Flera av våra städer har arrangerat olika festivaler eller stadskalas de senaste decennierna och i Göteborg har det på senare år arrangerats kulturkalas i augusti.
Göteborgs Kulturkalas är en av Nordens mest besökta kulturfestivaler, men i år är dock förutsättningarna annorlunda och det mesta får man följa via streaming. Restriktionerna i Sverige har ännu inte lättats tillräckligt mycket för att göteborgarna ska få fira sin kulturfestival på ett lite mer normalt sätt. Festivalen är även kraftigt nedkortad i år, det vill säga att den äger rum helgen 20-22 augusti, men det finns flera attraktiva programpunkter i årets program. Jag vill väldigt gärna besöka en del av festivalen på riktigt och det får jag.
Det är en härlig sensommarkväll i Göteborg när jag går utmed Första långgatan till Pustervik. Kulturkalaset har i samarbete med Westside Music Sweden skapat en härlig musikkväll. Det börjar med en panel bestående av Martin Hultqvist från Pustervik och Lena Ingwersen från Music Cities Network i Hamburg. Rubriken är ”Back to business” och samtalet, som leds av Westsides Gustav Påhlsson, handlar om bedömningar av hur livescenen kommer att gestalta sig framöver.
Flera intressanta aspekter lyfts fram som till exempel streamingens framtid när konsertlandskapet återgår mer till det normala. Det är mest positiva tongångar om framtiden vilket är härligt att höra och det är dessutom väldigt kul att se hur fint det har blivit på Pusterviks ovanvåning efter renoveringen.
Indiepopbandet Damen inleder konsertkvällen på Pustervik strax efter sju. Göteborgsbandet släppte debutalbumet Sagrada Familia i fjol och är aktuella med EP:n Unemployment, Broken Bones, Death, Baby. Jag känner egentligen till Damen som en kvartett, men det är fem musiker som går på scen och inleder med inledningsspåret från senaste EP:n Brightside i snyggt rödvitt sken. Det låter bra och det är en fin ljudbild med gitarrskrammel (tre gitarrer) som fyller den vackra konserlokalen. Vi bjuds på en kort och intensiv spelning med höjdpunkter som ”Brightside”, ”Someday” och avslutande ”Waste of Time”.
I konsertlokalen sitter publiken vid bord och konserterna streamas även hem till folk. Det är fullsatt, men med dagens restriktioner är det inte så många som får vara på plats. Det rör sig om några tiotal. Jag upplever det som väldigt konstigt när jag minns tillbaka till konserter på Loppen på Christiania i Köpenhamn förra helgen där publiken, utan problem, fick stå upp och dansa.
Anti Ponys cover av The Smiths klassiker ”There is a Light That Never Goes Out” strömmar ur högtalarna och det är dags för elektronisk pop på scenen.
Ljung släppte debutsingeln ”Sleeping” 2018 och debut-EP:n Eden i fjol. Bakom artistnamnet döljer sig Olivia Ljungquist. Hon går på scen klockan åtta och ett vitt skynke klär delar av scenen och framför det står Ljung. Hon inleder med ”Sleeping” i blått sken och rummet fylls av en väldigt stark bas som sedan dras ned. Den lätta röken över scenen i strålkastarnas olika färger ger en vacker inramning till den härliga konserten där ”Wasting My Time” i rödblått sken och ”Dreamer” i turkost strålkastarljus är två höjdpunkter.
Pandemin har gjort att man inte har fått se så mycket livemusik i Sverige och att utländska artister har kommit hit har varit sällsynt. För egen del ser jag olika länders inreseregler som det största hindret för internationell livemusik just nu och det blir väldigt konkret när engelska The K’s fastnar på Landvetter och nekas inresa trots att samtliga lär ha varit fullvaccinerade och har bevis om negativa covidtest med sig! Hur som helst blir konserten med The K’s inställd och deras första besök i Sverige lär de nog inte minnas som särskilt positivt.
Jag lämnar Pustervik och går ut i en vacker sensommarkväll. Mina steg utmed trottoaren på Andra långgatan går ganska långsamt och det är en riktig festkväll på stan. Massor av glada människor är i rörelse och de många restaurangernas fönster skänker ett behagligt ljus till den annars mörka augustinatten.
