HYMNs Kristoffer Nilsson skriver om The Kinks och extra ljus riktas mot kvartettens megahit ”Sunny Afternoon” – en singel som släpptes i England den 3 juni 1966. En låt som fungerar lika bra nu som då.
Det finns vissa låtskrivare som har förmågan att skapa de där otroliga låtarna. I min värld är Ray Davies en sådan låtskrivare. Från rockiga ”You Really Got Me” och ”All Day and All of the Night”, som säkert på något sätt bidrog till att inspirera senare tiders musiker inom punk och hårdrock, till mer underbara och lågmälda låtar som ”Tired of Waiting for You” och ”Set Me Free” gjorde bandet till ett av Englands mest framgångsrika i mitten av 1960-talet. De skapade ett rocksound som få kunde härma och med bröderna Davies sång blev det magiskt. The Kinks var på flera sätt före sin tid.
Men redan 1966 förändrades något i soundet, precis som för många andra grupper. The Beatles hade släppt fantastiska Rubber Soul i december 1965 och höll på att spela in mästerverket Revolver, medan The Rolling Stones hade släppt fina Aftermath och singeln ”Paint It, Black”. De engelska storheterna dominerade pop- och rockvärlden och Ray Davies var sjuk när han skapade The Kinks sommarsingel ”Sunny Afternoon”. Hans ettåriga dotter kröp på golvet i bostaden när han skrev ett av världens vackraste intron på sitt piano.
”Sunny Afternoon” spelades in den 13 maj 1966 och släpptes den 3 juni i England. Den 7 juli nådde den förstaplatsen på den engelska singellistan. Den petade ned The Beatles ”Paperback Writer” från tronen. Det var Pye Records som släppte och låten spelades även in i Pye studios i London. Shel Talmy producerade.
I juli 1966 släpptes ”Sunny Afternoon” även som singel i USA där den nådde plats 14 som högst på Billboard Hot 100 och låten ingår även på bandets fjärde album Face to Face som släpptes i oktober samma år. Här är en liveversion av låten från Kelvin Hall i skotska Glasgow från den 1 april 1967. Allsångsdelen i slutet är så mycket 1960-tal med det klassiska publikskriket efter fyra minuter.
Garagebandet The Standells från Los Angeles släppte en strålande cover av ”Sunny Afternoon” på albumet The Hot Ones! 1967.
B-sidan på singeln är en annan favorit som ofta kan glömmas bort när man summerar The Kinks storhet. ”I’m Not Like Everybody Else”. Det är Dave Davies som sjunger, men storebror Ray Davies skrev låten. Jag har haft förmånen att höra Ray Davies sjunga både ”Sunny Afternoon” och ”I’m Not Like Everybody Else” i samband med konserter och det har varit väldigt fint. Notera den lite märkliga titeln på singelns omslag. Någon korrläste nog lite fel, men på själva singeln står det rätt.
Det amerikanska garagerockbandet Chocolate Watch Band gjorde en strålande cover av ”I’m Not Like Everybody Else” på bandets andra album The Inner Mystique 1968 som också måste få vara med.
Nyligen släppte även CP Westman låten på sin debut-EP som soloartist och den riviga versionen låter också mycket bra.
Videon till ”Sunny Afternoon” är inspelad i ett snölandskap och trummisen Mick Avory använder en gren som cymbal. Jag tänker att denna video blir en bra avslutning för att hedra minnet av en odödlig låt, skriven av en strålande låtskrivare och framförd av ett fantastiskt band.
