Här kommer Filip Beijers och Amanda Sandströms andra rapport från Sziget i Budapest, som bjuder på två nya fantastiska upptäckter, dans och drinkar, cirkus från Indien och en mängd olika spelningar.
Fredag 11 augusti
Björn Dixgård och Mando Diao kickade igång fredagen inför en blygsam publik på Main Stage, som med facit i hand, var på tok för stor för de svenska 2000-talsrockarna. Värmeböljan som låg tung över festivalen på fredagseftermiddagen hjälpte inte heller till att locka fler folk framför scenen och de flesta satt och halvsov under träddungen ett hundratal meter bort.
Men i takt med att solen sjönk bakom trädtopparna vaknade festivalbesökarna till liv och när vi passerade Rudimental på Main Stage var publikhavet välfyllt igen. Vi valde istället att ta vägarna förbi en av våra favoritscener World Music Stage för drinkpåfyllning, dans och golvstamp i takt till det ungerska folk-freak-punkbandet Bohemian Betyars.
Sedan närmade sig klockan 21 och vi tog siktet på Magic Mirror där Berlinska Sado Opera skulle stå för showen. Bandet är husband på en av Berlins mest ikoniska klubbar, Wilde Renate, och de bjöd minst sagt på en show. Sångaren The Colonel rakade armhålorna på scenen, fick ett fullsatt Magic Mirror att sjunga låten ”Russian Anal Game” (förbjuden i Ryssland) i körsång och så passade de på att lansera en ny låt och ett nytt ord – ”We are stray”, för alla som inte definierar sig efter sexuell läggning.
Tack Sado Opera för en uppfriskande konsert, ett mycket spännande klubbtips i Berlin och för det riktade långfingret åt mörka politiska krafter.
Kvällen avslutades med dans och några drinkar till Kasabian som stängde Main Stage med bravur.
Lördag 12 augusti
Temperaturen sjönk avsevärt, plötsligt kändes det lite småkyligt att gå runt i 26 grader och den svenska sommaren var som bortglömd. Vi började dagen med att konstatera att det inte var mycket vi hade på vår ”måste-lista” denna dag och drog utan större förväntningar över bron till festivalområdet.
Efter en titt på de irländska slynglarna The Strypes, som bjöd på en oerhört energisk spelning inför en ung och brittisk publik, tog vi oss vidare och slog oss ner med varsin gin & tonic vid singersongwriter-scenen Music Box som måste vara en av Szigets mysigaste. Synd bara att den ligger placerad så nära Main Stage att den, beroende på vem som spelar, störs av ljudet.
Till tonerna av den allt stökigare stämningen i bakgrunden, där den svenska elektroduon Galantis vevade igång housepubliken, klev Alice Phoebe Lou på den lilla träbyggda scenen framför en sittande publik. Och tog över kvällen totalt.
Alice Phoebe Lous röst fick oss att glömma bort house-dunket direkt och det tog inte många minuter innan publiken, istället för att sitta, stod och trängdes framför scenen. Trots att hon satt där ensam med sin gitarr. Vid tid för det sista numret uppmanade hon folk att komma och hänga med henne efter spelningen vid baren intill där hon tänkte sitta. Men Alice kom aldrig till baren. Folket samlades direkt vid scenens utgång och där fastnade hon bland lovord, fan-selfies och autografer.
Vi som snällt satt och hoppades på att hon skulle komma till baren för en drink gav snart upp och valsade vidare till Macklemore som fortsatte housefesten på Main Stage. Ett fullproppat dansgolv skrek ”Fuck Donald Trump!” tillsammans, dansade och hade en ”really really really good time”.
Söndag 13 augusti
Precis som vid många andra tillfällen stod ett brittiskt rockband, med sina ”glory days” på 2000-talet, på Main Stage. White Lies gjorde väl en okej spelning men vi hade hellre sett dem på en mindre scen eftersom gitarrbanden inte får sin rättvisa, undantaget Kasabian, på festivalens största scen.
Efter att ha växlat mellan att stå långt fram, en bit bak, i iskaffe-shoppen och ölbaren gick vi vidare till Music Box, scenen där vi under lördagen hade haft en nästintill magisk upplevelse. Den här gången stod den svenske Bror Gunnar Jansson där. Och kanske var vi överväldiga av lördagens upplevelser, men Bror Gunnars spelning fick inte den skjuts han hade behövt. Bra röst, men inte tillräckligt energigivande för att inte överröstas av festivalsorlet som till Bror Gunnars ursäkt är väldigt intensivt på Sziget. Nästan varje bar har en egen DJ, och barer, det finns det gott om.
Efter den lite sömnigare tillställningen på Music Box valde vi att ta en paus från musiken och bestämde oss istället för att kolla in cirkusområdet där Cirkus Raj, en kringresande cirkusgrupp från Rajasthan, Indien höll dagliga uppträdanden klockan 21:00. Men platser längst fram fick vi uppleva en intim, färggrann, dansant och spännande show som slutade med att publiken bjöds upp på scen för att dansa. En fantastisk upplevelse.
När Cirkus Raj avslutat showen följde vi med strömmen som ledde tillbaka mot Main Stage och Chainsmokers. Mash-ups, eld, konfetti, fyrverkeri och party på hög nivå och hundratals festivalbesökare på varandras axlar.
Måndag 14 augusti
Festivalens sista dag för vår del inleddes med ett besök på badhuset Széchenyi som blivit en favorit efter våra tidigare vistelser på Sziget. Med temperaturer över 30 grader i luften, bad i thermalvatten (som ska vara helande) och varsin öl kände vi oss redo att ta oss an den sista kvällen på Sziget.
I vanlig ordning, började vi med lite käk och en öl i skuggan vid stora scenen. Den här gången till tonerna av brittiska Glass Animals, innan vi fick skynda vidare till Jagwar Ma som drog igång på scen A38. Australiensarna bjöd på en helt okej spelning som blev lite för monoton och malande för våra ganska trötta festivalhuvuden och vi tog sittplats i gräset istället.
Vi beslöt oss därefter att fortsätta på den ganska lugna stigen och gick bort, så långt bort man kan gå på festivalen, mot den största campingen och Sziget Beach som är ett utmärkt ställe för den som behöver ladda batterierna vid strandkanten till Donau. Lounge-musik, varsin Jack n’coke och lite UNO-spel blev ingredienserna som fick våra trötta festivalben att strosa vidare mot kvällens höjdpunkt – Mac DeMarco.
Kanadensaren som blivit en ikon för alla slackers där ute äntrade scenen tillsammans med bandet och rev av hits efter hits och ett gott betyg är att även den senaste plattan, This Old Dog, hade hunnit sätta sig hos publiken som sjöng med i alla låtar. En alldeles utmärkt avslutning på en festival som varit lika underbar som alla tidigare gånger vi besökt den.
+ och –
+ Att ladda batterierna på Sziget Beach
+ Att sitta i träddungen med en kall öl framför Main Stage
+ Mat och dryck-priserna. Fantastiskt billigt för att vara en kommersiell storfestival.
– För många scener placerade lite för tätt på varandra.
Texten är skriven av Filip Beijer och Amanda Sandström
