Tjugo år har gått sedan Black Rebel Motorcycle Club bildades och arton år sedan den kaxiga debuten. De må ha gett en frisk injektion till musikscenen på den tiden, men det är frågan om ifall deras närvaro inte är viktigare nu än någonsin. Det tycks nämligen bara vara de som fortfarande vet vad som hände med rock ’n’ roll. Det visar de på nya Wrong Creatures, som är av hög kaliber.
När rökridån skingrats efter det instrumentala öppningsspåret spänner bandet musklerna (nästan så att läderjackan spricker) med tunga, riffiga ”Spook” och fuzziga ”King Of Bones”. Soundet är som vanligt mörkt, monotont och bastant. Trots detta faller sällan de bra melodierna bort. Efter ett gäng lyssningar i stöten upplevs det enformiga som en gnutta andefattigt, dock. Att det är så likartat rakt igenom bidrar å andra sidan till att albumet har ett grymt flow.
Lika mycket som den råa rocken är bandets signum, lika kännetecknande är deras ballader som med vacker melankoli så ofta trollbinder på ett pampigt sätt, utan att mista det robusta soundet. Och det är på spöklikt romantiska ”Haunt” och pianodrivna balladen ”All Rise” som Robert Levon Been briljerar allra mest med sitt känslosamma mumlande. Sistnämnda låt detonerar till slut i ett sentimentalt kaos av stråkar och gnidande elgitarrer. Ett vackert adjö.
Utan vidare utsvävningar håller sig bandet kvar i samma ringhörna och är du inte trött på råbarkad rock kommer du älska det här. Känner du dock att det här är gjort till förbannelse har du inte mycket att hämta här. Och det är väl åt det hållet de negativa pilarna går att skjuta; bandet låter i mångt och mycket likadant som förr. För många ses det som trött och fegt, men i mina öron är detta en förfining och ett bevis för att bandet är äkta och faktiskt bryr sig om rock ’n’ rollens överlevnad. De vill inte kasta den till gamarna och låta gitarren bli endast en accessoar.
[Abstract Dragon / PIAS, 12 januari]
