HYMNs Hans Wåhlberg har tagit del av Stockholms och Södermalms musikutbud under helgen och hann med att se It’s For Us, Manx, Low-Res och Spunsugar. Läs rapporten från spelningarna nedan.
Fredag: It´s For Us på Sofia Common
Jag tar på mina vårskor och promenerar ned till release-party för It´s For Us´ nya album Out of Time. Från början ett stockholmsband, med replokal i Sofia-kvarteren på Södermalm. På Gruvans pizzeria i närheten hämtades inspiration till nya låtar, förutom näringsfattig men säkert god mat.
Sedan dess har bandmedlemmarna spritt ut sig över kartan. Camilla Karlsson (sång och bas) bor i Dalarna, Rebecka Johansson (synth) bor i Berlin, Alex Nilsson (trummis) bor i Göteborg och Jon Gredmark (gitarr) bor i Malax, en skärgårdskommun i Österbotten. Där har också den nya plattan spelats in, i en liten hemmastudio. Release-partyt äger dock rum på gammal hemmaplan, Sofia Common på Bondegatan, Södermalm och Sofia-kvarteren där allt en gång började för drygt tio år sedan. De gör ett kortare releasegig i krogens källare inför max ett hundratal åhörare. Många av dem säkerligen bekanta sedan tidigare.
Jag får verkligen känslan av att det är för oss de spelar. Det blir exklusivt familjärt och avspänt och de river av några av låtarna från plattan men avslutar med ett par äldre nummer. Bäst funkar nya, tungt gungande ”Sandy Beaches” tycker jag. Jag får en trevlig pratstund med sångerskan Camilla i vårluften utanför och hon berättar att avståndet mellan medlemmarna gör repandet lite mer komplicerat men att det funkar att träffas under en vecka hos någon och sedan spela in när låtarna sitter. Senast alltså i en hemmastudio i Malax, långt ifrån den hipstertäta källaren på Bondegatan, Södermalm.
Lördag: Manx, LOW-RES och Spunsugar på Reimersholme Hotel
Från Bondegatan kan man ta buss 66 till Reimersholme. En ö som tidigare tillhörde Brännkyrka men endast är avskilt från Södermalm av en liten bro, och numera inlemmat i Högalids församling. Det lilla trivsamma hotellet på holmen har på senare tid blivit en riktigt intressant scen för små och mellanstora band. Denna kväll spelar tre riktigt starka svenska grupper i vad som aviserats som ”ADRIAN LABEL NIGHT”.
Inleder gör Manx, eller mer precist en ensam Maria Lakatos, en multi-artist som går sin egna väg. Denna kväll med sång och dans samt bildspel projicerat i bakgrunden. I somras såg jag henne i aktion med fullt kompband och gav då en mer utåtriktad show med större tyngd. Här blir det mer av performance, men modigt och egensinnigt med sinne för rytmer som för tankar till Afrika.
Hon följs av LOW-RES som på mig gör det starkaste intrycket för kvällen. Denna afton med en uppställning som kvintett – Jukka Rintamäki, Simon Appel, Patrik Alvarsson, Henrik Sunbring och Emelie Strange. De gör starka live-versioner av ”Kitchen”, ”Stigma” och avslutande ”Assault”, med Per Nordmark inhoppande från reservbänken på sång. Jag får en pratstund med Emelie Strange efteråt och hon bekräftar att de just nu jobbar med ett nytt album men att det inte lär släppas förrän till hösten.
Avslutar kvällen gör Spunsugar. Malmö-bandet gör så gott de kan för att överskugga ljudproblem med en av högtalarna, vilket tyvärr grumlar intrycket av deras insats. Men entusiasmen är det inget fel på och publiken lever upp till flera av deras nummer, ljudtrubblet till trots.
Själv såg jag The Jesus and Mary Chain helgen före denna och i mitt sällskap fanns de som nyligen sett Simple Minds i Köpenhamn och Echo and the Bunnymen i Liverpool, alla tre forna storheter med i olika hög grad påkostade scenshower och höga biljettpriser. Här hade jag fått avnjuta fyra betydande bidragsgivare till den svenska musikscenen för en modest summa pengar. Det känns befriande att det fortfarande är möjligt i en stad som Stockholm, med ett allt mer kommersialiserat offentligt rum.
