Peter Bjorn and John, indielegendarerna som med nya Darker Days släppt åtta studioalbum tillsammans, har gått tillbaka till kärnan och gjort musik bara de tre. Utan mellanhänder, för att som de själva uttrycker det “spela mer och prata mindre”. Darker Days handlar, precis som det låter som, om mörker: både fysiskt mörker, psykiskt mörker och politiskt mörker.
De tre bandmedlemmarna skrev och producerade var och en sina låtar utifrån titeln och det tillsammans valda temat, vilket resulterade i olika sorters mörker. De arbetade ensamma, och hjälptes bara åt med att spela instrument på varandras låtar. Bandets vision var att lyfta fram sina skillnader istället för att vara överens om allt.
Det krävs ett väl sammansvetsat band för att kunna göra ett album på detta sätt utan att det spretar åt för många håll, och med sina nästan 20 år tillsammans har Peter Bjorn and John verkligen lyckats hitta en röd tråd och samtidigt behållit sina personliga nyanser. Peter fokuserar på det som händer i världen just nu, Björn skriver om mörkret som kan uppstå i relationsförhållanden och John står för de mest existentiella låtarna och utforskar skuggan av vårt eget psyke.
Mörkret är inte en pessimistisk eller apokalyptisk känsla för bandmedlemmarna som alla har rötter i norra Sverige, de är vana vid ett statiskt mörker sex månader om året. Darker Days är inte deppig lyssning, det är vackert och hanterar olika tolkningar av mörker och samtidigt ger skivan lyssnaren ljus – speciellt i låten “One For The Team”. En upptempo-låt om att hålla ihop i mörkret, som kanske kan vara någon slags tröst när det känns alldeles kolsvart. De mer existentiella låtarna, exempelvis “Velvet Sky” och “Heaven and Hell” har också producerats mer lågmält, med enklare och mindre intryck i musiken. Text och sång får ta mer plats och låtarna är till lika stor del en slags dikt.
Jag föredrar de mer existentiella låtarna, både musikaliskt och textmässigt. De har djup och dimensioner, de känns mer än de mer renodlade hitsen såsom “Every Other Night”, “Gut Feeling” och “One For The Team”. De snabba poplåtarna är välproducerade och livfulla, men de lämnar en snabbt efter de dryga tre minuter de pågår. “Heaven and Hell”, det elfte och sista spåret, får ta sin tid och växer för varje lyssning. Det är ett snyggt avslut och lämnar mig med en känsla av närhet. Darker Days är ett intimt album som kommer Peter Bjorn and John in på skinnet, och jag är glad att få ta del av det.
Att de gått tillbaka till kärnan i sin musik och bara jobbat inom bandet ger Darker Days en klassisk Peter Bjorn and John-känsla: enkel, melodisk och medryckande musik som kompenserar de mörka texterna fint. Jag visste inte det förrän jag började lyssna, men jag har längtat efter något likt detta. Välskrivna texter, enkla melodier – pop utan att krångla till det. Darker Days är spännande, både sett till arbetssätt och sound. Det är elva starka låtar som alla har sin egen karaktär och tillsammans skapar ett lättlyssnat och starkt album.
[PBJ Music/Warner, 19 oktober]
