2014 träffade jag Parham i samband med en poddinspelning och det första som slog mig var hans varma ton och enkla framtoning – ödmjukheten lyste igenom, samtidigt som han utstrålade stark integritet. Vid denna tidpunkt hade inte Parham nått några större framgångar utanför Göteborg, men hans debutskiva Pojk – ett album som släpptes i samband med nämnda intervju – visade en unik talang, en oräddhet för att visa sig svag och blottad. Detta förhållande blev än tydligare på Hemma här från 2016.
På sin tredje fullängdare Torsken har musiken blivit mer poporienterad, klubbanpassad och dansant, där lugna spår blandas med radiovänliga produktioner. Här finns ingen ”Sådan far, sådan son”, men det betyder inte att Parham blivit opersonlig. Texterna är fortfarande kallhamrat ärliga, beskrivande och ordvalen är sällan onödigt krångliga. Han håller lyriken på en nivå som alla kan förstå; drabbande ”Alla här”, som beskriver en tillvaro där människor strävar efter framgång, men där många går under, får en att tänka efter och se lyckan i den egna tillvaron.
Skivan inleds med softa ”Trash”, som kan liknas vid en uppväxtskildring, färgad av en blick som varit med om det mesta och som under senare år har fått ta del av framgång. Framgång är dock inte detsamma som lycka och detta behandlar Parham på flera av skivans bästa spår. Medmänniskor är inte alltid medmänniskor och det är lätt att bli besviken på både sig själv och de som återfinns i ens närhet.
Sedan tidigare är det känt att Parhams förhållande till sin pappa varit allt annat än smärtfritt och denna relation, som uppenbarligen satt sina spår – ingen vill uppfylla kvalitéer som en avskyr hos andra – kommer upp till ytan vid flera tillfällen. Identitet är ett ämne som ständigt kommer på tal och relationen till andra avhandlas vid upprepade tillfällen. Parham lever i en social värld och det gäller att vara i form för att överleva. Bland vännerna och gästartisterna hittas Mwuana, Sammy Bennett och Bojou. Det blir lite grabbigt emellanåt, men det är inget som stör.
Parham har gjort en riktigt bra skiva, men vissa spår saknar udden som gör att en fastnar på allvar. Detta vägs upp av låtar som inte blundar för svåra ämnen. Önskan att bli pappa är ett av dessa ämnen. Parham fortsätter att vara sig själv och det ska vi vara glada för.
[Playground, 6 april]
