
Då har ännu en höstmånad passerat och det är dags att sammanfatta oktober genom att snabbrecensera sådant som släppts under den senaste tiden.
Spunsugar – Drive-Through Chapel
SHOEGAZE Det har kommit fram ett gäng svenska begåvade shoegazeband under de senaste åren och frågan är om inte Malmöbaserade trion Spunsugar tillhör de allra bästa. Fullängdaren tillika distade ångvälten Drive-Through Chapel är ren och skär njutning för oss som vuxit upp med MTV:s Alternative Nation och 120 minutes. 7/10
La Mer – Right Here, Right Here, Right Here
INDIEPOP Vad får man om man blandar lika delar franskt sextiotal med janglig indiepop och en dos Tarantino-vibbar? Svar: La Mers debut-ep Right Here, Right Here, Right Here. En skiva som ger mersmak och det ska bli intressant att följa duon och ser hur se fungerar i fullängdsformat. 6/10
I’m Kingfisher – The Past Has Begun
FOLK Det är alltid enkelt att dra paralleller till Damien Jurado när man hör Thomas Jonssons I’m Kingfisher-skapelser. Det samma gäller för hans sjunde soloalbum i ordningen. På The Past Has Begun bjuder Jonsson dessutom in två av den svenska folkrockens kvinnliga stjärnskott, Amanda Werne och Vilma Flood, vars insatser funkar perfekt ihop Jonssons tidlöst berättande singer/songwriter-melodier. 8/10
Future Islands – As Long As You Are
SYNTPOP Future Islands, med mimkonstnären och growlmästaren
Samuel T. Herring i spetsen, är tillbaka med full kraft och energi. Bandets syntpoppiga låtar är nästan lika medryckande som på förrförra albumet Singles. Frågan är dock hur många snarlika Future Islands-skivor som kan göras innan det karaktäristiska soundet känns urvattnat, det börjar nämligen redan kännas som gårdagens nyheter. 6/10
Corey Taylor – CMFT
ROCK CMFT, alltså Corey Mother Fucking Taylor, är på sin höjd ett skojigt busverk. På pressbilderna till albumet syns Taylor i fedora-hatt, ett av många tecken som tyder på att Slipknot-sångaren har dålig smak rakt igenom. Coreys glädje över att få förverkliga sina musikaliska barndomsdrömmar skiner dock igenom och tillsammans med en del medryckande dängor räddas albumet från total flopp. 4/10
Old Kerry McKee – Mono Secular Sounds
FOLK/BLUES Enmansbandet Old Kerry McKees musikmix är ett härligt potpourri av blues, folk, metal, psykedelia, punk och country. Stundtals är resultatet vacker och intressant, stundtals spretigt och enerverande. Det unika uttrycket ger dock pluspoäng i vår bok. Speciellt singeln ”I’ve Been Building” är värd din tid. 5/10
Smicker – Seterra
INDIEPOP Göteborgsbaserade Smickers debutalbum Seterra är inte speciellt långt, endast sex låtar. Men på 22 minuter hinns ändå mycket rymmas: vardag och vemodighet, humor och livet självt blandas i en perfekt indiepärla där man direkt dras med i de svängiga melodierna. Man hade kunnat önska att Seterra varit längre, men kanske hellre hoppas de bjuder på fler dansanta låtar i framtiden. 7/10
Bon Jovi – 2020
ROCK Jösses. Nej. Sluta. Jon Bon Jovi får inte hålla på längre. 2020, är sannerligen ett soundtrack till året som snart passerat. Sånger om covid från föredettingarnas föredetting blir inte bra. Ett slarvigt album med halvfärdiga melodier, pajiga textrader och svag mixning. 2/10
Matt Berninger – Serpentine Prison
INDIE För alla som någon gång förälskat sig i The National kommer allt Matt Berninger gör ha ett egenvärde – hans Cohenska galghumor, basstämma och scenspråk slår an en alldeles särskild sträng – men för de inte redan invigda erbjuder inte Serpentine Prison mycket. Berningers alldagliga låtskrivande känns blodfattigt utan sitt bands fingertoppskänsla för arrangemang och produktion, även med legendariska Booker T bakom spakarna. Och likväl, när höstdagarna och bakfyllan gör sig påmind är de få kurer som hjälper oss redan frälsta lika bra som ett stycke Berningskt vemod. 6/10
Kevin Morby – Sundowner
AMERICANA Sundowners anslag må vara anspråkslöst, men under en traditionell Americanaskrud gömmer sig finurliga instrumentationer och stråk av de öppna landskapens vemod. Det krävs bara lite tålamod så vecklar skivan ut små berättarmässiga guldkorn som ”A Night At The Little Los Angeles” och ”Don’t Underestimate Midwest American Sun”. Synd bara att Morby inte vågar sig på fler eller längre utsvävningar. 7/10
BLACKPINK – The Album
K-POP Egentligen är BLACKPINK ett band (eller koncept) som helst ska avnjutas visuellt, det är attityden, dansen, rappen, de coola kläderna och de poppiga färgerna som gör dem till de klart lysande popstjärnor de är. Låtarna är kanske inte lika intressanta och även om The Album endast innehåller 8 spår och klockar in på 24 minuter är risken för en sockeröverdos överhängande halvvägs igenom. 4/10
Róisín Murphy – Róisín Machine
NU-DISCO Det är ju extremt otacksamt att släppa ett album med dansvänlig klubbmusik mitt under en pandemi, men Róisín Machine funkar utmärkt att svettas loss till hemma. Det här är pulserande, svepande och elektriserande syntpop slash pianohouse slash discofunk, som lyckas med att vara både retro och experimentell på samma gång. Murphys mest helgjutna släpp sedan Moloko-tiden. 7/10
Annie – Dark Hearts
SYNTHWAVE Norska elektropopartisten Annie är tillbaka med sitt tredje fullängdsalbum och det var verkligen värt att vänta i över ett decennium på. Dark Hearts låter som soundtracket till en åttiotalsrulle, soundet är filmiskt, vemodigt och nostalgiskt (tänk M83 eller Kavinsky). Det är inte ett album fyllt med hits, utan funkar bäst som en mjuk ljudfilt att svepa in sig i så här i höstmörkret, men några spår står ut, framför allt ”American Cars” och ”The Streets Where I Belong”. 7/10
Mac DeMarco – Other Here Comes the Cowboy Demos
LO-FI/GARAGEROCK Other Here Comes the Cowboy Demos är det andra demosläppet relaterat till DeMarcos album Here Comes the Cowboy, bestående av 11 tidigare osläppta låtar som inte fick plats något av de två andra släppen. Det är en rolig inblick i Demarcos skapande, låtarna är mest instrumentala och låter mycket som albumet i sig gör, men tyvärr blir det lite tråkigt att lyssna på. ”Eyes on Me”och ”Very Spooky” höjer albumet en nivå, men det räcker ändå inte särskilt långt. 5/10
Ellen Sundberg – Levi’s Blue Eyes
FOLKPOP Levi’s Blue Eyes är Ellen Sundbergs femte album, uppföljaren till det hyllade albumet med tolkningar av Kjell Höglund. Americana och pop i en trevlig blandning tillsammans med Sundbergs tydliga och samtidigt mjuka röst. Det är väldigt mycket höstfeeling över alla mysiga gitarrer, men det känns stundvis som att allt flyter ihop till en enda röra som är svår att fastna för. Det är synd, för det finns potential, inte minst i ”Undress Me” som lyckas otroligt bra med att kombinera americana med det lite poppigare soundet. 6/10
Lebanon Hanover –Sci-Fi Sky
DARKWAVE Oktober har varit en produktiv månad för contemporary wave-institutionen Fabrika Records som gett oss nya fullängdare med trotjänarna Lebanon Hanover, Selofan och unga nykomlingarna The Glass Beads. Starkast av de tre är dock Lebanon Hanover, ett av de tveklöst viktigaste namnen i dagens darkwavescen, vars sjunde album Sci-Fi Sky bjuder på sedvanligt välsmakade världsmärta. 8/10
MSEA – I Turned Into a Familiar Shape
AVANTPOP En ny, spännande wave- och electroscen har växt fram på Island i kölvattnet av Kælan Miklas framgångar. MSEA är en av de första akterna ut på Kælan Mikla-medlemmen Sólveig Matthildurs label Myrkfælni. I Turned Into a Familiar Shape är ett fascinerande, intimt album där skev elektronik möter folklore-isk skönhet. 7/10