Dinosaur Jr. släpper sin tolfte skiva

Foto: Cara Totman

Vid sidan av jobbet som basist i Dinosaur Jr. har Lou Barlow bland annat varit med och grundat Sebadoh och The Folk Implosion. På fredag släpps Dinosaur Jr.s tolfte fullängdsalbum Sweep It Into Space. HYMNs Anton Lindskog fick ett samtal med en av den amerikanska indierockens viktigaste personligheter.

Sweep It Into Space är det femte Dinosaur Jr.-albumet med originaluppsättningen Lou, J. Mascis och Murph sedan återföreningen 2005. Den var ursprungligen planerad att släppas i mitten av förra året men en viss pandemi kom i vägen.

– Skivan var till 85 procent klar när karantänen började, berättar Lou. Sedan gjorde Jay klart resten själv under pandemin.

”Jag har gjort klart en ny soloskiva som kommer i maj”

Vad har du själv sysselsatt dig med under tiden?

– Jag har gjort klart en ny soloskiva som kommer i maj. Sedan har jag sänt livestreams och börjat göra YouTube-videor.

Har du skaffat några nya hobbies under pandemin?

– Nej, musiken är min hobby och mitt liv. Eller – jag har ju tre barn också så de är väl min hobby (skratt).

På nya albumet bidrar Lou som vanligt med två egna låtar. ”Garden”, albumets andra singel, sticker ut som ett av hans starkaste Dinosaur Jr.-bidrag genom åren.

– Jag började skriva den låten under vår sista turné 2019, minns Lou. Sedan jag tog med den till Jay när vi spelade in och så gjorde vi klart den tillsammans. Jay spelar bas på den.

Annars tycker jag ”Take It Back” sticker ut en del på nya skivan. Den låter verkligen inte som något Dinosaur Jr. har gjort tidigare.

– Vilken låt är nu det? (skratt)

Den med piano-loopen.

– Ja, just det! Jay skrev den på ett Rhodes-piano. Vi provar alltid något nytt på varje skiva. Den här gången blev det den låten.

Sweep It Into Space är producerad av Kurt Vile. Singer/songwritern (som råkar vara ett stort Dinosaur Jr.-fan) spelar även 12-strängad gitarr på första singeln ”I Ran Away”.

– Kurt öppnade för oss på en Europaturné för många år sedan och blev god vän med Jay, berättar Lou. Sedan hade vi med Kyle Spence, trummisen i Kurts band, som ersättare för Murph i Dinosaur Jr. under en kort period. 

– Vi turnerade tillsammans under 2019. Sedan kom Kurt och hälsade på när vi var hemma hos Jay. Vi hängde, satt i varsin stol och drog vitsar för varandra, typ.

Lou lämnade Dinosaur Jr. 1989, då den omtalade friktionen mellan honom och dominante bandledaren J. Mascis nådde sin kulmen. Han beskriver tillvaron i bandet, sedan återföreningen 2005, som mycket mer behaglig.

– Jag tror det beror på att vi är äldre och säkrare i oss själva nu. Då var vi så unga och jag var själv en väldigt osäker person. När vi var yngre blev våra kommunikationsproblem mycket svårare att hantera. Det är enklare nu, på alla sätt.

Är det någon Dinosaur Jr.-skiva som du är särskilt stolt över när du tänker tillbaka?

–  Jag måste säga vår andra skiva You’re Living All Over Me (1987). Många band i vår ålder har en tidig skiva som på något sätt definierar dem. För oss är det You’re Living All Over Me.

Foto: Cara Totman

Efter uppbrottet 1989 började Lou istället fokusera på sitt andra band Sebadoh, tillsammans med låtskrivaren, sångaren och gitarristen Jason Loewenstein och dåvarande trummisen Eric Gaffney.

Sebadoh har, sedan starten, handlat om samarbete. Alla medlemmar bidrar med låtar och avsaknaden av en dominant ledargestalt var en viktig del av filosofin i början. Lou håller dock inte med när jag frågar om det sistnämnda var en reaktion mot tillvaron i Dinosaur Jr.

– Nej egentligen inte. Det handlar nog främst om att många av mina favoritband genom tiderna har varit band där alla medlemmar bidrar med låtar och samarbetar – från Beatles till Minutemen. Men jag gillar även band med väldigt dominanta ledargestalter. Jag älskar Dinosaur Jr. för vad det är.

– Det intressanta är att det i praktiken egentligen inte skiljer särskilt mycket, fortsätter Lou. Jason i Sebadoh skriver på ett liknande sätt som Jay gör i Dinosaur Jr. De är båda väldigt rytmiskt orienterade låtskrivare med specifika idéer om hur slutresultatet ska bli. Mina roller är ganska lika i båda banden.

Jag uppfattade senaste Sebadoh-skivan Act Suprised (från 2019) som rätt så politisk?

– Ja faktiskt! Det är en mycket politisk skiva. Jag och Jason tar upp liknande saker som var ofrånkomliga att skriva om just då.

Kan du berätta lite om ditt och Jays första band Deep Wound?

– Vi var 15 år och repade hemma hos varandra. Jag och Jay bodde 45 km från varandra. Våra föräldrar körde oss – vilket nog ger en uppfattning om hur unga vi var (skratt). Vi älskade hardcore och ville göra samma typ av musik som Discharge, Minor Threat, Black Flag och Circle Jerks.

– Killen som spelade bas var en kompis från high school. Det fanns en riktigt bra skivaffär i området där vi bodde så vi gick dit och satte upp en flyer om att vi sökte trummis till vårt band. Jay såg det och ringde mig. Hans farsa skjutsade honom, sedan satte vi upp trumsetet på vinden och övade.

”Vi tappade intresset för hardcore som blev en väldigt begränsad genre”

Hur utvecklades det därifrån till Dinosaur Jr.?

– Vi tappade intresset för hardcore som blev en väldigt begränsad genre. För vissa kan en stil bli hela deras liv men vi ville att musiken som vi spelade även skulle återspegla vad vi själva gillade. Och så ville Jay spela gitarr istället.

Du nämnde att du har spelat in en soloskiva under pandemin?

– Ja, det är en huvudsakligen akustisk platta. Jag har spelat in hemma med den teknik jag utvecklat för mig själv under de senaste trettio åren. Dinosaur Jr.s turnémanager spelar trummor på en låt. 

Hur tycker du att musikindustrin har förändrats under alla dina år i branschen?

– En väldigt stor skillnad är att det idag finns något som Spotify. När jag var ung och letade plattor var det lite som att vara en del av hemligt sällskap. Bara att hitta information var svårt. Man fick pussla ihop ledtrådarna. 

– Den delen är väldigt annorlunda nu men jag tycker inte det ena är bättre än det andra. Det finns 15- och 16-åringar idag som älskar musik på precis samma sätt som jag själv gjorde i den åldern. På det sättet är det egentligen inte så annorlunda.

Är det svårare idag?

– Jag vet inte. Att spela musik och få folk att uppmärksamma dig har alltid varit svårt. Kanske är det svårare nu när det finns mer av allt. Sedan finns alltid de som har lättare för att marknadsföra sig själva och de som helt enkelt är mer begåvade.

– Själv började jag inte hålla på med det här för att jag trodde jag skulle bli särskilt framgångsrik. Jag ville se band och själv vara med i ett band. Att jag faktiskt skulle kunna göra en karriär av det var inget jag tänkte på.

Sweep It Into Space släpps den 23 april på Jagjagwaur.

 Lou Barlows tredje soloalbum Reason To Live kommer i slutet av maj.