HYMNs Kristoffer Nilsson har grävt ner sig i det fantastiska musikåret 1967 och valt ut inte mindre än 67 låtar till en spellista. Läs om låtarna och lyssna på spellistan nedan.
Det har i år gått 55 år sedan The Beatles släppte Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band, LOVE släppte Forever Changes, The Doors släppte debutalbum och Strange Days, Jefferson Airplane släppte Surrealistic Pillow och After Bathing at Baxters, Grateful Dead släppte debutalbum, Velvet Underground släppte album med Nico, Jimi Hendrix Experience släppte Are You Experienced och Axis: Bold as Love och den första popmusikfestivalen i Monterey ägde rum och skapade nya tankar samtidigt som frön såddes till legendariska festivaler som Woodstock, Isle of Wight och Roskilde. Ja, jag skulle kunna skriva den meningen hur lång som helst och då har jag inte ens nämnt The Byrds, Janis Joplin, Bob Dylan, Otis Redding, Aretha Franklin, The Who, Kinks eller Rolling Stones med flera som var (eller blev) enorma storheter på musikhimlen 1967. Du förstår själv. Detta är ett exceptionellt musikår i flera avseenden.
Det är så klart omöjligt att sammanfatta ett helt unikt musikår i världshistorien på ett vettigt sätt när utrymmet är lite begränsat så jag väljer att reglera det genom att min lista ”bara” får innehålla 67 låtar och samma artist får maximalt förekomma två gånger. Det gör så klart att listan blir långt ifrån komplett, men huvudsyftet är att försöka göra en god sammanfattning av året, både för den som redan är bevandrad i härligheten och den som inte är det. Spellistan ska alltså därmed även kunna fungera som en introduktion till 1967.
Det förekommer ingen rangordning alls och jag försöker berätta en kort historia om varje låt. Utgångspunkten är studioinspelningen (i många fall förändrad från 1967 års originalutgåvor) på Spotify, men det finns massor av alternativa inspelningar, videor och liveinspelningar, bland annat på Spotify och Youtube, som jag väljer att inte beröra här.
Utgångspunkten är inte att fokusera på listettor eller liknande utan det handlar mer om 67 låtar som jag tycker om, och som jag valt med omsorg. Självklart missar listan flera pärlor, men de får komma med någon annan gång. Jag försöker även att skriva ut 1967 så få gånger som möjligt. Det är ju oftast självklart att det handlar om det året. Nu kör vi.
The Beatles – ”Strawberry Fields Forever”
En av världens vackraste psykedeliska poplåtar släpptes som singel den 13 februari. ”Penny Lane” låg på andra sidan och det är helt otroligt att singeln bara nådde andraplatsen i England. Senare under året släpptes låten även på albumet/dubbel-EP:n Magical Mystery Tour. Då blev det så klart förstaplats både i England och i USA. John Lennon sjunger om en plats som betydde mycket för honom i hans barndom och lyssna särskild på drivet i Ringos trummor. Några gånger, när jag varit i Liverpool, har jag åkt till den berömda grinden och satt mig en stund utanför Strawberry Fields tillsammans med några vackra tankar.
The Doors – ”Break On Through”
Venice Beach och Los Angeles födde The Doors. Jim Morrison och Ray Manzarek träffades och succén var total. Deras debutsingel släpptes i januari och den satte tonen för ett band som några månader senare släppte singeln ”Light My Fire” och genombrottet var ett faktum.
Love – ”The Red Telephone”
Den 1 november släppte Los Angelesbandet Love deras tredje album, mästerverket Forever Changes. Jag gillar inte att rangordna bra saker, men om jag hade tvingats välja ett fåtal skivor att ta med mig till en öde ö hade Forever Changes säkert åkt med. ”The Red Telephone” avslutar förstasidan och Arthur Lee var ett geni som jag en gång i tiden hade förmånen att se på Jazzhuset i Göteborg!
Velvet Underground – ”Venus in Furs”
Den 12 mars släpptes Velvet Underground & Nico. New Yorkbandet skapade något helt nytt och med konstnären Andy Warhol i bakgrunden och tyska Nico som sångerska på några av låtarna skrevs musikhistoria. Lou Reed sjunger som en gud och jag minns att jag köpte skivan som nypress på Folk å Rock i Malmö, men hittade den sedan några år senare begagnad på Skivesset. Då förstod jag, till min glädje, att den ursprungligen släppts med dubbelkonvolut och jag köpte den direkt.
Jefferson Airplane – ”Somebody to Love”
Den 1 februari släpptes Jefferson Airplanes andra album Surrealistic Pillow och den 1 april kom singeln ”Somebody to Love” från det albumet. Det var The Great Society som spelade in originalet och sångerskan Grace Slick tog med sig låten därifrån till Jefferson Airplane. Det blev succé och singeln nådde femteplatsen på singellistan Billboard Hot 100 i USA.
Grateful Dead – ”Cream Puff War”
Få band var så förknippade med parken Haight Ashbury i San Francisco som Grateful Dead vid denna tidpunkt. Där växte hippierörelsen sig stark och massor av livemusik ägde rum i och omkring parken. Jerry Garcia & Co. släppte debutplattan The Grateful Dead i mars och det är min favorit av deras plattor. ”Cream Puff War” avslutar förstasidan.
Jimi Hendrix Experience – ”Purple Haze”
I december 1966 släppte Jimi Hendrix Experience debutsingeln ”Hey Joe” som snabbt slog sig in på den engelska singellistan och nådde som högst sjätteplatsen. Den följdes upp med ”Purple Haze” i mars 1967 som klättrade till tredjeplatsen. Jimi Hendrix slog igenom i England. I USA släpptes ”Purple Haze” i juni, dagen efter hans berömda spelning på Monterey Pop Festival. Singeln nådde dock inte samma framgång i USA och stannade på plats 65 på Billboard Hot 100.
The Byrds – ”So You Want to Be a Rock ’n’ Roll Star”
The Byrds släppte tredje albumet Younger Than Yesterday i februari och det är ett av bandets allra finaste album. ”So You Want to Be a Rock ’n’ Roll Star” inleder plattan och den släpptes även som singel i januari. Både singel och album nådde Top 40 på Billboard-listorna och The Byrds var fortfarande på toppen av karriären. Få artister är väl så förknippade med en tolvsträngad Rickenbacker som Roger McGuinn?
Rolling Stones – ”Ruby Tuesday”
I januari släpptes singeln ”Ruby Tuesday” och ”Let’s Spend the Night Together”. Det blev succé! Singeln toppade i USA och nådde tredjeplatsen i England. Rolling Stones hade, som jag ser det, svårt att anpassa sig till den psykedeliska rockscenen och det magiska året var inte Stones bästa. Flera medlemmar arresterades för narkotikabrott och det var nog ett ganska rörigt år för de engelska giganterna.
Procol Harum – ”A Whiter Shade of Pale”
Den 12 maj släpptes en av världens vackraste låtar. Procol Harum släppte singeln ”A Whiter Shade of Pale” och detta är i min värld the anthem of Summer of Love. Singeln toppade i England och nådde femteplatsen på Billboard Hot 100 i USA. Den har sålt mer än tio miljoner exemplar. ”A Whiter Shade of Pale” spelades in i London i april och det lär finnas över 1000 kända covers av låten.
Cream – ”Strange Brew”
Vi stannar kvar i England ett tag till och konstaterar att en av världens första så kallade supergrupper skapades när trummisen Ginger Baker, basisten Jack Bruce och gitarristen Eric Clapton satte ihop Cream. Bandets andra album Disraeli Gears släpptes i november och inleds med ”Strange Brew” som även släpptes som singel under sommaren. Hyfsad trio! Det är Eric Clapton som sjunger.
Otis Redding & Carla Thomas – ”Tramp”
I mars släpptes albumet King & Queen med en rad klassiska soulcovers. Även om det hade gått ganska bra för Otis Redding visste ingen att han skulle stå på scenen på Monterey Pop Festival några månader senare och därefter bli en rykande världsstjärna. Ännu mindre visste man att han tragiskt skulle dö i en flygolycka den 10 december. Otis Redding är, i min värld, en av världens främsta soulsångare. Här sjunger han ”Tramp” med Carla Thomas.
Big Brother & The Holding Company – ”The Last Time”
Big Brother & The Holding Company släppte albumet med samma namn (featuring Janis Joplin)i augusti. Janis Joplin slog igenom med buller och brak på Monterey Pop Festival och hon fick en kort men intensiv karriär. Hon dog 1970 och betraktas av många idag som en av världens främsta sångerskor någonsin. ”The Last Time” avslutar albumet och Janis sjunger som bara Janis kunde.
Eric Burdon & the Animals – ”Monterey”
Vi stannar kvar vid Monterey Pop Festival ett tag till. Eric Burdon hade lagt ”House of the Rising Sun” bakom sig, men höll fast vid bandnamnet och uppträdde på den berömda festivalen som Eric Burdon & the Animals. Efter den magiska musikupplevelsen skrev han en låt om alltihop som släpptes i december.
Denna video ger en väldigt kort och vacker sammanfattning av den berömda festivalen så det klippet få halka med eftersom festivalen är en röd tråd genom listan.
Traffic – ”Dear Mr. Fantasy”
Birminghambandet Traffic släppte debutalbumet Mr. Fantasy i december och förstasidan avslutas med ”Dear Mr. Fantasy”. Steve Winwood sjunger strålande och han hade tidigare haft en framgångsrik period med Spencer Davis Group. Mötet mellan Winwood och framför allt trummisen Jim Capaldi, som skrev många texter,var oerhört lyckat.
The Yardbirds – ”White Summer”
Tänk ett band som på tre år hade tre olika gitarrister och det var Eric Clapton, Jeff Beck och Jimmy Page. The Yardbirds hade haft storhits med låtar som ”For Your Love” och ”Heart Full of Soul”. Jimmy Page var sologitarrist i slutet av bandets karriär som tog slut 1968, men i juli 1967 släpptes albumet Little Games där ”White Summer” är med. Ni som lyssnat en del på Led Zeppelin känner säkert igen den bedårande gitarren.
Judy Collins – ”Both Sides, Now”
Den amerikanska singer-songwritern Judy Collins släppte sitt sjätte album Wildflowers i oktober. Albumet är ett av hennes främsta, om du frågar mig, och Joni Mitchell-covern ”Both Sides Now” är briljant. Judy Collins spelade in och släppte låten innan Joni Mitchell gjorde det och Mitchell albumdebuterade först 1968. Judy Collins singel (samma version som finns på Wildflowers) släpptes i oktober 1968 och nådde åttondeplatsen på Billboard Hot 100.
Chocolate Watchband – ”No Way Out”
Kalifornien kryllade av garagerockband i mitten av 1960-talet och ett av mina många favoritband från den scenen är Chocolate Watch Band. De fick inga större framgångar med sina släpp, men i september släppte de debutalbumet No Way Out som idag betraktas som en klassiker tillsammans med några singlar och albumet The Inner Mystique (1968).
The Electric Prunes – ”I Happen to Love You”
Vi håller oss kvar på garagerockscenen i Kalifornien ett tag till. Det lite mer psykedeliska Los Angelesbandet Electric Prunes slog igenom med några singlar 1966 och släppte sedan bland annat fem album innan de splittrades 1970. De två första albumen är mina favoriter och på andra albumet Underground finns ”I Happen to Love You”.
Pink Floyd – ”Astronomy Domine”
Om jag skulle försöka beskriva psykedelisk rock med ett enda album hade det nog blivit Pink Floyds debutalbum The Piper At the Gates of Dawn. Syd Barrett skrev i stort sett hela plattan och ”Astronomy Domine” inleder albumet och Londonbandets enastående karriär. Debutalbumet släpptes i augusti och klättrade till sjätteplatsen på den engelska albumlistan.
The Kinks – ”Waterloo Sunset”
I maj släppte Kinks singeln ”Waterloo Sunset” som klättrade till andraplatsen på den engelska singellistan. Kinks var ett etablerat band med flera listettor i hemlandet England, men det gick lite trögare i USA. Ray Davies gör kanske sin finaste sånginsats på denna pärla och den avslutar även albumet Something Else by the Kinks som släpptes senare under året.
Van Morrison – ”Brown Eyed Girl”
Belfastsonen Van Morrison hade under några år haft stora framgångar med bandet Them, men 1966 upplöstes bandet och Van Morrison inledde en solokarriär som gick minst lika bra. I juni släppte han ”Brown Eyed Girl” som singel och den klättrade till tiondeplatsen på Billboard Hot 100.
The Mothers of Invention – ”Brown Shoes Don’t Make It”
I maj släppte Mothers of Invention, med en viss Frank Zappa i bandet, andra albumet Absolutely Free. Kalifornienbandet skapade, i mina öron, väldigt röriga låtar, men jag gillar dem. Det var ofta Zappas tidiga låtar som spelades in. För dig som inte har hört så mycket av Mothers of Invention tidigare är ”Brown Shoes Don’t Make It” nog en god introduktion.
13th Floor Elevators – ”She Lives (In a Time of Her Own)”
13th Floor Elevators kom från Austin, Texas och efter ett mindre genombrott med briljanta debutsingeln ”You’re Gonna Miss Me” 1966 släpptes bandets andra album Easter Everywhere i oktober 1967. Det nådde inga större kommersiella framgångar, men innehåller flera fina låtar. ”She Lives (In a Time of Her Own)” släpptes även som singel och det började närma sig slutet för Roky Erickson och 13th Floor Elevators.
The Leaves – ”With None Shoes”
Kalifornienbandet The Leaves släppte andra albumet All the Good That’s Happening och splittrades kort därefter. Bandet blev mest kända för att de släppte en rykande garagerockversion av ”Hey Joe” 1966, men de gjorde mycket mer som var bra. ”With None Shoes” är att lysande exempel.
The Turtles – ”Happy Together”
Basisten i The Leaves, Jim Pons, lämnade bandet 1967 och blev basist i The Turtles istället. The Turtles hade då släppt en monsterhit i februari. ”Happy Together” klättrade hela vägen till förstaplatsen på Billboard Hot 100 och avslutar även förstasidan på deras tredje album som släpptes i april.
The Beach Boys – ”Wind Chimes”
I september släppte Brian Wilson & Co. albumet Smiley Smile. Det blev ingen jättesuccé, men albumet tog sig till niondeplatsen i England. I USA misslyckades man med att ta sig in på Top-40 på Billboard 200. I min värld är detta en av Beach Boys allra bästa plattor och ”Wind Chimes” tröttnar jag aldrig på.
Laura Nyro – ”And When I Die”
”And When I Die” släpptes redan 1966 av Peter, Paul and Mary, men den skrevs av Laura Nyro och hon släppte den på sitt debutalbum More Than a New Discovery i februari 1967. Laura Nyro kom från New York och spelade även på Monterey Pop Festival. Hennes debutalbum innehåller flera låtar som andra artister fick hits med senare. Blood, Sweat & Tears fick till exempel en storhit med just ”And When I Die” 1969.
The Pretty Things – ”The Sun”
I april släppte Pretty Things tredje albumet Emotions och lågmälda ”The Sun” lyfter fram Phil Mays sång väldigt fint. Albumet nådde inga större framgångar, men innehåller flera fina låtar. Pretty Things började även släppa musik under psedonymen Electric Banana under året. Musik därifrån mynnade ofta ut som filmmusik.
The Zombies – ”Care of Cell 44”
Engelska The Zombies släppte singeln ”Care of Cell 44” i november. Det blev ingen hit då, men året efter släpptes albumet Odessey and Oracle och det är, om du frågar mig, en milstolpe inom populärmusiken. ”Care of Cell 44” inleder The Zombies legendariska album.
Donovan – ”The Magpie”
Glasgowsonen Donovan Phillips Leitch slog igenom i England och USA under 1965-66 och 1967 släppte han dubbelalbumet A Gift from a Flower to a Garden. Det innehåller ingen av hans större hits, men flera underbara sånger där ”The Magpie” alltid träffar mig mitt i hjärtat.
The Hollies – ”King Midas in Reverse”
Manchesters popkungar, med Graham Nash, Tony Hicks och Allan Clarke i spetsen, släppte singeln ”King Midas in Reverse” i september, men det blev inte den succé bandet förväntade sig. Singeln nådde som högst 18-platsen hemma i England. I min värld är det en av de bästa låtar The Hollies spelade in.
Buffalo Springfield – ”Expecting to Fly”
Los Angelesbandet Buffalo Springfield fick en hit med singeln ”For What It’s Worth” under våren, men singeln släpptes i december 1966 så därför kommer den inte med på denna lista. Stephen Stills mästerverk ska självklart nämnas. Annars hade bandet ett ganska rörigt år. Neil Young lämnade och kom tillbaka och hans briljanta ”Expecting to Fly” hittas på bandets andra album Buffalo Springfield Again som släpptes i november. Det nådde 44-platsen på Billboard 200.
The Mamas & the Papas – ”Dedicated to the One I Love”
Efter singelsuccéer som ”California Dreamin’ och ”Monday, Monday” hade Los Angeleskvartetten The Mamas & The Papas blivit ett stort band både i USA och Europa. I februari släpptes singeln som klättrade till andraplatsen på singellistorna, både i England och i USA. Normalt sett sjöng Cass Elliot eller John Phillips lead, men på covern ”Dedicated to the One I Love” var det första gången Michelle Phillips sjöng lead.
Moby Grape – ”Naked, If I Want To”
San Franciscobandet Moby Grape släppte debutalbumet Moby Grape i juni och massor av artister har gjort covers på låtarna på det legendariska albumet. ”Naked, If I Want To” är en magisk minut som avslutar förstasidan på albumet.
The Monkees – ”Daydream Believer”
En av de härligaste refränger som släpptes 1967 stod The Monkees för. Singeln ”Daydream Believer” toppade Billboard Hot 100 och Davy Jones lyfter refrängen till månen. Det var John Stewart (The Kingston Trio mm) som skrev låten och den finns även på bandets femte album The Birds, the bees & The Monkees som släpptes året efter.
Small Faces – ”Itchycoo Park”
Londonbandet Small Faces,med Steve Marriott i spetsen, släppte singeln ”Itchycoo Park” i augusti och det blev bandets femte topp-10-singel hemma i England. Den klättrade till tredjeplatsen. Steve Marriott och Ronnie Lane,som skrev låten, lär ha sagt att ”Itchycoo Park” var en park som finns i Ilford i östra London som de ofta besökte i ungdomen. De kallade parken ”Itchycoo Park”.
Canned Heat – ”Dust My Broom”
Bluesbandet Canned Heat från Los Angeles spelade på Monterey Pop Festival i juni och i juli släpptes debutalbumet Canned Heat som innehåller en rad klassiska bluescovers. Robert Johnsons ”Dust My Broom” inleder andrasidan. Albumet tog sig upp till 76-platsen på Billboard 200 i USA, men året efter skulle bandet släppa odödliga klassiker som ”On the Road Again” och ”Going Up the Country”.
Quicksilver Messenger Service – ”Pride of Man”
San Franciscobandet Quicksilver Messenger Service släppte en promotionsingel med låtarna ”Pride of Man” och ”Dino’s Song” 1967 och de finns även på det briljanta debutalbumet som släpptes året efter. Det var Hamilton Camp som skrev ”Pride of Man”. Quicksilver spelade också på Monterey Pop Festival i juni.
The Tremeloes – ”Silence is Golden”
Brian Poole lämnade The Tremeloes 1966 och bandet släppte The Four Season-covern ”Silence is Golden” under våren 1967. Den toppade Englandslistan i tre veckor och det är Rick West som sjunger. The Tremeloes klarade sig ganska bra utan Brian Poole och fick sju topp-10-singlar i England 1967-1970.
Aretha Franklin – ”Respect”
The Queen of Soul släppte Otis Redding-covern ”Respect” i april och den nådde toppen på Billboard Hot 100. Den inleder även albumet I Never Loved a Man the Way I Love You som släpptes i mars. Aretha Franklins tionde album nådde andraplatsen på Billboard 200. Otis Redding sjöng ”Respect” på Monterey Pop Festival och före låten sa han, lite skämtsamt, att en kvinna hade tagit hans låt.
The Electric Flag – ”Flash, Bam, Pow”
Detta Chicagoband skrev musiken till filmen The Trip. Mike Bloomfield stod i fronten och de spelade bland annat på Moneteryfestivalen. ”Flash, Bam, Pow” användes även i den kanske mer kända filmen Easy Rider två år senare. Buddy Miles spelade trummor och han var senare bland annat även med i Band of Gypsys med Jimi Hendrix. The Electric Flag var ganska kortlivade och splittrades 1969. Mike Bloomfield lämnade bandet mycket tidigare.
The Young Rascals – ”Groovin'”
The Young Rascals släppte singeln ”Groovin'” i april och redan i maj toppade den Billboard Hot 100. Det blev en monsterhit i USA och nådde framgångar även i Europa. Felix Cavaliere sjunger och Eddie och David Brigati körar.
The Association – ”Windy”
The Association hade haft en listetta med ”Cherish” på Billboard Hot 100 1966 och då släppte man även fina ”Along Comes Mary”. 1967 fortsatte framgångarna med ”Windy” som också nådde toppen på den amerikanska singellistan och bandet inledde även Monterey Pop Festival den 16 juni.
Sly and the Family Stone – ”Underdog”
San Franciscobandet Sly and the Family Stone, med låtskrivaren och sångaren Sly Stone (egentligen Sylverster Stewart) i täten, släppte debutalbumet A Whole New Thing i oktober och det var verkligen en helt ny grej. ”Underdog” inleder plattan och bandet skulle släppa mer kommersiell musik senare, men debutplattan är absolut den mest levande i mina öron.
Traffic – ”No Face, No Name and No Number”
Den 8 december är en speciell dag i min musikvärld. Det var då Jim Morrison föddes 1943, John Lennon mördades 1980 och Traffic släppte Mr. Fantasy 1967. Stevie Winwood har en magisk röst och när det blir mer avskalat når den fram på bästa sätt. Det fick han visa även senare i bland annat Blind Faith.
Tim Hardin – ”If I Were A Carpenter”
Oregonsonen Tim Hardin släppte albumet Tim Hardin 2 i april. Plattan inleds med ”If I Were A Carpenter”, men redan 1966 hade Bobby Darin haft en hit med låten och det är många som har gjort mer eller mindre framgångsrika covers av den. Tim Hardin skrev låten, men fick egentligen aldrig någon hit med den själv. Låten är dock numera hårt förknippad med honom.
The Box Tops – ”The Letter”
Countrymusikern Wayne Carson skrev ”The Letter”, men det var Memphisbandet The Box Tops som släppte den som singel och fick en monsterhit, både hemma i USA och i Europa. ”The Letter” toppade Billboard Hot 100 i fyra veckor.
Bee Gees – ”Massachusetts”
Det är svårt att tänka sig att australiensiska Bee Gees med bröderna Gibb skulle spela in låtar som ”Tragedy” och ”Stayin’ Alive” på 1970-talet när man hör ”Massachusetts”. Singeln blev deras stora genombrott och ”Massachusetts” nådde förstaplatsen på singellistor i många länder, bland annat i England.
Jimi Hendrix Experience – ”Castles Made of Sand”
Utöver ”Purple Haze” släppte Jimi Hendrix Experience några strålande singlar (bland annat ”The Wind Cries Mary” och ”Foxy Lady”) under året och i början av december släpptes årets andra album Axis: Bold as Love. Varje gång jag hör ”Castles Made of Sand” påminns jag om varför jag älskar Jimi Hendrix musik. Det är så genialiskt.
Kinks – ”Autumn Almanac”
Det finns många vackra höstlåtar och Kinks oktobersingel ”Autumn Almanac” är definitivt en av dem. Den följde upp ”Waterloo Sunset”-succén från våren och klättrade till tredjeplatsen på singellistan hemma i England. Ray Davies skrev otroliga låtar!
The Who – ”I Can See For Miles”
The Who hade slagit igenom ordentligt i England, men det hade gått ganska trögt i USA. Bandet spelade på Monterey Pop Festival i juni och i september släpptes singeln ”I Can See For Miles” i USA och det var den första The Who-singel som tog sig in på Topp-10 på Billboard Hot 100. Det var Pete Townshend som skrev låten.
Bob Dylan – ”All Along the Watchtower”
Den 17 december släpptes Bob Dylans åttonde album John Wesley Harding. Albumet nådde framgång med en andraplats på Billboard 200 i USA och förstaplats på engelska albumlistan. Bob Dylan hade släppt plattor med större arrangemang under en tid, men John Wesley Harding och kanske framför allt ”All Along the Watchtower”, gick delvis tillbaka till rötterna i Bob Dylans musik. Jimi Hendrix gjorde en cover några månader senare och ”All Along the Watchtower” blev därefter en av världens mest kända rocklåtar. I Sverige lär Jimi Hendrix singel ha testats på radioprogrammet Tio i topp, men den blev aldrig inröstad på listan! I USA blev det hans högst placerade singel på Billboard Hot 100 med en 20-plats.
The Byrds – ”My Back Pages”
Bob Dylans betydelse som låtskrivare behöver nog aldrig diskuteras. Ett band som var särskilt pigga på att göra covers på hans låtar var The Byrds. De fick ett enormt genombrott med ”Mr. Tambourine Man” 1965, som tidigare nämnts, men de gjorde flera andra fina covers. ”My Back Pages” från albumet Younger Than Yesterday är en tidlös favorit.
Cream – ”Tales of Brave Ulysses”
”Tales of Brave Ulysses” inleder andrasidan på albumet Disraeli Gears. Jack Bruce sjunger och Claptons wah-wah ligger som en vacker matta över låten medan Ginger Bakers trummor tar låten framåt. Cream hann släppa fyra album på drygt två år och Disraeli Gears är mitt favoritalbum. Det nådde som högst femteplatsen på den engelska albumlistan.
The Supremes – ”The Happening”
The Supremes hade tio listettor i USA. Två av dessa hamnade överst på listan 1967. ”Love is Here and Now You’re Gone” var först ut och därefter ”The Happening” som blev den tionde och sista. Singeln släpptes i mars och toppade listan i maj. Florence Ballard lämnade trion som bytte namn till Diana Ross & the Supremes. De fick ytterligare två listettor i slutet av 1960-talet.
The Incredible String Band – ”The First Girl I Loved”
Få band har haft ett så klockrent och beskrivande namn som Edinburghbandet The Incredible String Band och de var en viktig ingrediens i det som kom att kallas psykedelisk folk. Skottarna släppte albumet The 5000 Spirits or the Layers of the Onion i juli, men det blev ingen större succé på listorna. Däremot lär Paul McCartney ha haft det som en favoritplatta på den tiden.
Velvet Underground – ”I’ll Be Your Mirror”
Nico sjunger ”I’ll Be Your Mirror” på ett sätt som ger mig behagliga rysningar. Det är en av Velvet Undergrounds allra vackraste låtar. Hon sjunger tre låtar på albumet Velvet Underground & Nico och resten är ett stort stycke musikhistoria. Få band har inspirerat senare musiker inom den psykedeliska rockgenren som Velvet Underground.
Rolling Stones – ”2000 Light Years From Home ”
I december 1967 släppte Rolling Stones albumet Their Satanic Majestys Request som nådde tredjeplatsen i England och andraplatsen i USA. Jag har tidigare kommenterat att jag upplevde det som att Stones hade problem att anpassa sig till den psykedeliska rocken, men ”2000 Light Years From Home” är ett lysande undantag.
Scott McKenzie – ”San Francisco (Be Sure to Wear Flowers in Your Hair)”
Det var John Phillips i The Mamas & the Papas som skrev ”San Francisco” och det var Scott McKenzie som fick en monsterhit med låten i framför allt Europa där den toppade flera listor, bland annat i England. I USA nådde den som högst fjärdeplatsen på Billboard Hot 100 och det är ännu en låt som för alltid kommer att förknippas med The Summer of Love 1967. Självklart spelade Scott McKenzie ”San Francisco” på Monterey Pop Festival. Vilken otrolig låt!
Jefferson Airplane – ”White Rabbit”
Sångerskan Grace Slick skrev denna briljanta låt och den släpptes den 24 juni. Trots att den finns med på albumet Surrealistic Pillow som släpptes redan i februari blev singeln en succé och nådde åttondeplatsen på Billboard Hot 100. San Franciscobandet var på toppen av karriären och ett av de stora affischnamnen under Monterey Pop Festival.
The Hollies – ”Rain on the Window”
Kommersiellt sett var 1967 inte det bästa året för The Hollies, och det blev allt tydligare att Graham Nash ville dra gruppen åt en riktning som inte de andra ville följa efter. Som tur är hann de spela in albumet Evolution som släpptes i juni och ”Rain on the Window” är en magiskt vacker låt.
The Grateful Dead – ”Cold Rain and Snow”
Grateful Dead gör en briljant tolkning av den amerikanska folksången ”Cold Rain and Snow” på debutalbumet. Det var Obray Ramsey som skrev låten och albumet var väldigt populärt i San Francisco. Det var Warner Bros. som släppte albumet och ”Cold Rain and Snow” var ofta given på mina kassettband med blandade artister i min ungdom.
The Strawberry Alarm Clock – ”Rainy Day Mushroom Pillow”
I maj släppte Strawberry Alarm Clock debutsingeln ”Incense and Peppermints” som tog sig hela vägen till förstaplatsen på Billboard Hot 100. Debutalbumet Incense and Peppermints släpptes i oktober och klättrade också högt på Billboard 200 med en elfteplats som högsta notering. Kalifornienbandet släppte en kanonplatta och flera låtar innehåller även härliga flöjtslingor signerade Steve Bartek.
Love – ”Alone Again Or”
Vi avslutar listan med de tre inledande artisterna i omvänd ordning. ”Alone Again Or” inleder fantastiska Forever Changes. Albumet nådde som högst plats 154 på Billboard 200 och 24-platsen på albumlistan i England. Det är svårt att förstå att Forever Changes inte nådde större framgångar när den släpptes.
The Doors – ”When the Music’s Over”
Den psykedeliska rocken förändrade musiken på många sätt. Under popens glansdagar, tidigare under 1960-talet, kretsade mycket kring låtar som var 2-3 minuter långa och ofta med en tydlig och återkommande refräng. 1967 var inte alltid refränger lika viktiga och låtarna kunde sväva iväg och ibland hamna en bit över tio minuter. Ett sådant exempel är ”When the Music’s Over” som avslutar The Doors andra album Strange Days som släpptes i september.
The Beatles – ”A Day in the Life”
Vi har kommit fram till slutet och det var ett enkelt val att avsluta med ”A Day in the Life” som avslutar The Beatles åttonde album Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band. Jag väljer att inte skriva mer än så, lyssna och njut.
SPELLISTA MED SAMTLIGA LÅTAR:
Många av dessa låtar förekommer på olika listor världen över som några av de bästa låtar som någonsin har spelats in. Flera av låtarna har spelats miljontals gånger på Spotify. Det är så klart ingen slump. Andra halvan av 1960-talet saknar motstycke i 1900-talets musikhistoria och mycket peakade 1967. Det var då kreativiteten skapade helt nya vägar trots relativt begränsad inspelningsutrustning.
Jag vet inte hur ditt musikintresse föddes eller vad som formade din musiksmak, men jag vet att 1967 var otroligt betydelsefullt för mig och detta är låtar och artister jag ofta faller tillbaka till. Det är helt enkelt så otroligt bra musik. Peace, love and understanding!
