I vår är det 40 år sedan The Exploiteds legendariska debutplatta släpptes. Jag började lyssna på punk i den vevan och lånade hem Punk’s Not Dead av en granne som var några år äldre än mig. Jag tyckte att punk var häftigt.
Det är så klart svårt att säkert säga vilka upplevelser och ingredienser som formar ens liv, men att jag fick höra Punk’s Not Dead när jag var i elvaårsåldern är jag övertygad om påverkade min relation till punken positivt, tillsammans med några andra plattor i den vevan.
Edinburghkvartetten var med och skapade streetpunken i medvind i början av 1980-talet och håller på än idag. På den tiden var det i huvudsak andra medlemmar i bandet och bilder på sångaren Wattie Buchan och gitarristen Big John hängde på väggen i mitt pojkrum. Jag tror att bilderna kom från den klassiska musiktidningen OKEJ, som under en period hängde på punktrenden, men jag minns inte säkert. Det jag dock vet är att plattan på något sätt satte en prägel på mitt liv. Det är absolut inte den bästa platta jag har hört, men den är så full av energi och den var något helt nytt för mig. Jag hade hört Sex Pistols, Ebba Grön och kanske några punkband till, innan jag hörde denna platta.
Albumet Punk´s Not Dead släpptes i april 1981. Inledningsspåret välte min barndoms jag fullstädigt och gör det faktiskt delvis även ikväll när jag hör publiken skandera som en fotbollsklack i inledningen, Watties presentation och sedan kör vi.
När jag blev äldre började jag gå på konserter och den energi som nästan alltid strömmar ut från en punkscen älskar jag än idag. Idag står jag dock längre bak på punkkonserterna och lyssnar mer koncentrerat på musiken.
Jag har sett The Exploited live flera gånger genom åren, men det har tyvärr sällan motsvarat förväntningarna. Det beror kanske på att förväntningarna har varit för höga? Hur som helst kommer detta album alltid betyda mycket för mig. Om inte annat för att Punk’s NOT Dead!
Här är hela det klassiska albumet från april 1981 och jag älskar verkligen detta tidlösa skivomslag.
