Mike Passenger Rosenberg har gett ut skivor sedan 2007, men det stora genombrottet kom 2012 med hiten ”Let Her Go”. Hans personliga stil har tagit honom upp på topplistor runt om i hela Europa. Förra året släppte han Whispers och nu kommer uppföljaren Whispers II.
Albumet är ingen överraskning musikmässigt. Vi får fortfarande höra låtar där den akustiska gitarren får stor plats och där Passengers distinkta röst kommer fram på ett alldeles utomordentligt sätt. Melodierna är lätta att ta till sig och texterna flyter bra, genom hela skivan.
Passenger, som kommer från Brighton i England, spelade på gatan och i tunnelbanan för pengar innan han fick sitt genombrott. Och fortfarande kan man se honom ”busking” runt om i Europa. Inte för pengar, men för att få spela sin musik och dela den med en publik. Detta trots att han är stor nog att kunna sälja ut större venues. Det är något fint över det som gör honom till en av oss. Han är som vem som helst, en kille med en gitarr och en röst. Hans ödmjukhet skiner igenom och han står fortfarande med fötterna stadigt på jorden. Det kanske är just därför han når fram till sin publik.
Det kanske är därför det inte gör något att han gör ännu en skiva där vi inte bjuds på några större överraskningar. Han gör det han är bäst på och det skulle egentligen bara vara konstigt om han bytte riktning. Musiken på plattan är busking-vänlig och varför skulle det vara något annat? Och när Passenger skriver på sin hemsida att han samarbetar med UNICEF och att en stor del av intäkterna från Whispers II skänks dit, är det ju omöjligt att inte gilla den här killen ännu mer. I dessa tio spår på plattan hittar jag ändå min favorit i den låt som, enligt mig, sticker ut mest. ”A Thousand Matches.” Det är ett ivrigt gitarrspel, förstås, men det tillsammans med trumpeten och någon slags trumma i refrängen smälter fint ihop. Stämsången hjälper också till att bygga stämningen. Men det är inte förrän i slutet, då tempot dras ner betydligt, som han låser fast mig. Med en endaste rad: ”We reluctantly agreed when you love some one you’ve gotta let them go.”
