Jag lyssnar väldigt sällan på julmusik, kanske lyssnar jag lite veckan innan julafton, då mest pliktskyldigt och lite ironiskt. Iiris Viljanens julalbum En finsk jul kommer definitivt ändra på detta. Albumet är en blandning av tolkningar av finsk julmusik och nyskrivna jazzlåtar med texter kring året 2020. Det känns inte som att något annat är möjligt, hur ska man kunna skriva jullåtar om något annat än pandemin och dess påverkan på julen just nu?
Låten “Brevväxlingar” träffade hårt. Låten beskriver den vemodiga tillvaron vi genomlider just nu. Pandemin, som på något sätt blivit vardag, blir så verklig i låten.
”Ni får int bli sjuka under denna tid
i någonting annat
som hotar era liv
Då kan jag int vara där
det går int att komma dit
Ta hand om er nu väl
och dränk händerna i sprit”
Den ständiga oron, att känna efter varje morgon om man har några förkylningssymptom, har jag inte lite ont i halsen? Att inte veta var julen ska tillbringas, vilka man kommer kunna träffa. Oron känns i alla fall lite mindre ensam när jag hör Viljanen sjunga om det.
Tolkningarna av de finska jullåtarna görs främst på finska, men “Maa on niin kaunis/Härlig är jorden” sjungs parallellt på svenska och finska. Ett ypperligt sätt att tolka en klassisk jullåt, den lunkar på i ett långsamt tempo, Viljanens stämma tillsammans med pianot för mina tankar till en slutscen i en film, där allt upplöses i slowmotion.
Även Viljanens tolkning av den traditionella finska jullåten “Arkihuolesi kaikki heitä/Vardagssorgerna, glöm dem alla” är tvåspråkig, och får här ett nytt, lågmält arrangemang med piano och klockor. En lagom julig jullåt, perfekt för en som inte riktigt fattat det här med julmusik innan.
För att kunna ge albumet ett så rättvist betyg som möjligt stresstestade jag det och pysslade med lite julpynt med albumet på i bakgrunden. Samtidigt som jag svor och försökte klippa till en julstjärna (nytt corona-intresse) målade Viljanen upp både vackra och sorgliga bilder kring julfirande, men det gav mig framför allt en väldigt mysig känsla. De instrumentala jazzlåtarna är verkligen perfekt mysmusik, och det är väl ändå julmusikens främsta uppgift? Slutsatsen av stresstestet blir alltså att albumet absolut fyller sin funktion som julalbum.
Även om det är ett julalbum delar det inte mycket med musik i samma genre, det är ganska likt Viljanens tidigare distinkta blandning av jazz och pop. Vi får såklart de obligatoriska bjällrorna och klockorna, men det är inget som tar över eller blir överdrivet klyschigt, det är en bra balans.
Framförallt är det ett album som lyckas beskriva julen året 2020, med allt vad det innebär. Kanske kommer En finsk jul göra det enklare att minnas, ett soundtrack till dystopin. Och det känns okej, för det är ett väldigt finstämt, vemodigt och vackert album. Viljanen kan verkligen fånga och gestalta vemodet, både i text och musik, på ett sätt jag sällan hört någon annan göra.
[Teg Publishing, 20 november]
