HYMNs Kristoffer Nilsson återvänder till The Rolling Stones album Aftermath – en skiva som släpptes den 15 april 1966.
Min första favoritlåt med The Rolling Stones var ”Tell Me”. Den fanns på en EP som jag fick i min barndom och den knastrade runt på min grammofon. Jag gillade den lågmälda inledningen och sedan utvecklades det till en typisk hitlåt anno 1964. På något sätt hamnade ofta Rolling Stones lite längre ned i mina skivbackar på den tiden. Jag lyssnade mest på The Beatles, The Doors och punk under den perioden.
Något år senare, i de tidiga tonåren, köpte jag albumet Aftermath av en slump i en skivaffär i Malmö. Jag såg att en av mina favoritlåtar inledde albumet och det var flera låtar jag inte hade hört tidigare. Några veckor senare såg jag Aftermath med ett annat omslag och på den plattan inledde en annan favorit.
Jag förstod inte då, men har förstått senare, att ”Mother’s Little Helper” inleder på den engelska versionen av albumet och att ”Paint it, Black” inleder den amerikanska. Det var vanligt på 1960-talet att man släppte unika album i Europa och USA och idag är det 55 år sedan Aftermath släpptes i England.
Albumet blev en succé när det släpptes, både i USA och England, och i England toppade det albumlistan i åtta veckor. I USA släpptes Aftermath först i början av juni 1966 och nådde som högst andraplatsen på Billboard 200. ”Mother’s Litte Helper” var inte med på den amerikanska versionen, men släpptes senare under sommaren 1966 som singel i USA och den klättrade till åttondeplatsen på Billboard Hot 100. Singeln hade den underbara låten ”Lady Jane” som B-sida och den finns även på Aftermath.
Plattan producerades av bandets manager och producent Andrew Loog Oldham och gavs ut via Decca i Europa och London Records i USA. Den spelades in mellan turnéer i RCA Studios i Hollywood, Kalifornien i december 1965 och mars 1966. Keith Richards och Mick Jagger skrev samtliga låtar på Aftermath.
”Paint it, Black” släpptes som singel i USA den 7 maj 1966 och veckan efter i England. I båda länderna nådde den topplaceringar och det var den tredje listettan i USA och sjätte hemma i England. I Sverige nådde singeln som högst andraplatsen.
”Paint it, Black” är den mest spelade Rolling Stones-låten på Spotify med ungefär 550 miljoner spelningar. Brian Jones spelar sitar och det var en del tjafs om att man försökte härma The Beatles som hade haft sitar på ”Norwegian Wood” på plattan Rubber Soul i slutet av 1965. Detta har dock Brian Jones förnekat. Oavsett vilket är det en briljant låt.
Det är märkligt hur man kan uppleva musik över tiden och Aftermath är ett lysande exempel på en platta som är precis lika bra idag som första gången jag hörde den. Tyvärr lyssnade jag inte jättemycket på den då, även om jag tyckte om den, men idag lovar jag att jag ska jag ägna den all uppmärksamhet jag kan. Här är den engelska ursprungsversionen från den 15 april 1966.
