Idag släpper Skiftande Enheter från Göteborg sitt andra minialbum för i år. Plattan, som heter Snubblar genom drömmar, kommer ut på nya etiketten Appetite och visar upp en ny sida av bandet. Från att ha varit ett av Sveriges bästa punkband, har de plötsligt blivit ett våra bästa popband, men DIY-känslan finns såklart kvar. Vi tog ett snack med Julius Pierstorff från bandet för att höra historien bakom skivan.
Det är bara två år sedan Skiftande Enheter dök upp, med en svenskspråkig EP på Levande Begravd. Trots att bandet sjöng på svenska fick de en hel del uppmärksamhet utanför landets gränser. Deras sound och attityd hade mycket gemensamt med amerikansk punk som släppts på skivbolag som Total Punk och Neck Chop. Bandet, som består av Julius Pierstorff, Elin Engström, Love Hultén och Hugo Randulv hade lyckats få EP:n mastrad av Tim Warren från legendariska Crypt Records.
När det var dags för nästa singel hörde brittiska bolaget Market Square av sig, och ”Mördande rutin” släpptes enbart i Storbritannien. Samtidigt fick Julius och Elin även sitt sidoprojekt Monokultur utgivet i USA på ever/never Records.
Men trots att det gått väldigt bra för bandet internationellt har de aldrig spelat så mycket i Sverige. I början av året kom en självbetitlad LP ut, som man var tvungen att maila skivbolaget för att kunna köpa.
Nu är alltså uppföljaren Snubblar genom drömmar här och denna gång kan man faktiskt köpa skivan via bandcamp för en billig peng. Det är en väldigt annorlunda skiva från den som kom i mars, så jag pratade lite med Julius som sjunger och spelar gitarr i Skiftande Enheter för att räta ut några av frågetecknen.
”Det är mest att det är jobbigt att skrapa ihop material till ett helt album med de förutsättningar vi har”
Snubblar genom drömmar är ert andra minialbum i år. Finns det någon speciell anledning till att ni fastnat för det formatet?
– Det är mest att det är jobbigt att skrapa ihop material till ett helt album med de förutsättningar vi har. När vi har fått klart ett gäng låtar som känns som en helhet så har det kommit ut. Det album som släpptes tidigare i år hade varit klart i mer än ett halvår innan det kom ut så därför blev det lite förskjutet. Det hade varit kul att göra ett helt album nån gång.
Den nya skivan är mindre punk än den förra och är bland annat inspirerad av Felt. Vad är bakgrunden till detta?
– Jag lärde mig att spela på en sträng åt gången på gitarren, hehe. Hugo har skrivit en låt också och den är rätt poppig. Under stora delar av mitt liv har jag lyssnat uteslutande på ganska mild musik – nu lyssnar jag på allt möjligt, men har nog alltid velat testa göra något som detta.
”Får jag va med i ert gäng” har ni också släppt med sidoprojektet Monokultur, som har blivit mycket mer uppmärksammat utanför Sverige. Vad tror ni det beror på?
– Jag tror att Monokultur är ganska egna i förhållande till Skiftande, de tilltalar en liten men välinformerad publik som är utspridd över hela världen. När det släpps något hyfsat kvalitativt i den sfären så sprids det snabbt. Skiftande är ju ganska klassisk rockmusik i jämförelse, mannen/kvinnan på gatan kan supa till musiken, dock finns det enorm konkurrens inom detta fält så kraven är höga för att kunna nå ut.
Inom Sverige finns det nästan inga band som Skiftande Enheter just nu. Känner ni att ligger före eller efter i tiden?
– Jag tror inte det finns en stor publik för denna typ av musik, om något så ligger väl vi efter? Spelar man garage-ig rock i Sverige så brukar det låta som typ Hurula alternativt Burger Records-tjosan. Det är liksom inte som i Melbourne där Eddy Current Supression Ring spelar på arenor. Det görs kul musik i Sverige men inte så mycket inom vårt fält, det finns några stycken men vi är inte världsledande direkt.
Är det svårt att få spelningar i Sverige eller trivs ni med att inte spela så ofta?
– Vi ska spela i Malmö och Stockholm i vår. Det är alltid kämpigt att styra upp spelningar när man är en halvt vuxen människa med många bollar i luften, vi gör så gott vi kan.
”Mest gillar jag att ta reda på vad andra människor lyssnar på och låtsas att jag hört musiken, så slipper man trötta ut öronen”
När det gäller andras musik, gillar ni mest att lyssna på skivor eller att se livemusik?
– Både och! Fast mest gillar jag att ta reda på vad andra människor lyssnar på och låtsas att jag hört musiken, så slipper man trötta ut öronen och behålla känslan av att man har koll.
Finns det några artister ni gillar extra mycket just nu?
– Jättejättejättemånga, J. McFarlanes Reality Guest, Lee Perry, Go-Betweens, Prefab Sprout, Kraftwerk, Enhet för fri musik – det är så många band som snurrar runt i huvudet.
Tack, då kan kan vi alla låtsas att vi hört de banden! Den nya skivan släpper ni själva eller?
– Det är Hugo som spelar bas och Rasmus från Luxury Records som gör det, så det är inte bandet utan ett separat bolag som råkar dela medlemmar från bandet. Ärligt talat så är det inte så stor skillnad på den här nivån tror jag. Vi gör redan omslag, styr spelningar, promotion-grejor, inspelningar, mastringar och så vidare. Skillnaden är väl att man måste lägga ut rätt mycket pengar på att pressa en skiva, maila en massa mer och gå till posten jämt. Men det är liksom inte omöjligt som jag uppfattar det.
Synd att den släpps precis efter vår omröstning om årets bästa album! Jag hade röstat på den om fått räknas som album trots att det bara är sju låtar.
