En ofrivillig best of – Tillfälligheternas spel fyller trettio år

”Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldeles för längesen vi sågs.”

Det är något speciellt med låtar där öppningsraderna är lika, om inte mer, ikoniska och karakteristiska som refrängen. ”Shoreline” är ett exempel, ”Summer of 69” och Adeles ”Hello” är två andra. Och såklart Tomas Ledins ”En del av mitt hjärta”. Det räcker med ett ord så vet alla exakt vad det handlar om. Med bara några få meningar fångar Ledin som få andra känslan av att hur bra det än blev så blev det inte som man hade tänkt sig.

I dagarna är det tre decennier sen Tomas Ledin släppte ”En del av mitt hjärta”, den ultimata what if?-låten. Den var inte bara öppningsspår utan även förstasingel på Tillfälligheternas spel – ett album som idag är lätt att ta för ett samlingsalbum, ty hitsen är så många. ”En del av mitt hjärta” är odiskutabel. ”Hon gör allt för att göra mig lycklig” likaså. Även ”Genom ett regnigt Europa”, ”Snart tystnar musiken” och ”En dag på stranden” skulle platsa på en greatest hits, liksom ”Här kommer den nya tiden”, som fick en revival i samband med flyktingkrisen 2015.

Tillfälligheternas spel är Ledins både största och bästa skiva. Det är svårt att tänka sig hur hans karriär hade blivit utan den. Först med den blev han vad han är idag: en pålitlig rockfarbror som år efter år levererar högkvalitativ bredbent sommarpop.

Och trots sina nu trettio år på nacken känns Tillfälligheternas spel fortfarande synnerligen vital.

Men det var inte alls självklart att det skulle bli någon succé. När den spelades in var Ledin ganska död som artist och enligt många hade han sina största framgångar bakom sig. Vilka inte var så små, ska sägas. Under nästan tjugo år hade Ledin redan hunnit släppa tolv studioalbum, turnerat med ABBA, arrangerat ANC-galan och varit med i Melodifestivalen hela åtta gånger. Samt skrivit ”Snabbköpskassörskan” till Di Små Undar Jårdi (under pseudonymen Jonas Moberg!).

Skivan innan, Down on the Pleasure Avenue (1988), sålde inget vidare och när Tomas sa till skivbolaget att han ville återgå till svenska fick han ett kort ”jaha” till svar. Skivan fick ändå grönt ljus, men spelades in på kvällar och helger eftersom all studiotid getts till Anders Glenmark. ”Han behöver den bättre”, hette det.

Men så hände något. Lagom till midsommar 1990 släpptes samlingsskivan Ett samlingsalbum som på bara några veckor sålde dubbel platina, över tvåhundratusen ex. Plötsligt finns det studiotid.

Och låtar fanns det gott om. ”Hon gör allt för att göra mig lycklig” skrevs med intentionen att göra en ”krökarlåt”. ”Här kommer den nya tiden” var en reaktion på nynazisternas ovana att bränna ner flyktingförläggningar. ”En dag på stranden” tog avstamp i en ”längtan efter solvarma klippor och ljusa sommarkvällar”. Högt och lågt, med andra ord.

Men skivans största stund är såklart ”En del av mitt hjärta”. Låten kom till en kväll när Tomas Ledin var på fest och träffade en gammal bekant som hälsade med just meningarna ”Vad gör du nu för tiden? Det var alldeles för längesen vi sågs.” Nästa dag provade han fraserna mot några pianoackord och konstaterade att det var en perfekt öppning.

”En del av mitt hjärta” är en på många sätt fulländad poplåt, i allt från text och musik till instrumentering och produktion. Men desto mer fungerar den för att Ledin sätter fingret på en känsla som de flesta, för att inte säga alla, kan relatera till. Och det utan att bli blasé. Mycket av textens styrka ligger i dess rakhet och precisa ögonblicksbilder. För vem har inte någon gång tyckt sig känna igen en gammal bekant på stan och ”sprungit rakt fram mot en främmande famn”?

Eller, för den delen, faktiskt träffat den där förälskelsen som, trots att den är historia, fortfarande ekar som ett konstant ”tänk om”. Och allt man kan göra är att vemodigt konstatera att ”en del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig”.

Tillfälligheternas spel är otvivelaktigt Tomas Ledins magnum opus. Med den fick han klassikerstatus och blev en lika självklar del av vår kulturkanon som Cornelis Vreeswijk, Hasse & Tage, Astrid Lindgren och Alicia Vikander. Kanske fick skivan så starkt fäste för att den rymmer alla aspekter av Tomas Ledins mångfacetterade artisteri: bredbent rock, sol-och-bad-romantik, ”krökarlåtar”, lite snusk, ett stråk av vemod samt ett livslångt engagemanget mot fascism och främlingsfientlighet.