika mycket en hyllning till 60-talets country som det är ett avståndstagande till dagens musikindustri och i synnerhet Nashvilles. Som Crockett sjunger på titelspåret: ”I shouldn’t have come here in the first place”. På så sätt är skivan en modern tagning på Outlaw dels i etablissemangskritiken men även i sin relation till soulen. Albumomslaget som plåtats i småstaden Gallup, New Mexico lånar sitt motiv från omslaget till Waylon Jennings Leavin’ Town. Namnen på skivorna skulle lika gärna kunna ha bytt plats då Jennings album är en studioproduktion typiskt kännetecknande för Nashville medan Crockett snarare är en countryartist i exil, sökandes efter genrens rötter.
Kritiken mot dagens countryindustri förtjänar en längre diskussion och ger skivan ett oväntat djup men även musikaliskt är Music City USA Charley Crocketts mest fulländade album. Ett album som står stadigt i vägskälet mellan söderns musikstilar samtidigt som det uttrycker en känsla av förfrämligande till ett av dess största musiknav. Men Crocketts budskap är att ”Music City USA” inte representeras av en bestämd plats utan finns varhelst musiken spelas.
