Vic Vem – Vem?

Det är något speciellt med Göteborgsrappen. Även om Stockholm och Malmö också har sina beskärda delar av uppgiven, perifer, småkriminell hiphop emanerandes ur ett klassamhälle bortom all kontroll, är Göteborgsditon alltid bäst på att väga upp den bottenfrusna tröstlösheten med lagom mycket självironi och partytrix. Högsbosonen Parham upphöjde, framförallt på Pojk, den där west coast-skolan till lag i djupt socialrealistiska låtar som ”Jobbpsykos” eller ”Snäll kille”, och blandade sedan chosefritt upp dem med ”Dela på hälften” – supermegahitten som fortfarande hörs eka på slappa mediafester i Majorna.

För så är Götet: litet, pundigt, nervöst – och nedlusat med tomhylsor. Så även om Parham, särskilt på nya Torsken, till viss del fastnat i Göteborg Nouveau-tänket och börjat rappa om att gå före kön på Yaki-Da, är sorgen och gängvåldet aldrig längre bort än en ”Ropes” eller en ”Alla här”.

I kretsen kring Parham finns Vic Vem; en slags göteborgshiphopens grand old man. Märkt av gator, torg och droger har Vic Vem med sin sparsmakade utgivning intagit en självvald gerillaposition i västkustens Bronx. Inte riktigt lika alienerad som den sletna trasproletären Roffe Ruff – men inte heller i närheten av Sammy & Johnny Bennetts slicka approach. Med ett tydligt patos och en karaktäristisk knegargöteborgska målar Vic Vem upp blytunga bilder av ett samhälle i brand – bara för att sekunden senare motbevisa sig själv med låtar som ”Jag vill bara dansa” från Medicinen. Den senare en perfekt humoristisk utblick över den falskhet som genomsyrar nattlivet i vårt senkapitalistiska Gehenna.

Efter vad jag förstått som ännu en tuff tid är Vic nu tillbaka med nya ep:n Vem?; sex inlägg i samhällsdebatten producerade av Simon Superti och Viktor Ax. Alstren som bär Supertis namn är bäst, med semi-kaxiga ”Rapstar” och sorgliga ”För ett tag sen” (tillsammans med Chris K) som klarast lysande stjärnor. Men ep:ns avslutande ”It Was All a Dream” är inte långt efter, med Nationalteatern-lines som

vi meckar ner drömmar i grön marijuana
och ser dom gå i rök genom grå dagar
där grå hus vaktar en till grå gata
under grå himmel är vi gul-blå slavar

Allt på Vem? är inte perfekt. Mittensjoket med ”Synder” och Parham-samarbetet ”Imorn” tappar mig en aning, även om den senare växer in i rollen som funkigt alibi. Men skit i det; tillräckligt mycket klaffar för att få ep:n att kännas som en smärre talmansrunda i gatans parlament – oumbärlig för alla oss som vill förstå vad som händer med ett samhälle där allt gemensamt säljs ut till giriga börshajar under en borgerlig Black Friday utan slut. Där slutar sonderingssamtalen allt för ofta med krutrök – och på lokal-tv står nån page och snackar sig blå om lika möjligheter och friskolor och till alla människor en god vilja, i den hysteriska liberalismens heliga namn, amen.

[Playground, 16 november]

7