För knappt två år sedan spelade Mac DeMarco på Way Out West. Publiken bestod till stor del av grabbar iförda luftiga skjortor och five-panels. När Edmonton-artisten sedan kom ut på scenen slarvade han bort föreställningen. Där fokus borde lagts på livesetet riktades engagemang istället till att halsa från en Jameson-flaska.
Mac och hans följeslagare må vara stereotypa bilder av slackerrockers där nonchalans går hand i hand med svajiga gitarrer. Mac DeMarco har dock kommit att bli så mycket mer än det där. Stilen som han själv kallar jizz-jazz har under hans hand utvecklats till något större. På Here Comes The Cowboy har Mac gjort allting själv. Hans fjärde fullängdare är det första albumet som släpps på det egna skivbolaget Mac’s Record Label. Han spelar samtliga instrument förutom keyboard, mixar i sin egen studio och dirigerar sina egna musikvideor. Han gör det med bravur.
Here Comes The Cowboy tar musikaliskt vid där This Old Dog (2017) slutade, men ur ett annat perspektiv. Med ett tre minuter långt introspår tar Mac med oss på ett cowboyäventyr. Men det är inte Lucky Luke och Jolly Jumper vi följer. Istället sjunger han om ”cowboy” som ett beteende, en typ av älskvärdhet han själv använder för att beskriva människor i hans liv.
Musiken är för det mesta lätt att känna igen men överraskar emellanåt med pressad falsettrefräng i ”Finally Alone” och skarp funkgitarr i ”Choo Choo”. Till en början är det ingen tvekan om att albumet är ett perfekt lassokast som kommer att tillfredsställa både gammal och ny publik, en känsla som dock avtar en bit in. Någonstans efter det åttonde spåret försvinner en del entusiasm, Mac hamnar i ett sävligt förflutet. Något som lätt kunnat avvärjts genom att ta bort två-tre låtar.
Men det är också det enda invändningen som går att hitta. Med Here Comes The Cowboy bryter Mac ytterligare mark på ett fenomenalt sätt utan att lämna sin jizz-jazz.
I början av juli besöker Mac DeMarco och hans band både Göteborg och Stockholm. Med Here Comes The Cowboy i ryggen får vi hoppas att han inte slarvar bort ännu en Sverige-spelning.
[Mac’s Label, 10 maj]
