Fredrik Söderström – ena halvan av hyllade indieduon Fort Not – har förverkligat drömmen om att starta skivbutik. Nyligen öppnades portarna till Fridlyst Music på Marstrand. HYMNs Daniel Andersson kontaktade Fredrik för att få veta mer.
Hur kom du på idén att starta skivaffär?
– Jag har sedan högstadiet gillat att besöka skivbutiker. Under rasterna på högstadiet gick jag och mina vänner ofta till den lokala skivhandeln i Kungälv, Tower Records. Vi gick dit och bläddrade bland alla skivor och pratade med personalen om nya och gamla favoriter. Dessa ögonblick är mina lyckligaste minnen från högstadiet.
– Jag köpte skivor med bland annat Sebadoh, Waterbug, Broder Daniel, Guided By Voices och Breeders. Har ett starkt minne hur jag, Anders och Daniel, stod utanför butiken innan öppning på releasedagen av Saturday Night Engine och stampade. Vi hade hört Broder Daniel på studentradion Vapour Trail och i den världen som också blev vår värld så var Broder Daniel störst – om inte i världen så i Sverige. Det pirrade i hela kroppen och vi kände oss som de fräckaste människorna i Kungälv.
”Vi förstod något som ingen annan i kakstaden förstod”
– Vi förstod något som ingen annan i kakstaden förstod. Jag vet att det är lite tröttsamt att prata om oss som var där när Broder Daniel kom fram, tänk Carl Reinholdtzon Belfrage. Men just detta tillfälle är viktigt för att förstå min kärlek till skivbutiker. Det släpps så mycket bra musik från Göteborg just nu därför känns det extra kul att öppna en butik. Tänk att få vänta utanför en skivbutik samma dag som Loopsels nya skiva släpps. Det är något att berätta för folk om 20 år.
Fredrik återvänder till ungdomsåren.
– På den tiden så kunde man på sin höjd köpa två skivor per månad så varje köp fick man tänka igenom. Man småsprang den sista biten fram till Satisfaction så att man skulle komma först till nyinkommetfacket. Man gömde skivor för sina vänner så att inte de skulle köpa skivan som man själv ville ha.
– Har fortfarande inte förlåtit min “bästa” vän för att han gömde undan en Chokebore skiva 1995. Ett band från Honolulu som under några år var stora favoriter hos några få ungdomar i Kungälv.
– Jag letar febrilt på bokstaven C på Skivhuggets indieavdelning, men hittar den inte. Finns ingenstans och jag känner stress över att jag kanske missat det enda exet de tagit in. Då kommer min vän med skivan i handen och har visst hittat den under Madonna-facket. Konstigt!
– Mina vänner har genom åren klagat på att jag inte delar med mig av min favoritmusik. Tror en stor del av förklaringen ligger bakom händelsen 1995. Nu var ju Anything Near Water inte alls lika bra som debutskivan Motionless, så jag kan nog lägga det hela bakom mig från och med idag.
– Nu är jag mogen att dela med mig av den musik som jag älskar till den stora massan. Och därav kom idén att öppna en skivbutik. En skivbutik är väl ett lysande sätt att dela med sig av musik?! Jag öppnar butiken för jag fortfarande blir darrig när jag hittar ett fysiskt exemplar av en skiva jag gärna vill ha. Och att jag fortfarande mår dåligt om en skiva jag vill ha är slutsåld. Hände bara häromveckan. Ja, jag menar Astrid Øster Mortesens Gro mig en blomst.
– Ok, nu pratar vi inte mer om det. Musik, skivor och skivaffärer är en stor del av mitt liv och något som givit mig vänner för livet. Att jag nu kan öppna en egen butik där människor kan mötas, hitta en ny favoritskiva, missa sista exet av Laila Sakinis Vivienne och äta en bulle är ju underbart.
Hur kommer det sig att det blev Marstrand?
– Främsta anledningen är att jag bor på Marstrand. I Göteborg finns det redan bra skivbutiker så de behöver inte fler. Men Marstrand däremot de har väntat och längtat efter en skivbutik. Sedan gillar jag tanken att man kan hitta skivor med Country Teasers, Ghédalia Tzartes, Grouper, Dinosaur Jr., Television Personalities, Lewsberg och Htrk i en liten butik på Marstrand. Vem hade trott det?
”Glasgow blev snabbt ett favoritställe och det bästa med allt var Monorail”
Har du någon egen favoritbutik som förtjänar lite extra mycket uppmärksamhet?
– Jag var helt förälskad i Fence-kollektivet i början av 2000-talet och åkte till Anstruther, Fife i Skottland ett par gånger om året under några år. Unpoc, King Creosote, Pip Dylan och Hms Ginafore fanns bland artisterna. Jag tog mig till Anstruther med buss ifrån i Glasgow. Glasgow blev snabbt ett favoritställe och det bästa med allt var Monorail. Kunde hänga där i timmar och kolla skivor. Sedan att Stephen McRobbie jobbar där är ju pricken över i:et. The Pastels är bäst.
– Vid ett av mina besök där hittade jag en skiva med Colleen, Everyone Alive Wants Answers. De skrev så fint om skivan att jag inte kunde låta bli att köpa den. Jag blev helt tagen av albumet när jag sedan lyssnade på den hemma. Det kanske inte var den första instrumentala skiva som jag hade lyssnat på men det var den som öppnade upp mina ögon för en annan typ av musik än indiepopen som jag älskade och fortfarande älskar.
”Så om du har ett skivbolag hör gärna av dig till mig”
Har du någon speciell inriktning?
– Indiepop, lo-fi, leftfield, elektronisk och experimentell musik. Både nytt och begagnat. Det kommer även finnas en hel del populärmusik bland de begagnade skivorna. Tar in mycket från mindre bolag från både Sverige och utlandet. Så om du har ett skivbolag hör gärna av dig till mig.
Vad är det svåraste med att starta skivbutik? Om en inte nämner pandemin.
– Vet inte riktigt än. Det är ju bara jag som är Fridlyst Music så öppettider kommer nog vara det svåraste. Jag kan inte ha öppet lika mycket som jag vill. I början kommer det mest vara helger. Men jag gillar det också för då får man planera in sina besök som besökare: “I helgen är Fridlyst Music öppet då åker vi till Marstrand på en härlig utflykt”.
– Sedan har jag märkt att det känns lite svårt när sista exemplaret av en titel säljs. För då har jag inte den i mitt utbud längre och det känns lite tomt. Men sånt är livet som skivhandlare.
Till sist. Hur ser framtiden ut för Fort Not?
– Ja, vi släppte en skiva förra året och nu är jag igång med lite nya låtar. Tanken är att spela in en skiva i år. Hade det inte varit för pandemin tror jag vi hade tagit över världen efter förra årets The Club Is Open. Men nu blev det inte så. Det är bara att göra en ännu bättre skiva den här gången. “Believe the hype”
