Vi känner igen Tracey Thorn från den brittiska duon Everything But The Girl som 1994 hade den enorma hiten ”Missing”. Hon har sedan dess släppt flera album; senast kom Tinsel & Lights 2012. Nu ger hon ut en EP som är ett soundtrack till den brittiska filmen The Falling som hyllades på Londons filmfestival i september förra året. En film som utspelar sig på en internatskola för flickor i slutet av 60-talet, där det övernaturliga har en stor roll.
Tracey Thorn inspirerades av en speciell scen i filmen där en alternativ orkester på skolan jammar i musikrummet med instrument som lämnats kvar. De åtta spåren på EP:n ger ingen hint om något sextiotal, snarare tvärtom. Det känns modernt och Thorns röst passar perfekt i det stämningsfulla soundet. Piano och elgitarr får ta stor plats, vilket också blir den röda tråden. Thorn som spelade in i sin hemmastudio i norra London spelar alla instrument själv och varje instrument har bara fått en tagning var. Det är kanske det som får hela skivan att låta så avslappnad och laid back, utan att spara på varken musikalitet eller detaljer.
Det som sticker ut med EP:n är dess längd. Eller snarare brist på. Den är endast 17 minuter lång och de flesta låtarna är under två minuter. Stundtals känns det korthugget, så när jag kommer fram till ”Let Me In” som är det sista spåret blir jag glatt överraskad. Pianot och rösten griper tag i mig direkt och när sedan tamburinen dyker upp driver det bara på känslan. Detta pågår i 3 minuter och 17 sekunder. Så fort låten slutar måste jag genast lyssna på den igen. Det är något med den första textraden som får mig att fastna och tänka till. ”You’re up there in your room with all the demons…” Jag inser genast hur mäktig och viktig en första rad kan vara.
EP:n är lättlyssnad rakt igenom och har klara melodier. Enkelheten i låtarna påminner om Thorns debutalbum A Distant Shore som kom redan under början av 80-talet. Men jag hittar även stänk av melankoli i låten ”Hospital”. Visst, det är ett soundtrack till en film och visst, den kommer alltid att kopplas ihop med den. Speciellt om man tänker på titeln. Men jag tycker ändå att EP:n står stadigt på egna ben.
