Förr i tiden lyssnade jag mycket mer på radio. Det var ofta musikprogram och jag satt med mina kassettband och spelade in ny musik. Ofta snackade programledarna både i inledningen och avslutningen av låtarna så man fick tona upp och ned låtarna snabbt.
På Danmarks Radio gick ett program på 1980-talet som hette Tresserne. Det fokuserade främst på 1960-talsmusik och jag lyssnade ofta på det programmet. Jag minns faktiskt än idag när jag hörde Small Faces låt ”Sha-La-La-La-Lee” första gången, tack vare det radioprogrammet. Jag älskade låten från första stund och idag är det 55 år sedan den släpptes som singel. Två dagar senare fyllde bandets strålande sångare och gitarrist, Steve Marriott, 19 år.
Small Faces bildades i London 1965 av Steve Marriott, trummisen Kenney Jones, Jimmy Winston på keyboard och basisten Ronnie Lane. ”Sha-La-La-La-Lee” var bandets tredje singel och då hade Winston ersatts av Ian McLagan på Hammond. Låten spelades in i december 1965, i London, och släpptes av Decca. Det var Kenneth Lynch (han är även med och körar på låten) och Mort Shuman som skrev den.
”Sha-La-La-La-Lee” klättrade som högst till tredjeplatsen på singellistan i England och låten blev bland annat en stor hit inom brittiska modskretsar. Låten avslutar även bandets debutalbum Small Faces som släpptes i maj 1966. Albumet blev också en succé i England och nådde som högst tredjeplatsen på albumlistan. Den instrumentala och riviga B-sidan på singeln, ”Grow Your Own”, skrevs av Small Faces och ger främst McLagan utrymme. Den är dock inte med på debutalbumet.
Small Faces fortsatte att släppa strålande musik några år till med storhits som ”All Or Nothing” (1966), ”Itchycoo Park” (1967) och ”Lazy Sunday” (1968) innan bandet splittrades 1969. Steve Marriott bildade då bandet Humble Pie, bland annat tillsammans med Peter Frampton från The Herd,och ur spillrorna av Small Faces bildades Faces tillsammans med de inte helt okända musikerna Rod Stewart och Ron Wood. Men det är en helt annan historia.
Det har gjorts åtskilliga covers av ”Sha-La-La-La-Lee” genom åren och en cover som faktiskt släpptes samma år (1966) var den fina Londonduon Twice as Muchs version som är en av mina favoriter och den får avsluta denna korta text.
Grattis på födelsedagen, fina favoritlåt.
