Tredje gången den Walesfödde Super Furry Animals-sångaren Gruff Rhys släpper soloalbum handlar det om schampo. En 15 år gammal samling har nu mynnat ut i ett album inspirerat av hotellprodukter från ett turnerande musikliv.
När Rockfoto träffar honom i Stockholm berättar han om duetten med El Perro del Mar, hyllar Peter Bjorn and John och förklarar varför han liknar Ace of Base när han skriver musik på spanska.
Var än i världen Gruff Rhys långa musikkarriär tagit honom har han alltid plockat med sig hotellprodukter hem. Nagelfilar, rakhyvlar, tofflor och schampoflaskor från 15 års hotellbesök har bildat en gedigen samling. Man skulle kunna tro att detta handlar om någon slags osund fäbless för hygienartiklar, men så är inte fallet. Gruff började sin samling efter att han blivit förvånad och förfärad över att så mycket bara ges bort.
– Jag levde på socialbidrag i flera år innan vi fick skivkontrakt, så det var en stor skillnad när jag började bo på hotell. Ena halvan av mig var skräckslagen av att så mycket saker bara kastades bort, medan andra halvan var mer: ”Wow, de här prylarna är gratis. Jag måste ta med mig dem hem!”.
Nu har samlingen blivit ett hotell – en liten stuga i miniatyr bestående av bland annat 567 miniflaskor med schampo. ”Hotellet” har formen av ett litet hus från spelet Monopol och är lagom stort för Gruff att sova i, vilket han givetvis gjort.
– Jag har egentligen inget intresse av schampo, så jag byggde den som ett slags monument till alla onödiga saker som bara ges bort.
Gruffs schampohotell stod klart ungefär samtidigt som låtarna till hans senaste soloalbum, vilket resulterade i att även det fick samma namn – Hotel Shampoo.
– Albumet är som ett soundtrack till hotellet. Det innehåller ganska reflekterande låtar och handlar mycket om den tiden då jag samlade på schampoflaskorna.
Skivan släpptes den 14 februari och är ett jazzpoppigt pianoalbum med stämmor, stråkar och knorrande gitarrer om vartannat.
– Jag tänkte att pianot skulle vara huvudinstrumentet, att det skulle diktera soundet. I några låtar kan du knappt höra det medan i andra låtar blev jag exalterad och lade på många lager, syntar och sånt. Jag försökte göra ett ganska melankoliskt pianoalbum.
tvingades att premiärlyssna på första spåret med strandintrot, väldigt glad för det!